Jaktlabrador eller schäfer. Jag hade inte rekommenderat ovanliga raser för ett aktivt hundliv, det är att göra det onödigt krångligt. Gå på en allround-ras med arbetslust istället.

#1 Jag tänker faktiskt tvärtom, att det är desto svårare att hitta en sund och kapabel schäfer bland den enorma mängden uppfödare som finns. De mindre raserna känns som att de har fått behålla sin hälsa och exteriör eftersom det inte finns ett överflöd, iallafall utifrån det jag har läst.

Jag blev väldigt avskräckt när jag skulle ha dalmatiner eftersom varenda uppfödare som jag kontaktade visade sig vara dålig av olika anledningar och jag skulle aldrig ha haft en ANING utan den hjälpen jag fick av en mycket insatt person. Avel på hjärtfel, jätterädda valpar, valpköpare som inte tilläts träffa mamman, ghosting och så vidare.

Labradoren är inte en ras som tilltalar mig och jag har dålig smak av de exemplaren jag mött, men jag ska ändå vara öppen och ha dem i åtanke. Det känns också svårt att hitta.

Trots det så tror jag mig ha sprungit på en uppfödare som låter väldigt bra och jag tänkte för mig själv att jag skulle vända mig till dem om det trots allt blir schäfer. De bor nära så jag skulle kunna träffa dem och deras hundar också.

Däremot så är jag osäker på om schäfern stämmer in på mina punkter. Du som är insatt kanske kan upplysa mig.

Är en schäfer ifrån bra linjer och en vettig uppfödare oftare kärnfrisk eller får man räkna med problematik i och med rasvalet? HD och ED är alltid en risk med större raser, men jag tänker på till exempel allergier och ögonproblem.

Har inte schäfrar väldigt lätt till skall snarare än att vara generellt tysta? När använder de skall? Min uppfattning är att många är väldigt pipiga och inte kan hålla tyst inför/under träning.

Jaktlust känns väldigt 50/50. Det är inte ovanligt att se schäfrar som JÄMT går lösa med sin ägare och inte avviker långt medan andra säger att de är riktiga jaktidioter som jagar både vilt och grannkatter och reagerar på annat som rör sig såsom busiga barn och cyklar.

Här är jag med på träningen och jag har tränat min nuvarande hund ifrån att hänga i kopplet till att vara riktigt duktig och försiktig, men det hade varit skönt att slippa stirra på hunden varannan sekund när man sitter där i blåbärssnåret.

Det känns också lite blandat med att tänka efter innan handling. Är de pang på som en malle eller holländare?

Jag planerar inte för hund nummer två förrän om 3-5 år så jag har gott om tid. Du får jättegärna tipsa om uppfödare att kolla in i PM.

#0: När det gäller dina kriterier så stämmer (eller kan dom stämma in) på dom flesta brukshundarna.
När det gäller dom första önskemålen gällande vad du vill göra med en hund så finns det ju förutom brukshundarna flera fågelhundar som skulle kunna passa in utmärkt eller t.o.m bättre kanske än en brukshund..

Bara ett ex. Tollare..Har du kollat in dom? Har själv kollat efter Tollare som jag tycker verkar vara lite min typ av hund..;)
Sen om en hund skäller, går att ha lös eller inte har oftast med individ och träning att göra och inte så mycket med ras att göra.
Även om dom är "pang på" eller inte har oftast med individen att göra.
Vissa rasegenskaper följer alltid med, men hur mycket eller hur lite av egenskaperna man vill ha eller inte vill ha I en hund som följer med varierar och kan till viss del tränas bort eller till.
Sen att det är väldigt individuellt i vad du får i en hund..oavsett vad man skaffar för ras..

Du kan tex skaffa 2 hundar av samma ras som vi gjort. Vi har haft Lackar som varit kusiner och andra hundar som varit bröder från samma kull, men dom var extremt olika varandra..En av Lackarna var mer lik våran Beardis än sina kusiner.
Jag vet inte om det berodde på att han växte upp med våran Beardis och därför blev mer lugn o social mot både människor och hundar än sina kusiner eller om det berodde på något helt annat. Kanske en kombination!?

