Ja alltså det är ju jättesvårt tycker jag iaf att välja bara en sak som är viktig eller det viktigaste som man absolut vill lära valpen.

Sen beror det på hur valpen är personligen och hur den agerar/reagerar på saker och ting..
Som ett ex skulle valpen ha en lite mer osäker/blyg personlighet så kan man behöva träna på ett lite annat sätt jämfört med om valpen är en stentuff valp gällande tex socialträning..
En av dom viktigaste saker att träna är ju socialträning (tycker jag) och speciellt då om valpen är blyg..

Eller får man tex en extra bitig valp och/eller en valp som gillar att tugga sönder saker, så skulle jag tycka det var väldigt viktigt att träna bort det så fort som möjligt. Våran 1a egna hund var en riktig terrorist gällande det och tuggade sönder allt han kom över som valp/unghund. Alla leksaker, fjärrkontroller och mina SKOR blev helt slaktade 😂
Hade det varit nu så hade jag ju vetat hur jag skulle träna bort det, men då visste jag inte riktigt vad jag pysslade med så det tog lååång tid att träna bort..

Annars är det ju viktigt att lära valpen vanligt sunt förnuft eller uppförande/vardagslydnad också, tycker jag..
Jag vill ha en lydig vuxen hund..Så jag har alltid (med undantag av 1a hunden, haha) börjat leka in lydnad på ett väldigt positivt sätt från dag 1 typ..Så att valparna älskar att samarbeta.
Även att lära valpen belöningsträning tycker jag är viktigt..Alltså att lära valpen att tycka om olika belöningar, som godis, lek, leksak för då blir det mycket enklare att lära in det man vill sen..

Sen skulle jag nog även lära valpen att hämta och lämna/apportera saker och några andra bra att ha färdigheter som man vet att man kommer vilja att valpen kan som vuxen sen..

Jag brukar tänka vad jag vill att valpen ska kunna, hur den helst ska vara som vuxen och utgå mycket från det..
Så tänk efter (om du inte redan gjort det haha) vad du vill att valpen kan sen som vuxen och ha det som en grund..

LUGN - för att det alltid är viktigt att kunna slappna aaav och kunna tänka innan man agerar.

När jag fick min valp så hade jag lyssnat mycket på Hundpodden vår bästa vän och där nämnde Eva Bodfäldt hur man kunde hålla i valpen över bröstet tills den var lugn innan den fick springa iväg och leka eller vad den nu ville göra.

Det körde jag MYCKET med min valp, lugn på alla vis. Stå still/sitt/var lugn innan ditten och datten. Lugn innan lek och mitt i leken innan man fortsätter, lugn innan man hälsar, lugn innan maten, lugn innan man springer iväg, lugn innan man går på bussen/tåget, lugn när en hund går förbi och så vidare och så vidare och så vidare. Nu så har ju jag visserligen en curly vilket är en väldigt cool ras i grunden men GUD en så lugn hund jag fick.

Varje gång vi var ute under valptiden och unghundstiden så stannade 1-3 personer och kommenterade på hur lydig, duktig och lugn han var med förvåning över hur ung han var och än idag så tycker folk det, även om mycket träning har glidit iväg vilket jag tror är för att jag var EXTREMT fokuserad på att få en trevlig hund när han inte kunde någonting och dels för att han sköter det mesta själv.

Jag har dock fått klaga mycket på mig själv och jobbar aktivt eftersom jag har blivit för bekväm, så rätt som det är kan han bli arg tillbaka på en arg hund utan att jag tänker på att börja hantera honom på nivå 20 istället för när han har spänt upp sig och flugit iväg i kopplet på nivå 90. Det är ett pågående arbete!

