Nä, alltså jag är väl okej. Men jag är långt ifrån perfekt

#0: Ja självklart! Vi aktiverar våra hundar dagligen, ger dom den bästa maten och kör med dom bästa träningsmetoderna 😅

Nej..det var att överdriva…det blir inte träning dagligen längre som när man var ung…vem orkar det 😉

Men relativt bra matte är man nog… och huvudsaken är väl att våra hundar uppskattar oss!? Eller hur?

Vad dom skriver på FB, osv skulle jag ta med en nypa salt.

Ja, jag är en bra hundägare. Det känns konstigt att skriva så eg då jag inte är en person som vanligen skryter eller berömmer mig själv. Men det är ett ansvar att ha en brukshund och jag tar det ansvaret fullt ut. Och att ha hund är viktigt för mig och gör att jag har något att leva för.
Det är så otroligt roligt att aktivera och träna med hund. Det är sådan glädje och belöning.

Jag kan få dåligt samvete om jag brister i något, eller tror mig brista i något vad gäller hunduppfostran. Jag tror inte att jag är bäst eller vet bäst, utan undersöker gärna saker.
Hundvärlden förändras verkligen hela tiden, det är lika mycket mat-, leksaks- och godisfusk där som inom männniskovärlden och man behöver researcha varje liten pryl.
Träning och utbildning händer det saker inom också hela tiden och det är en av de mest intressanta sakerna med hund.
Ibland känner jag mig nästan lite korkad, hur jäkla smart och duktig man ska vara för att träna en brukshund idag… och jag är så glad att det finns så mycket hjälp att få…

När jag försöker att se tillbaka med distans på de hundar jag levt med, de omplaceringar jag tagit hand om/räddat livet på, så känner jag mig stolt och jag känner en stor glädje i att tänka på hur lyckliga de hundarna blev. Hur tacksamt det är att få ha en hund vid sin sida.
Och min första valp Boriz, han var otroligt mycket hund och jag var fundersam över om jag verkligen klarade det, men så som han var innan han dog (nästan 3år) och hur duktig och bra han var, så känner jag att jag grejade det väldigt bra.

Varför är jag en bra hundägare skulle jag svara på och ett snabbt svar är att jag försöker tillgodose hundens behov förstås, ger den det den villhöver. Enkelt svar.
Däremot är jag usel på att dokumentera det med foto. Så jag kan aldrig eg brilliera med så mkt foton på våra äventyr.
Jag har endast med mig en liten mobil som man bara ringer med på promenader, sällan något att fotografera med. Jag är 100% med min hund och har alltid lämnat mobil hemma, men efter en liten händelse då en av mina hundar sprang bort har jag numera i a f en liten akut-telefon med mig. (Detta är också den enda telefon jag äger, eftersom jag inte har något behov av en telefon med stor skärm och massa appar, då jag inte känner behov av att gå med näsan i en skärm. Jag sätter mig vid datorn när jag ska surfa.)