Det dom hade som var lika var att dom alla hade dom specifika grundläggande rasegenskaperna gemensamt mer eller mindre i sig.

Så fundera kanske på vad för grundläggande rasegenskaper som är allra viktigast för dig att ha i en hund.
Vilken grund vill du absolut ha I en ras/hund och vilken grund vill du absolut inte ha I en hund..

Sen finns det ju såklart saker som vissa raser har större eller mindre benägenhet för att göra eller klara, osv också.
Då kan man ju väga för och nackdelar kanske.

Som ett ex (för att du skrev om att du inte ville ha en hund som lät mycket typ) Jag älskar schäfrar och har alltid gjort, dom passar ganska bra in på dina kriterier o önskemål. Men dom låter/piper ofta en hel del.. sk schäferpip haha.
Jag tycker mest det är roligt med deras pipande, men om man inte gör det så kan det nog bli lite jobbigt med en schäfer.
Men som sagt väg för o nackdelar. En schäfer som ett ex kanske är perfekt i övrigt för dig som ras (förutom att dom kan pipa) mer eller mindre. Vilket till viss del kanske går att träna bort, men det är inte säkert.

Sen som sagt så skulle ju dom flesta brukshundarna eller ev fågelhundarna kunna passa.
Om du nu inte absolut vill köra skydds för då passar det ju bäst med en brukshund som Belgare, HH, Schäfer, osv..🙂

#3 Det som är väldigt viktigt/måsten för mig är en hund som är:

• Så frisk som möjligt med få/inga rasbundna sjukdomar. Ganska så uppenbar punkt för mig.

• Cool och absolut inte nervig, vilket är viktigt som en motpol till min egen stress även om jag såklart kommer att behöva vara den coola i de allra flesta situationerna och speciellt de första åren. Självklart ska miljösäkerhet tränas in, men det är också oundvikligen genetiskt. Detta kan jag säga då min egen hund var mycket coolare än mig från att han var 10 veckor. Jag kan till exempel tycka att höga ljud är riktigt obehagliga medan han inte bryr sig ett dugg vilket i sin tur gör mig lugn också.

• Tyst generellt eftersom jag inte orkar med ljud och bor i lägenhet (fastän grannarna är väldigt förstående). Att skälla för att vakta och larma är önskvärt, men hundar som älskar sin egen röst och skäller genom hela träningen är inte min grej. Jag var väldigt stressad av katten jag hade då han gnällde om uppmärksamhet men aldrig var engagerad eller nöjd när han fick det och därmed fortsatte att gnälla oavsett vad jag gjorde. Det blev inte alls bra och vi båda vantrivdes, så det vill jag absolut inte chansa på. Pipande är jobbigare än skall.

• Tänker efter innan den handlar. Såsom du har beskrivit lakkarna jämfört med mallarna. Det största problemet här är om hunden är benägen att sticka iväg eller ta till bett utan att man hinner med själv. Jag lär behöva vänja mig vid en mer reaktiv och snabb hund eftersom brukshundar verkar vara så generellt, men det finns nivåer inom de raserna också.

• Goda förutsättningar att ha lös. Detta beror dock på hur det yttrar sig. Sticker den för att jaga som en idiot eller sticker den för att undersöka något av nyfikenhet? Min hund är extremt nyfiken och varenda udda kotte, sten, skräpbit och så vidare har varit viktigt att kasta sig på sedan han var valp. Detta gick att träna bort och växte även bort med tiden, men om han gör sig ett ryck så är jag så van att det inte gör något eftersom jag agerar reflexivt. En jaktidiot skulle ställa till det i och med att jag vill kunna skicka iväg hunden på svåra sök i besvärlig terräng och kanske även rapport. Då är det uppenbart att en hög jaktlust skulle ställa till det. Söket är viktigast för mig när det kommer till aktiviteter.

