Hihihi… Ursäkta attn jag skrattar lite, men jag kan så tydligt se det framför mig

Vår schäferkorsning (också tik) var exakt likadan när hon var liten, tror att det kom vid ca halvåret. Inte mot mig dock, men mot sambon. Så fort han kom i närheten så drog hon, för att sedan åter stanna och invänta honom, sen drog hon igen…

Han ringde in till mig flertalet ggr och sa: Kom ut och fånga in hundjä*eln annars lämnar jag henne ute inatt… Heehe, jag gick bara ut och visslade som kom hon som ett skott

Jag tror att hon tyckte det varjättekul att "leka" med sambon, försökte hon ngn gång leka samma lek med mig, så ignorerade jag hennes beteende istället. Antingen gick jag därifrån och väntade att hon skulle följa med, eller så satt jag mig ner och bjöd in till gosstund.

Alltså; ignorera det dåliga beteendet, belöna det bra beteendet. Och försök omvandla det dåliga till ngt bra.

Det kommer att gå över och då kommer du också kunna se tillbaka på det och skratta. Lycka Till

Haha ingen fara att du skrattar, jag gör själv det.

Jadu, om hon bara hade lyssnat på vissel och att jag sätter mig ner. Jag har hämtat henne när hon var 8 månader så jag har själv inte fått "lägga grunderna" i hur jag hade velat forma henne. Men det är ju risken man tar när man inte köper en 8 veckors valp.

Som det är idag är jag så himla bortskämd med att resten av hundarna lyssnar och kommer, men yngsta schäfertiken…… Ibland vill jag bara göra tofflor av henne.

Det roliga är att så länge man inte är utanför hemmet så kommer hon på inkallning, utan problem. Det är mer som att "gå-hem-är-pestsmittat".

Haha

Hon vill inte gå hem helt enkelt, har ni det så mysigt på promenaderna.

Belöna rörelser mot dig (eller kanske bara ögonkast) med en kodis som kastas åt henne. Hon måste sedan komma närmare och närmare för att få en godis och givetvis fångar du henne inte då hon kommer helt nära utan ger bästa belöningen, kanske en dragkamp. Sen slutar du leken, ger henne en godis och går vidare.

Jag har aldrig haft en hund i trotsålder faktiskt. Antingen har jag haft tur eller så har mina metoder som i mångt och mycket förebygger gett resultat. Jag har hela tiden på promenaderna belönat kontakt, med kel, berömm, godis eller lek. Jag har hittat på roliga lekar och aktiverat hunden (och mig ;) på promenaderna. Då jag inte har orkat engagera mig har hunden gått kopplad. Nu menar jag inte att jag jämt har skuttat omkring i skogen och hittat på saker men mina hundar har lärt sig att hålla sig vid mig och hålla koll på mig för helt plötsligt kommer det något gott eller så sker det något kul. Jag har aldrig gjort roliga saker om hunden ignorerat mig, det händer bara något bra då hunden gör något som jag vill…fast frivilligt. Inga inkallningar, inget tjat.

Bor du "säkert" i ett hus eller liknande skulle jag gå in och ställa dörren på glänt och ignorera hunden.

#3 Ja det har vi ju, men jag är inte lika tålig som henne när det kommer till myggen! ;)

#4 Hehe jo jag vet vad och när jag ska belöna. Har ytterligare fyra hundar till. Och jag har precis som du, aldrig haft en hund som har trotsat så mycket som denna dam gör. Måste säga att jag har tills nyss varit väldigt bortskämd ;)