Med en valp så måste man ju verkligen lära sig och hunden ABC med vikt på alla steg och om hunden sköter sig själv 90% av tiden så är det lätt att man hamnar ur form själv! Iallafall om man inte hänger i situationer där detta måste sitta :)

Men definitivt lugn iallafall. Det mesta går att bygga på därifrån. Det är inga bekymmer för varken motivation, intresse eller intensitet. Jag kommer att köra samma grej med min nästa valp. Sitt-träning som jag kallar det är skitbra! Det är mycket lättare att rama in en hund som sitter då det blir ett steg till innan handling. Fast jag kommer att jobba mycket bättre och hårdare på den biten eftersom min fuskar och går iväg om jag inte verkligen är på honom aktivt och konsekvent.

Nedvarvning/avkoppling.

Jag har bara haft en valp som vuxen, alla andra var familjehundar när jag bodde hemma. Men jag var jättenoga med att lära honom varva ner och somna innan han blev övertrött. Så fort jag märkte att han började bli trött så tog jag upp honom i mitt knä och när han somnat la jag honom i sin väska, som var hans planerade sovplats. Det tog inte lång tid för honom att lära sig att komma till mig så fort han började bli trött och senare gick han och la sig på egen hand. Enda valpen jag varit med om som aldrig blev övertrött och grinig. Han kom till och med till mig för att vila/sova när vi var utomhus vid 8-9 veckors ålder.

Det gjorde livet med valp så mycket lättare och vi undvek troligen väldigt många konflikter. Jag har många minnen av övertrötta valpar som bara skulle bita på allt och alla och vägrade sitta still länge nog för att varva ner och sova.

Jag kommer göra samma sak med nästa valp, förhoppningsvis med lika bra resultat. Jag vet att det tyvärr finns valpar som inte sover oavsett vad man gör.

Att välja en är ju omöjligt. Krävs flera delar för att valpen ska uppfostras till en vettig och fungerande hund.

Men en av de viktigaste sakerna att börja med tidigt, redan när valpen är liten. Är att successivt lära den kunna vara ensam. Det är bara titta på alla "covidhundar", dvs de som skaffade hund som sällskap medan man bara var hemma. Sen fick de stora problem när de plötsligt blev tvungen att lämna hunden ensam.

Team spirit, samarbete, eller bara knyta ett starkt band rätt och slätt.

Mina egna hundar har alla varit (stora) vinthundar och som de flesta vet är de inte den typen av hund som lyssnar bara för att. 😅
Att bevisa att jag är en källa till både trygghet och äventyr var en ovärderlig grund för att få dem med mig i träning… eller bara 'vardagsbeslut' som i vilken riktning vi skulle röra oss ute i skogen.
De visste att det var värdefullt att ha koll på och följa mig ute, dels för att jag var en fena på att "hitta" (😉) roliga, spännande och mumsiga saker och om något var otäckt så visste de att jag kunde hantera och lösa situationen osv.

#5: Jag håller helt med!
Att knyta ett starkt band, skapa tillit och samarbete är ju grunden för att kunna lyckas med allt annat..Vad det än månde vara.
Får man inte till den grunden så blir ju allt annat lidande, eller kan bli åtm..
Då spelar det många ggr ingen större roll i hur du tränar valpen på andra viktiga saker..Om inte tilliten eller samarbetet finns där. Eller åtm att man bygger upp det mer och mer..

Jag tycker också det är viktigt att visa sin valp/hund att man är en fena på att "hitta" godsaker/leksaker, osv tex ute på promenad..😄
Det har jag alltid kört med för att få mina valpar följsamma och för att dom ska se mig som en resurs..Jag har bara haft vall och brukshundar och 2 st av dom har t.o.m blivit FÖR följsamma efter jag tränat/lekt såna och andra följsamhetsövningar som tex kurragömma..Superbra att leka kurragömma om man vill ha en följsam valp.
Min Malle jag har nu tex blev så följsam att jag var tvungen att "avträna" honom och börja träna mer på att han klarar att göra saker helt själv..

Med för följsam menar jag en hund som inte knappt kan gå en METER ifrån dig ute på promenad, som ständigt har koll på vad du gör, som har svårt att vara självständig..