• Mjuk och förarvek istället för envis och självständig. Jag är trött på att behöva tjata och vara hård med arga rösten, så jag vill inte ha en hund som är obrydd och inte tar åt sig. Min hund är en fantastisk läromästare eftersom det har tillåtit mig göra mycket fel, pröva olika metoder och bygga upp mitt tålamod och känslokontroll, men nu vill jag ha en hund som är snäppet mindre envis och självständig, för det är ändå rejält viktiga komponenter i söket och överlag. Så ingen dörrmatta, bara lite mjukare än min hane.

• Här har jag fått tänka om redan. Hunden ska inte vara så reserverad att den inte bryr sig om någon annan eftersom jag gillar att hänga med våra grannar, men inte heller älska precis vem som helst eller följa med vem som helst utan minsta misstanke. Så varken skittråkig enmanshund som inte engagerar sig med någon annan eller så glad i folk att den distraheras ifrån träning.

• Stor medel till stor (+60 cm eller strax under), så det blir inte så många raser kvar som har resten av punkterna även om jag tittar på ALLA på hela SKK/Köpa hund. Jag är öppen för att springa på världens trevligaste ras och ändra mig, men jag utgår ifrån detta till att börja med då jag tror på att det finns en ras inom det storleksspannet. Hellre större än mindre.

Det är också viktigt att nämna att jag inte har några tävlingsambitioner så hunden behöver inte vara den bästa av de bästa eller av en ras som kan konkurrera på elitnivå. Jag vill ha en hund som JAG gillar att träna och leva med. Därför går mallar definitivt bort. De är för extrema för mig.

Jag veeet att det alltid kan bli lite hur som helst eftersom de trots allt är individer, men vill jag ha en tyst hund så letar jag inte bland schäfrarna och hoppas på det bästa och vill jag inte ha en envis hund så letar jag inte efter en till curly. Och det är en valp jag vill ha, så jag vill ha så stora chanser som möjligt att få så mycket som möjligt av det jag söker. Jag tror att du fattar vad jag menar :)

Jag låter säkert petig och kanske även lite orealistisk, men det är bäst att vara ärlig. Det tog sin tid att lära mig att jag var tvungen att helt enkelt acceptera vissa saker hos min nuvarande hund och någon helt perfekt hund räknar jag inte heller med. Jag kommer att beskriva samma sak när jag hör av mig till uppfödarna sen för att de ska kunna svara mig om rasen och dess lämplighet för mig så väl som möjligt.

Kanske blir det en lugn, vaktig och stabil bjässe som inte är lika intresserad av träning eller kanske får jag eld i baken och blir en riktig träningsidiot som trivs bra med en helgalen malle.

Om det nu skulle vara så att jag gjorde mitt bästa med val av ras, uppfödare, linjer, föräldradjur och sen ändå fick en hund som var extremt gapig och högljudd eller extremt nervig så får jag ta och lösa det då. Det är som sagt förhoppningsvis både 3 och 5 år kvar innan jag ens kan börja tänka seriöst på nästa valp :)

#4: Det finns ju flera brukshundraser iaf som passar eller skulle kunna passa in på alla (eller i princip alla) punkter du skrivit ovan..

Men den rasen som jag först kommer tänka på och som passar in på alla dina punkter. .är Berger Picard.

Det är en frisk, relativt tyst ras, arbetsvillig, är enkel att träna o lära, väldigt följsam, tänker innan den agerar, är "normalreserverad" cool, samtidigt som den är väldigt förarvek.
Även Schäfer och ev Kelpie brukar vara coola men förarveka..

Hur pass förarvek hund vill du ha och är den punkten viktig eller viktigare än tex att hunden är mer cool?
Och vad menar du med förarvek?
Så vi pratar om samma sak.
För brukshundar överlag (förutom Schäfer, Picard och ev Kelpie) brukar inte vara så jätte förarveka..
Alltså dom flesta brukshundarna är lätta att träna, följsamma- (dom håller sig omkring dig) och brukar inte vara envisa, men dom är oftast inte så himla veka.
Men nu vet jag inte om vi tänker på samma sak riktigt.
Menar du hundar som snabbare läser, förstår och följer förarens signaler och/ eller ev en hund som lätt kan visa någon typ av underkastelse med förarvek eller?

