Nej, herregud, ni har absolut inte misslyckats. Valpar biter i händer, ben, fötter och hänger i kläderna, det är helt normalt och det är nästan mer onormalt och alarmerande om dom inte gör så. 😅

Ni har en helt normal valp och jag är helt övertygad om att ni gör ett fantastiskt jobb med och för honom. 🥰

När det kommer till Goldens brukar jag tänka såhär när valparna är extremt jobbiga: Dom flesta Golden Retrievers blir "vuxna/gamla" i sättet redan runt två års ålder. Det brukar vara en snabb mognad runt den tidpunkten för dom. Så därför har dom extra mycket energi, valpbus och vildheter för sig under valpperioden men även en bra bit upp i tonåren för att "kompensera" för denna mognadspunkt. Dom har en begränsad vildhetstid och tar därför ut den ordentligt när dom är små, med andra ord. 😂

Det gjorde min Goldenkille och han växte upp till den lugnaste, trevligaste, mest fokuserade arbetshunden jag någonsin kunnat drömma om. Innan dess, som valp, tuggade han sönder våra händer, en vägg, slet upp tapet, slet ut en kontakt vi hade missat ur väggen och demolerade sladden, (efter att han drog ut den och utan att svälja något, tack och lov) demolerade sin hemmagjorda bädd, smet och "terroriserade" barnfamiljer i en pulkabacke medan jag desperat försökte få tag i honom och det dröjde tills han var över åtta månader innan han var helt rumsren.

Flera runt mig trodde att han skulle bli en problematisk hund och att jag skulle få problem med honom när han växte upp. Inte då! 😀

Det går absolut inte att bedöma hur hunden kommer bli som vuxen redan nu. Han är långt ifrån färdigutvecklad och kommer gå igenom många faser till innan han landar ordentligt i sig själv. Precis som du så är jag övertygad om att det kommer bli bra i slutändan. 😀

#0: Kämpa på! Valpar är periodvis skitjobbiga små monster-pirayor.
Tur att de är så attans söta när de sover… 😅

Försök att ta en dag i taget. Snart kommer tanken slå er att bit- och rivmärkena har blivit färre och färre. Huset ser inte längre ut som att en liten orkan har dragit fram.
Allt behöver inte längre valpsäkras eller "valpskyddas".
Valptiden är kort även om den är attans så intensiv och prövande.

Övertygad om att ni gör ett toppenjobb med lille pirayan! 🧡

Vi har haft två valpar tidigare. Jumbo en svart jaktlabbe ,som var extremt känslig tog ett milt nej på stort allvar. Bets ingenting. Jumbo kom till oss i slutet på augusti året därpå i maj kom Musse en blandning mellan golden och irländsk setter. Han älskade all och alla. Han och Jimbo blev kompisar direkt och det var aldrig några potatisar med att lämna hundarna ensamma utan de bara la sig och sov så vi var väl inte riktigt insatta i hur mycket det är normalt att valpar bits.
Jag tar det bättre än mannen j
Jag ser det som så att Trix är som ett
Kolikbarn. Det är bara att inse att kvällen kommer att gå åt till att inte försöka bli uppäten och att det här en en period som kommer att gå över och att det bara är att härda ut

Jag tror snarare att era tidigare valpar har varit osedvanligt snälla. 😀
Våra jaktlabbevalpar har varit ganska välartade - men så har jag bott med belgarvalpar och jädrans! Det finns nog en anledning till att valpar är så gudomligt söta, annars hade man slängt ut dem första veckan… 😘

Lycka till med lille Trix, det verkar vara gott gry i dem! 🥰

Jag tror också det är ganska lätt att glömma hur bitiga valpar är… Har man inte haft valp på länge kan jag tänka mig att man gärna selektivt kommer ihåg de bra stunderna 😂 Särskilt när vovve växt upp och blivit lugn så gradvist och långsamt att man inte riktigt märker skillnaden