Så att även låta dom lyckas hitta dessa "skatter" själva så småningom är ett tips..Om du råkar få en för följsam hund, men även bra för andra hundar eftersom det bygger deras självförtroende och självständighet.

Sen är det säkert olika hur mycket mer självförtroende man vill att ens hund ska ha..Eller hur mycket mer självständiga man vill att dom ska bli..Vissa raser/hundar (som tex vinthundar kan jag tänka mig) är ju redan självständiga med bra självförtroende, så där kanske man inte ska överträna detta iaf 😂

Håller just nu att lära min 10 veckors valp att han inte skall äta allt han kommer över. Han går tom med specialmunkorg utomhus, eftersom han har bajsat småsten sedan den dagen han kom. NU börjar jag få ordning på honom, fast det kom ut två hårsnoddar igår när han bajsade 😒

Jag har väl egentligen inte rena brukshundar så egentligen hör jag väl inte hemma här, men jag arbetar med mina hundar, även Chihuahuan. Så det är skönt att kunna ventilera med er som faktiskt har rena brukshundar och kan hjälpa mig på ett bra sätt att lyckas, jag är väldigt intresserad av sök, spår, nosework o.l.

Är jättesugen på att gå specialsök med beardisen. Han har mycket driv i sig och han är från arbetande linjer, så jag tror han kan vara lämplig att jobba med och jag vill gärna jobba med honom 😊

#7: Jo men du hör väl visst hemma här! 😊

Beardisen ingår ju i gruppen Vall, boskaps och herdehundar..Alltså arbetande raser främst även om en del av raserna kanske mest används som sällskapshund nuförtiden så är ju alla i den gruppen avlade från början för att arbeta..

Ja specialsök är jättekul och passar en Beardis perfekt..
Vad har du tänkt på för specialsök?

Jag har själv tränat mycket specialsök..
Sist så lärde jag hundarna Nosework och sen började jag lära in specialsök på röd kong. Och kör det samtidigt (eller inte exakt samma dag, men du fattar;)

Sen finns det ju annat sköj som kantarellsök som är perfekt om man gillar svamp. Bra är dock om inte hunden gillar att äta svamp och äter upp den 😂 Som vår Lakke gjorde om man inte hann fram i tid..

Något annat (som kanske är lite ovanligt) men kul och väldigt praktiskt och en billig livförsäkring.
Är att lära hunden bli en "brandvarnare" och kunna lukta, känna brandlukt och att sen larma familjen vid brand..
Hundar som blivit tränade i det känner brandlukten och larmar minst en minut innan brandvarnaren.. Så det är ju ett HETT tips..

Vad roligt att läsa era svar! Ungefär som jag nog tänker själv men bra att få extra input. 👍😀
Jag vet, det går inte att säga precis vad som är viktigast men det är ganska nyttigt att sålla i vad man egentligen baserar sin hundfilosofi på.
Mitt "tänk" ser helt klart annorlunda ut numera än med mina första hundar - och egentligen är det nog både tydligare och mer svävande.

Många kloka tankar här och naturligtvis hör man hit oavsett vilken ras eller hundtyp man har! Annars kvalar inte er Sajtvärd in heller, möjligen hade jag gjort det med en jaktlabbe som kan funka fint som en brukshund på elitnivå men med en framtida terrier, njae… Inte riktigt kanske. 😅
Sajten må heta Brukshundraser men man är varmt välkommen oavsett vilken hundras man har - eller ingen hund alls. 🐾

#8: Jag vill gå personsök/kadaver och/eller narkotikasök med honom. Är aktiv i bl.a missing people här i Västernorrland, och vi behöver hundförare som kan hjälpa till i sökandet. Sen att det är "fel" ras får väl folk säga vad de vill om, det struntar jag i 😉
Så det innebär ju att jag även måste "legitimera" (heter det så 🤔?) honom för att han skall kunna arbeta tror jag.