Dom brukshundar som är minst mjuka/förarveka då, som kan vara lite envisare och som jag tror passar minst in på dina punkter är bla Rottweiler, Riesen, Boxer, Svart terrier, Australian cattledog o ev någon mer..
Resten av brukshundarna skulle kunna passa in bra på dina punkter, om du hittar rätt kennel..

Tänk på att Kenneln är lika viktig i princip som själva rasen för att du ska få rätt hund..speciellt om du skaffar en brukshund skulle jag säga.

#2: Då tycker vi olika. Jag är aktiv, tränar mycket, tävlar en del och håller kurser - och jag har hittills inte sett en hoffe, beauceron eller vit herdehund med tillräcklig arbetslust för att inte behöva massor med motivation för att arbeta. Undantag finns absolut, men jag har inte mött dom på tävling eller haft dom på kurs.

Vill man ha en följsam hund som man kan testa allt med förstår jag inte sökandet efter en bra individ i en liten ras. Jag rekommenderar alltid mer säkra kort, den vanligaste tjejen jag möter på kurs är en som fått upp lust att träna hund men som kommer med en helt olämplig hund för ändamålet - då hunden inte vill arbeta. Det är tråkigt både för människan och för hunden.

Angående jaktlust så ska alla arbetande hundar ha det, men det är upp till föraren att lära hunden att inte jaga allt den ser. Utan jaktlust har du ofta väldigt låg leklust, vilket försvårar all träning.

#5 Jag kopierar det som jag skrev i den andra tråden:

Ifrån https://www.briardpicardklubben.se/picard-rasinformation

"Picarden är inte att betrakta som en nybörjarhund. Att repetativt upprepa kommandon och pedagogiskt träna målbildsvarianter är lönlöst. Picarden är ingen "ordermottagare" och eftersom rasen är mycket självständig och energisk och gärna tar egna initiativ så kommer hunden strax att överlista sin förare för att slippa göra det han anser är tråkigt. Vissa anser detta vara ett drag av sturskhet men det är en naturlig egenskap hos en arbetshund som självständigt vallat och vaktat fårflocken utan att jämt söka stöd hos herden. Har ägaren dock rätta sinnelaget så kan han med finkänslighet, fantasi och inlevelseförmåga få en vän för livet som gör allt han ber om!"

Så i första hand låter det utifrån den beskrivningen inte som en hund för mig, men det skadar ju inte att kontakta den enda svenska uppfödaren och iallafall fråga. Norge kanske har också :) Tyvärr så har de ingen hemsida eller information och föder även upp 3 sällskapsraser, så jag vet inte hur seriösa de är.. Med en snabb koll så verkar de hålla på med mycket utställning. Kan inte kolla sociala medier då jag inte använder det.

När jag skriver förarvek så tänker jag kanske på signalkänslig, vilket kanske är samma sak? En hund som är förarvek tänker jag tar till sig av det föraren säger, motsatsen till att vara hård och obrydd. Det gör ingenting om det tar lite tid att lära in något sålänge hunden vill lära och gör sitt bästa.

Jag tänker mig att en ganska förarvek hund ska säga "hoppsan!" och skärpa till sig om man visar missnöje över ett beteende utan att behöva använda arga rösten, utan kanske bara ett glatt "nej nej! :)" eller ett "du?"

Dvs inte som min hane med sina specifika idéer. Det märks att han vet att han inte får och att jag blir missnöjd, men han anser att hans idéer är viktigare och tar inte åt sig, KANSKE om man blir rasande men det vill jag inte bli så jag säger hellre till honom och går iväg med honom för att avbryta självbelönande beteenden.

Det är som en våg där hans idé alltid väger tyngre än att vara mig till lags. Överlag så har han mycket will to please, men man måste vara väldigt och ibland extremt konsekvent eftersom han vill göra saker på sitt sätt, vilket inte alltid är det optimala.

