Hundars mentalitet, problembeteende och psykofarmaka
Under senare år har psykofarmaka som Clomicalm börjat användas mer på hund. Klomipramin som den aktiva substansen heter är inte sedativ (lugnande) utan har i många år använts som antidepressivt läkemedel till människa, då oftast under namnet Anafranil.
Tanken är att hundar som har svår problematik med till exempel ljudrädsla, separationsångest och allmän stress skall medicineras under några månader medan man tränar hunden för att bryta beteendet.
Det handlar alltså inte om hundar som är "besvärliga" på endera sättet, som är "allmänt jobbiga" och så vidare utan om hundar som verkligen mår dåligt i vardagen. Man skulle nog kunna klassa det som så allvarligt att det kan likställas med sjukdom.
(Ska man jämföra med människor så kan man väl dra parallellen att man inte ger Anafranil till personer som är "deppiga" eller har "lite oro" utan till patienter med konstaterad depression, svårare ångest eller tvångstankar och liknande.)
Det här är naturligtvis omdiskuterat, från att folk ser det som ett värdefullt hjälpmedel till en hund som i annat fall kanske hade behövt avlivas till att man helt fördömer tanken på att medicinera en hund med psykofarmaka.
Själv tänker jag att det inte är orimligt att hundars hjärnor funkar på liknande sätt som våra och att Klomipramin följaktligen kan ha effekt på tillstånd som motsvarar mänsklig depression och ångest.
Jag skulle absolut kunna tänka mig det som en behandlingsform och faktum är att om jag visste att min hund mådde lika dåligt som en person med depression eller svår ångest så hade jag inte tvekat. Alternativet hade varit avlivning - att inte behandla ett sånt tillstånd hade för min del inte varit tänkbar.
Givetvis skall en ordentlig utredning ha gjorts innan där man bland annat uteslutit smärta eller andra fysiska orsaker till hundens beteende!
Vad har ni för erfarenheter och tankar kring detta?
Det kan vara ett känsligt ämne på flera sätt så var vänliga och tänk på hur ni bemöter varandra i tråden!
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
![[Tismon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det enda jobbiga med att medicinera djur är att man inte kan fråga dem hur de mår utav det, om de har några biverkningar som bara de själva märker av osv.
Men definitivt är jag helt för att använda alla verktyg man kan för att hjälpa våra hundar. Medicinering för grov ångestproblematik är ju guldvärt om hunden mår bättre på det. Det viktiga är väl att en ordentlig utredning görs, man kollar på andra alternativ osv innan man prövar medicinering :)
Det hade inte varit aktuellt för mig med den typen av medicinering. De problem som beskrivs grundar sig nästan alltid i nedärvda egenskaper, vilket gör att den period av träning man då ska lägga till inte kommer ge mycket. Dels för att det är genetiskt men mest för att det är väldigt få som är skickliga nog att träna den typen av hund.
Nu pratar jag om extremfall och inte hundar som har dessa problem men i mindre skala.
#1: Instämmer!
Det många protesterar mot när det gäller just psykofarmaka är att man inte vet hur djuret mår och reagerar på medicinen - men tittar man på andra läkemedel så kan ju även de ge biverkningar som påverkar psyket.
Kortison (Prednisolon) kan tex ge eufori, depression, psykos, mani och hallucinationer, en del av de biverkningarna klassificeras som "vanliga".
Detta gäller för människor men det troliga är väl att hundar kan få motsvarande biverkningar. (Källa: FASS)
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#2: Där håller jag faktiskt med dig också och vad jag missade i mitt startinlägg var att de hundar jag har träffat och som svarat positivt på Clomicalm har fått tillbaks problemen när medicineringen har satts ut.
Jag tror att det i ganska få fall verkligen går att träna bort även med hjälp av läkemedel, däremot kan hunden (tror att Clomicalm kan ges även till katt?) må betydligt bättre om den får fortsätta medicineringen.
Sen ser jag det som en jätteviktig bit i avelsarbetet, en hund med sådana svårigheter skall definitivt inte avlas på vilket dessvärre görs ibland. Förhoppningsvis i väldigt liten skala men rent allmänt borde man vara betydligt mer noga med mentaliteten än vad de flesta är idag.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Starta ny diskussion