#9: Om ni bara visst hur bra det känns att ni anser att jag kan tillhöra "brukshundsligan"💖

De flesta brukshundsklubbar fnyser och ignorerar mig om jag kommer med mina hundar. Jobba med en Chihuahua som inte kan annat än att sitta i en väska och bjäbba, eller en beardis som har lika mycket ludd på insidan som utsidan av huvudet, det är så de resonerar, jag får inte ens en chans att visa att hundarna faktiskt kan jobba. Så jag jobbar själv på hemmaplan.

Vad intressant att vi har så många olika tankar om detta!

#5 tycker jag var speciellt bra och jag håller med om att man kan bygga på ALLT utifrån det!

Jag får ju skämmas lite för hur TRÅKIG jag har blivit sen min hund blev vuxen och man slutade larva sig och hitta grejer och allt möjligt sånt. Man känner sig mindre knäpp om man fjantar sig med en valp så det känns mycket enklare ifall man har svårt att göra sig synlig bland folk!

Min ursäkt får väl vara att han måste ta det lugnt med sin rygg och sina ben. Det är svårt att få honom att metodiskt lalla runt istället för att springa för kung och fosterland även om man bara ska gå ett par meter - inte bra.

#7 Jag lider med dig! Nu så var ju min hund duktig på att inte äta saker, förutom att han var en helt hopplös bajsätare så att jag också fick ha munkorg på honom länge som komplement till träningen. Fy så less jag blev på att ivrigt lägga godisspår, gömma leksaker och fixa roliga saker och sen få det HELT ignorerat för att han verkligen LETADE efter bajs att äta. Skitjobbiga kan de vara!

Gillar han att bära på saker? Jag blev stenhård på att min skulle bära saker om han skulle få gå och nosa och det är nog tack vare det som jag överhuvudtaget fick honom att sluta idiotleta efter kiss och bajs att äta och slicka på. Det var extremt självbelönande. Nu så har jag ju visserligen retriever :)

#11: Jag har inte vågat testa om han tycker om att bära saker, jag är rädd att han skall tugga i sig det. Han går fortfarande med nätmunkorg ute.
Provade med en apport bock i trä, men den var jättemumsig att tugga på, och den av metall var jätteläskig 😒🙈

Han tycker om en mindre kong som jag fick med mig från uppfödaren, DEN kan han bära på inomhus, så jag belönar när han bara bär den och inte tuggar. Börjar han tugga på den, så tar jag av honom den.

Nu håller jag på att kolla om det finns någon Brukshundklubb i närheten som kan tänkas låta mig vara med och utbilda honom, trots att han är "fel ras"
I värsta fall får jag försöka själv, jag vägrar byta ras till en ras jag inte vill ha bara för att jag skall få jobba med hunden inom de områdena som ligger mig varmast om hjärtat.

#12 Nej men vilken liten rackare du har, haha!

Det måste ju finnas något som är spännande som inte är mördarinducerande.. Jag visste inte ens att man använde apportbockar av metall. Det låter alldeles för läskigt för oss, känner jag.

Min är duktig på att inte bära upp saker av metall, oftast. Han vill ju gärna plocka upp allt som tappas eller hämta saker själv. Det kanske är för att jag alltid hojtar "Nej nej, akta tänderna!" :D

Kanske ett nylonben eller liknande? Det är kanske inte för smaskigt och tål ju även det.

Annars så tycker jag att den röda frisbeen i gummi som Kong har är super! Den är sladdrig och tål mycket stryk. Min hund har kastat runt den, hoppat på den (ALLT ska dykas på, även min mobil..) och även stått och dragit i den för allt vad han är värd massor av gånger. Allt det i alla möjliga väder. Den har ett litet hål och lite vanligt slitage, men jäklar vilken hållbarhet.

Nu så är ju inte han sådär extremt destruktiv som vissa hundar kan vara, men han är rejält stark och tar ändå i för att han gillar att strimla och dela saker i småbitar, speciellt när han hör att de är påväg att gå sönder såsom strumpor och andra tygbitar.