Jag behöver inte en riktig vekling och jag älskar ändå självsäkra hundar, men inte så hård som min hane är, för det är så himla tröttsamt och gör att det inte är roligt att ha hund. Jag står bara ut. När han är väldigt jobbig så längtar jag verkligen efter en ny ras.

Men om jag behövde välja så skulle jag hellre ha en cool och stabil hund som är envis och hård över en som är nervig och vek, fast till den graden min hane är vettetusan om jag orkar med i 10 år igen. Jag blev till och med lite kär i pyrenéerhunden trots att den är väldigt självständig och uppfattas som olydig :D

Nu så förstår jag inte skärpa ännu, men min uppfattning är att raser som kelpie och aussie är tokskarpa och för mycket för mig. Men jag är inte helt emot att läsa på om dem också.

Jag håller med om de raserna du nämner som inte passar. De känns alla väldigt tjockskalliga och självständiga.

Jag ska vara så noga som jag bara kan innan jag bestämmer mig för både ras och kennel och planen är att välja ut ett par som känns bra och fråga lite preliminärt bara för att veta om jag är helt fel ute, eller helt rätt! Det är inte ens säkert att de fortfarande är aktiva när det är dags för hund. Det blir mycket MH:n, läsa om uppfödarna och kolla in vad de sysslar med för aktiviteter och hur hälsan ser ut, om de avlar på dåliga saker.

Till exempel så tror jag att det var en beauceronuppfödare som pratade om ett fint MH på sin hund men det var inte alls fint på många punkter när jag kollade in det själv..

#6 Jag tänker nog mest på att det är svårt när man inte är aktiv i de kretsarna. Att sålla bland 10 hoffeuppfödare som helt ny med rasen är lättare än att sålla bland 100 schäferuppfödare som ny. Men visst kan det vara värt det för rätt hund och kanske inte heller så svårt med hjälp av kunniga!

Är det möjligt att det är för att du är van vid schäfer som är VÄLDIGT högväxlad i jämförelse? Jag tänker att det kanske hade varit en stor skillnad för mig med även ett trögare exemplar. När jag tänker att en hund behöver lirkas med och motiveras så tänker jag att den hunden behöver luras till att göra det man vill, förhandlas med och övertygas till att den vinner på att göra uppgiften.

Du har helt rätt om att rätt hund ska användas till vad man vill göra, men i mitt fall ser jag mig själv mitt ute i skogen eller i en grusgrop där vi kör svåra sök snarare än på tävling eller träningspassen på klubben, så det kanske skulle räcka med en trögare hund som ändå vill vara med på det vi gör.

Det är som sagt länge kvar och tills dess kanske jag känner att jag minsann visst vill komma långt i grenarna eller utbilda en hund ordentligt. Då kanske inte mina intressanta raser räcker.

Din beskrivning av jaktlusten var väldigt bra gav mig ett annat perspektiv. Tack! Sålänge jag kan etablera rejält att det är roligare och viktigare att hänga med mig än att sticka iväg och jaga efter något och inte behöver vara fångstvakt för att hunden inte ska sticka så är inte jaktlusten i hela världen, men jaktidioter som har alltför starka drifter går bort.

#7: Fast Picard är inte mer självständiga, eller envisare och svårare att träna än andra brukshundar!?

Snarare tvärtom skulle jag säga. Dom är lättare att träna, eller rättare så är dom oftast lättare att uppfostra som valpar och unghundar.
Våra Picarder var rena drömmen som valpar/unghundar. Väldigt samarbetsvilliga, smarta och trevliga hundar..
Än tex våra Belgare som kunde vara riktiga monster som unghundar. haha.
Schäfern vi hade var också lättare att uppfostra än Belgarna som mognar senare.
Sen beror det ju på individen också, såklart, men generellt vad jag har märkt från mina egna hundar och från tex kullsyskonen.

Sen så är/bör alla brukshundsraser kunna vara självständiga. Dom flesta är avlade från början för att kunna utföra olika arbeten ibland helt ensamma.

