Usch, det är så jobbigt med sådana rädslor, för att inte tala om de som kläcker ur sig de mest idiotiska kommentarer som att ägaren har orsakat det själv genom att pjåska med hunden.

Nikka blev åskrädd för några år sedan, måste har varit 2018 när det kunde åska flera timmar i sträck.
Några saker som funkat hyfsat för oss är att hålla koll på vädret.

Är det åska i faggorna så försöker jag se till att hon är välrastad och gärna trött innan, både fysiskt och mentalt. Jag ger henne heller inte särskilt mycket mat, om hon skulle börja hässja mycket så är jag rädd för magomvridning.

Jag lämnar henne inte ensam om jag kan undvika det om det är "åskvarning" ute.
Hon verkar reagera på lufttrycket(?) långt innan åskan är här, den kan vara flera mil bort. Ofta säger hon till mig att "Matte det åskar!" utan att jag märkt något alls, det är alltså inte jag som stressar upp oss.
(Numera rapporterar även Charlie när det åskar, "Hurra, det åskar! Det vankas massa mys och goda saker!" - naturligtvis kan jag inte bara ge Nikka)

En Thundershirt har gett oväntat bra effekt, det går ju att göra något liknande av en schal eller dylikt. Kika på YouTube, tror att de brukar kallas "body wraps".
Att lägga över henne en bit av mitt tyngdtäcke ger också bra resultat.

När det åskar som värst får hon snutta på en mjukosttub alternativt slicka från en "slickplatta".
Är det riktigt, riktigt illa så får hon Stesolid som veterinären har skrivit ut. Det finns även andra preparat, bla Sileo som är specifikt mot ljudrädsla. Jag tycker dock att Stesoliden funkar bäst.
När jag kunde köra bil så hände det också att jag körde en sväng.

Sommartid och på nyår får hon MaxRelax från Trikem. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle hjälpa men det gör det. Framför allt så får det henne att släppa rädslan snabbare. Sommaren 2018 byggde hon på sig för varje åskväder, det blev ohållbart tillslut.
Priset varierar en hel del, det lönar sig att kolla runt på nätet om man vill testa.

Det låter kanske som att jag är en hysterisk matte med en hysterisk hund, så är det inte men många småbitar har visat sig ge bäst resultat. Jag hade förstås kunnat strunta i att hon var rädd alternativt trycka i henne Stesolid varje gång men det känns inte som en bra lösning för någon av oss.

Till viss del tycker jag att man kan ignorera men när de har passerat någon slags gräns tycker jag att det förvärrar saken. Man ska väl inte förmänskliga dem men det är förmodligen hemskt att vara rädd, försöka varna och ingen bryr sig.
Jag brukar försöka ge intrycket av att "Jag ser att du är rädd, jag fixar detta, ingen big deal!".
Det kan säkert variera från hund till hund också.

Jag brukar förresten hålla koll på åskan med Lightningmaps, om inte annat så är det ganska fascinerande att följa den även om det inte åskar just här. 😉

Edit: Fasen, jag gör nåt fel nu igen med länkningen. www.lightningmaps.org

#2 Coolt.