Men Brukshundklubben är väl visst öppen för alla, förutom om det handlar om saker som skydd och sådana sporter och att vissa saker inte är för blandraser/icke-SKK-hundar? Självklart ska du jobba med din kille med bra hjälp!

#10: Men så trist!
Vi har rätt många klubbar i göteborgsområdet, med lite olika inriktning. Åtminstone vid millennieskiftet var några "rejäla brukshundsklubbar" där man som ung agilitytjej med icke brukshund kanske sågs lite över axeln på. Första gången på en av dem fick jag en utskällning av vad som senare visade sig vara ordföranden för att jag hade "förstört min hund". Jag gillar fortfarande inte den klubben…
Första gången däremot som jag kom till det som sedan blev min hemmaklubb så kom en trevlig man fram, tog i hand och presenterade sig som ordföranden och småpratade lite om min hund. Det är fortfarande en av de klubbar som verkligen jobbar för att alla skall vara välkomna. Kanske inte har flest SM-ekipage, men väldigt många medlemmar som har trevligt och tycker att det är roligt att åka till klubben och träna.

Hoppas verkligen att det ändrar sig hos er!!
Jag kan tänka mig att nyare grenar som Agility, Rallylydnad och nose work ändå har öppnat upp för fler raser på klubbarna runt om i landet gentemot när det i princip bara var Bruks, tjänst och tävlingslydnad.

#13: Jodå Brukshundsklubbarna skall väl vara öppen för alla. Och så är det nog kanske på flera ställen också. Min hemmaklubb är jätteotrevlig. De tittar snett på mig om jag kommer dit och ignorerar mig helt.

Har jag hundarna i bilen och går ut själv så pratar de med mig och är trevlig, men när jag plockar ut hundarna så tittar de konstigt på mig och går därifrån.
Det är inte alls roligt att åka dit, så jag hoppar över det och tränar själv istället.

Jag letar efter en klubb som tar emot mina hundar trots rasen, det finns tre klubbar till i min närhet, så jag håller på att kolla med dem nu om mina hundar är välkomna hos dem.

Näe, jag blir så bestört av att läsa era erfarenheter av klubbarna!

Min är väl egentligen bra för de som jag träffat som sitter i styrelsen har varit trevliga och hjälpsamma och många andra "besökande" också. Däremot så har man blivit runtkörd och fått höra hur andra pratar om vissa sporter, till exempel att Rallylydnad är löjligt.. Antar att det måste vara hardcore ren Bruks för att räknas som "riktiga" hundaktiviteter ;) Ett sådant tänk om något är löjligt.

Så jag som redan har svårt för det sociala och nya sammanhang har inte gått dit igen. Jag funderar på att pröva någon annan, men det blir nog inte med denna hunden :)

Hoppas verkligen att du hittar en trevlig klubb, Draken!

#15: Nu menar jag absolut inte att du inte har rätt att träna på en brukshundsklubb. För det har du vad du än har för ras..

Men det finns ju andra hundklubbar förutom SBK där folk träffas för att träna hund.
Olika klubbar/ställen och tex privata aktörer..som håller kurser, träningar, olika träffar och tävlingar.osv.

Även fast jag hade/har brukshund så tröttnade jag på SBK "människorna" totalt som inte kunde acceptera alla andra raser som tex Beardis..

Vi tränade på SBK ensamma när inte dom andra var där många ggr, för att slippa "blickarna" -
Och istället när jag ville ha sällskap, ha ngr att träna med, få vägledning osv så åkte jag inte till SBK ens med mina brukshundar..Utan hittade andra -bättre- ställen..

Jag vet inte om det kanske kan bero på var man bor och det kanske är lättare att hitta andra klubbar, hundträffar, osv om man bor i stockholm som vi gör, men du kan ju alltid kolla upp det alternativet i varje fall.
Sen behöver ju inte det ena utesluta det andra..Du kan ju både gå till SBK och till något annat (bättre) ställe..