En brukshund "ska" ju egentligen klara alla grenar inom brukshunds sporterna.

Dom ska klara att både kunna jobba självständigt vid behov OCH vara samarbetsvilliga. Dom bör kunna klara av att ta snabba bra beslut.
Ja det är egentligen många saker dom bör klara av som är motsatserna till varandra.
Ex dom ska vara tuffa, men också mjuka vid behov.

En brukshund som inte klarar av att vara självständig alls eller är dålig på det kan utvecklas till en osäker hund istället.
Man kan inte plocka bort eller lägga till vissa grundläggande egenskaper utan att det kommer ersättas av något annat.

Avlar dom vidare på tex brukshundar som inte är som en brukshund "ska" vara enligt rasstandaren. Som inte har det där lilla extra som dom bör ha..så blir det oftast inte så lyckat.
Bara kolla på vissa hundar som bara avlas för deras utseende.
Dom hundarna får lätt problem beteenden istället.

Som jag skrivit förut så får man ta det onda med det goda när man väljer hundras..
Vill man som ex att hunden ska kunna skydda/vakta en så kanske man måste acceptera att hunden är mer eller mindre reserverad.
Vill man kunna träna/tävla med hunden i sök, spår eller rapport så måste man nog acceptera att hunden kan vara ajälvständig.

Självklart försöker man ju hitta en ras som passar ens individuella behov/önskemål så mycket som möjligt, men vissa egenskaper kommer man inte helt ifrån.

Om jag inte har missuppfattat dig så låter det ändå som om att du är ok med viss självständighet, envishet, vakt, osv. Du vill bara inte skaffa en hund som har för mycket av vissa egenskaper eller!?

Om det är så, och som jag sagt förut så skulle många av brukshundarna kunna passa dig..Om du väljer en passande kennel som kanske avlar på hundar med dom egenskaperna som du söker så blir det ännu bättre.

När vi har skaffat hund så har jag inte riktigt bestämt ras först..Rasgrupp har jag bestämt, men inte ras förrän jag hittade rätt kennel som födde upp den typ av hund jag ville ha..

Nu hade ju inte du så bråttom, men det kanske blir svårt att bestämma ras innan du hittar en kennel som föder upp hundar som passar dig..
Så kennel först, sen märker du vad dom har för ras. 😁

#8 Jag motsäger dig inte, men det låter konstigt om rasklubben har fel om sin egen ras. Jag tycker inte att den beskrivningen låter lättare för en förare som inte har de egenskaperna, dvs "finkänslighet, fantasi och inlevelseförmåga".

Har du träffat en hel del picarder eller är det mest dina egna och deras kullsyskon? Då kanske det helt enkelt var en kanonkull som avviker ifrån det som rasklubben säger.

Förstå mig rätt. Jag säger inte att du har fel, men jag hoppas att du förstår varför det låter konstigt för mig när din information är annorlunda än det som rasklubben skriver. Det är synd att det inte finns nästan någon information om rasen på forum av de som lever med den. Då skulle man kunna lägga ihop olika faktiska, fleråriga erfarenheter ifrån olika ägare med olika förutsättningar och liv.

Om 10 personer med hundar av olika kön, ifrån olika kullar och uppfödare och i olika åldrar hade sagt att "Nä, de är absolut jätteenkla att ha att göra med och har inga problem med att ta kommandon" så hade det varit min slutsats.

Nu kan jag bara ställa frågor och gå på det jag läser, vilket inte är tillräckligt för att jag ska ha en uppfattning om rasen alls. Därför är det också viktigt att jag pratar med uppfödaren och ser vilken åsikt de har.

Jag är med på det du skriver om självständigheten och envisheten och det är som du säger att jag helt enkelt inte vill ha en hund som är lika självständig och envis som min egen hane.

Ett annat bra exempel jag läste idag var om en ägare med schäfer/annan bruksras och en icke bruksras. Schäfern som hade en hög jaktlust var fortfarande mycket lättare att bryta medan den andra rasen sket i vad föraren sa om den stack iväg, så där har schäferns följsamhet större tyngd trots att den på pappret verkar vara mer benägen att sticka iväg i och med den höga jaktlusten.

Det handlar inte alls om att jag vill plocka bort någonting även om det finns saker som jag inte vill ha och jag inser mer och mer att kombinationen av egenskaperna är viktigare.

Om 90% av min hanes envishet, självständighet och hårdhet låg i söket eller något annat nyttigare än att slicka på kiss och dra i kopplet hade jag inte tyckt att han var så himla jobbig, men det ligger på fel ställen och blir därför väldigt tröttsamt istället för användbart och önskvärt. Då hade en till curly varit mycket lockande, fast nu är ju rasen väldigt envis och "kan själv" i sin helhet så den är inte ett lika säkert kort som andra.

Jag ÄLSKAR att min hane fullföljer sina sök utan att fråga mig om hjälp och när jag väntar på ett specifikt beteende att belöna utan hintar bjuder han med glädje på beteenden tills han klarar det. Vår noseworkinstruktör har en schäfer som ALDRIG bjuder på beteenden och sa att hon är en svår hund.

Jag är extremt lyckligt lottad som fick en så bra hund och såklart drömmer jag om en hund som är desto mer perfekt, men hoppas mer realistiskt på en hund som inte är för mig lika jobbig i och med att egenskaperna yttrar sig på andra sätt ;) Det finns säkert många som skulle tycka att min hane är skitjobbig på sätt som jag tycker är charmiga, såsom att han (i sann retrieveranda) bär runt på precis allting, även mobiler som glöms i hans höjd.

Du har rätt om att uppfödaren är viktigare än rasen och det kommer nog definitivt att bli avgörande när jag väl ska bestämma mellan de som passar mig så bra som möjligt. Nu har jag faktiskt bestämt vilka hoffeuppfödare som jag ska börja med att skriva till och mejlet är i princip klart, så det är väldigt spännande och lite läskigt också!

Det är alltid så kul att lära mig och få nya perspektiv och tankar om hundar, så det tackar jag för!

#9: Nu förstår jag nog inte riktigt vad du menar.

Vilken information har jag skrivit om våra picarder som är helt annorlunda än rasklubbens?
Som är Briards rasklubb och inte Picards rasklubb egentligen, men det är en annan diskussion.

Var det att jag skrev att våra picarder var smarta, trevliga och lättlärda..Säger Briard klubben att dom är osmarta, otrevliga och svårtränade 😁 Skämt åsido..

Jag menade inte att Briard klubben hade fel..Jag jämförde och skrev typ att Picard är inte självständigare eller svårare hund än många andra brukshundar. Vilket inte måste betyda att dom är lätta för gemene man. Bara för att jag tycker så.

Det beror ju på vilken hund man jämför med, men Belgarvalpar är ofta svårare/jobbigare att uppfostra än picardvalpar iallafall. Speciellt Mallen..dom är jobbiga, men kanske på ett annat sätt.
Dom är mer som monster som hänger i byxbenen med sina vassa tänder Haha

Om man kollar på alla andra sidor där hundraser beskrivs som SKK, SBK och flera andra sidor så står det ungefär samma saker om Picard, Briard och Beuceron. Eller väldigt lika iaf.
Och det borde det ju göra eftersom att dom 3 raserna var en och samma ras inte långt tillbaka i tiden och i princip det enda som skiljer dom åt är päls och storlek. Plus ev ngr små saker..förutom individuella skillnader.
Dom har ju samma grundläggande egenskaper.
Tex dom är smarta, självtänkande, självständiga (vid behov) aktiva, lättlärda eller kanske rättare sagt villiga att lära, lite känsliga, mm och dom behöver en erfaren, konskvent ägare helst med fingertoppskänsla.
Eller som dom skriver ovan .fantasi, inlevelseförmåga och känsla..
Vet inte varför dom krånglar till det genom att skriva så istället för att bara skriva ägaren behöver vara konsekvent med känsla eller fingertoppskänsla.
Det gäller ju flera hundraser än dom franska även Belgare behöver en sån ägare. Belgare är stolta av sig så där måste man vara extra rättvis också..