#17: Instämmer, det kan finnas andra fristående klubbar.

Det finns andra aktörer som håller i kurser också. Har kollat på Amnis hundhus t.ex. De är bra, men de har inte de kurser jag är intresserad av. Valpkursen som jag tänker gå är inga problem, det har de ju. Men jag vill gå sök/spår kurser och det har de inte. Inte i dagsläget

Det var ett bra tips, Heddiz! Skittråkigt och upprörande att folk ska vara så otrevliga och trångsynta!

Jag borde kolla lite mer på andra klubbar inför hund nummer 2. Jag kollade mycket på retrieverklubbens kurser i början med denna lilla, men då var allt alltid fullt så jag gav snabbt upp. Hade helt glömt bort deras existens nästan!

#19 Du borde definitivt ha Medborgarskolan på flera ställen kring dig. Jag startade specialsök där och skulle även gå föremålssök, men kunde ju bara gå 2 tillfällen av den första i och med magen. Härnäst så ska vi gå privat där, då nosework och specialsök först och främst.

Där var det jättebra med en massa olika raser och de erbjuder även ganska många olika kurser här, desto mer i Karlstad som inte ligger så långt bort. De borde ha allt du söker i dina trakter :)

#20: Har inte sett eler härt något om medborgareskolan här ikring, men skall absolut kolla upp det.🙂

#21: Men om du skulle anmäla dig och vara med i en hundkurs på din brukshundsklubb med instruktörer så är det väl ingen som kan säga något om vad du har för ras, eller?

Alla raser och även blandraser ska vara välkomna till SBK..

Sen som sagt så kan ju vissa privatpersoner vara mer eller mindre otrevliga eller "fisförnäma" om man har med sig en annan ras än just en brukshundsras..

Jag har funderat lite på det där- vad har vissa på sbk emot andra raser, egentligen?
Och det kanske helt enkelt är för att dom blir oroliga att en annan typ av ras ska visa sig vara mycket duktigare än deras schäfer/Belgare/Doberman osv 🤔😉

#22: Jodå de säger ingenting, men de behandlar mig som luft eller pestsmittad. Det är tydligt att de anser att mina hundar inte har något där att göra. Så jag känner det som att mina hundar inte är välkomna där eftersom de är "fel" ras. Därför vill jag inte anmäla mig till kurs på brukshundsklubben.

Däremot så finns de två klubbar, enligt vad jag har hört, där det är jättetrevliga människor som inte dömer en efter vilken ras man har, så jag skall kolla in dessa två klubbar och se hur folket reagerar om jag kommer med mina hundar. Bägge klubbarna innebär att det blir betydligt längre för mig att åka, men det är det värt om jag kan träna och jobba med mina hundar där.

#23: Ja, man kan bli så totalt olika bemött på olika klubbar. Det som sedan blev min hemmaklubb var supertrevlig från första gången jag var där och har många studiecirklar som snarare satsar på "gemenskap och träna med hunden" istället för "ut och tävla för tusan!"
Annars blir det lätt så att man går nybörjar- och fortsättningskurs i vilken gren det nu är och sen finns det inget om man inte vill satsa på tävling. Där har vi en bra nisch med studiecirklar som är väldigt populära, där deltagarna hjälps åt med träningen men med lite mer strukturerade former än under öppna träningen.
De som verkligen vill satsa på Bruks och tävling på hög nivå brukar hamna på en av de andra klubbarna i området vilket är lite tråkigt förstås, samtidigt är det bra att vi kan komplettera varandra. 🙂🐾

Jag har haft synnerligen icke-bruksiga raser utom jaktlabbarna då som visserligen inte hör till SBK men som även de mest snorkiga brukar godkänna. 😉
På andra klubbar har de sett över axeln på mig, i synnerhet när jag hade problem med en av mina hundar - den värsta av de klubbarna besöker jag helst fortfarande inte trots att det gått drygt 20 år och jag har fått betydligt mer skinn på näsan nu.