Jag tänkte förut när du skrev att du var intresserad av Beuceron att eftersom den är så lik Picard mentalt fast större så tänkte jag att Picard också skulle kunna passa dig!?

Nu tror ju jag att du skulle klara träna båda två helt galant..För om du inte hade haft någon fantasi, inlevelseförmåga eller känsla för hundar så skulle du ju inte ha fått till en sån duktig valp och trevlig hund som du trots allt har..Om än envis så är han ju trevlig 😀
Kan det vara självförtroendet som spökar..För som sagt jag tror du skulle klara uppfostra i princip vilken brukshund som helst.
Du måste bara tro lite på dig själv..
Ingen hund kommer vara så smart så du inte rår på den..

#10 Nu är jag trött, så jag hoppas att det inte blir FÖR rörigt!

Du har rätt. Du påstod inte att de hade fel. Det är nog lite svårare för mig som inte har stött på flera av de egenskaper och metoder som är vanligt förekommande med bruksraser eftersom jag inte har någonting att utgå ifrån. Det är en helt annan värld om jag jämför med mitt hundliv! Så jag blir nog förvirrande att försöka förstå för dig som är van med bruksraser. För mig är det väldigt svart-vitt eftersom jag inte har en uppfattning om nyanserna i raser och mellan individer :)

För att ta ett exempel med just picarden så reagerar jag på att de "inte är ordermottagare", vilket jag också uppfattar stämmer med flera av de hårdare raserna som du redan har nämnt, men sällan i mjukare raser.

För mig som vill ha en hund som med glädje och tillräckligt fokus orkar traggla med ett kommando 20 gånger när vi fokuserar på att lära in krockar det då jag stöter på det där lirkandet och motiverandet som jag inte vill ha. Jag vill inte ha en hund som käftar emot eller försöker undvika det jag vill att vi ska göra. Såklart tänker jag inte vara som en diktator och kräva total lydnad jämt med allt och kan absolut vara flexibel om hunden verkligen inte känner för något just då, men jag vill att den ska trivas att göra det jag ber den om generellt sett.

Jag tror att jag bättre orkar med en reaktiv, jobbig och bitsk valp som är engagerad över en som är lugnare men nonchalant/ointresserad. Jag upplever mycket frustration när det blir så och DÅ påverkar det självförtroendet. Har jag en sådan dag och min hund inte vill bli klappad eller har svårt att lyssna alls ute tänker jag att han hatar mig, haha!

Så för mig så låter den beskrivningen på picarden lite tveksam för hur jag är. Jag har inte stött på samma ord om till exempel beauceronen, även om de nämner "mjukhet, konsekvens och fingertoppskänsla".

I slutändan så handlar det mest om hur det yttrar sig, vilket jag har lärt mig av våra diskussioner! Något som var jättenyttigt att komma fram till!

Jag tror att du överskattar min förmåga. Det är min hund som är bra, inte jag! Han har lärt sig jättemycket själv. Sedan så är det ju också en fråga om vad jag vill stå ut med ;) Hoppas att jag inte framstår som lat och slapp eller en extrem perfektionist.. Jag vill helt enkelt kunna njuta av promenader och träning utan att behöva ha träningshjärnan på exakt varje sekund, men det lär jag inte komma ifrån de första åren medan hunden växer upp. Bara den är intresserad och gör sitt bästa så!

Jag mejlade förövrigt ett par uppfödare av hovawart och fick svar av en av dem som sa att den passar in på många punkter (dock inte vilka) och att hon har ganska många valpköpare här, så jag ska se om jag kan vända mig någonstans för att få träffa på ett gäng! Vet att vissa rasklubbar har listor med ägare som gärna visar upp sina hundar, såsom klubben för VEO :)

Jag tänkte skriva till uppfödare för beauceron näst, iallafall 3 av 4 då en av dem fokuserar på vallning, vilket jag inte tror att jag kommer att ens kunna erbjuda.