Vår första hund var en jaktlabbe.Valet var självklart,En korthårig apporterande jakthund.
Vår andra var en byracka.En korsning mellan golden retriover och irländs setter,Han såg ut som en jakt golden retriver,
Vår tredje hund var en omplacering som av en händelse hamnade i vårt liv.Vår fjärde hund blir en golden frpån samma uppfödare som vår tredje hund.Valet var enklet.Vi vill ha en trevlig hund och en bra jakthund.

#1: låter skönt att ha hittat sin uppfödare och ras 🙂

Min första egna hund var en mellanpudel. Då bodde jag hos min mor och hon jag fick rätta mig efter även hennes önskemål, så det blev en mellanpudel. Det visade sig vara precis rätt hund för mig.

Hon blev 12 år och då var barnen små när hon fick somna in. Det blev tomt även om vi hade katt också. Så småningom ville hela familjen ha en ny hund och vi kontaktade Djurens Vänner för att få en omplacering och ville ha en mellanstor tik. De behövde ett hem akut till en hund, som måste flytta från sitt fjärde hem eftersom hunden där bitit honom och då fick han, ett år gammal, sitt femte hem hos oss. Han blev 14 år och efter honom kom en handikappad katt (synskadad och förståndshandikappad, vår veterinär misstänkte kromosomfel eftersom det kunde bli så för en kattunge eller en hundvalp i en kull).

När han var 4 år köpte jag en blandrastik smålandsstövare och labrador. När katten 14 år gammal fick somna in ville jag ha en ny valp.

När jag sa det till veterinären, som väl kände oss och våra djur, att jag ville ha en schäfer och min man en golden retriever, reagerade han och sa: "Du kan inte ha en schäfer, du riskerar att få en vek hund och det kan du inte ha. Du ska ha en rottweiler."

När min man såg en bild på en rottweiler i en bok reagerade han på att den inte hade svans. När han fick veta att det har de numera, så var det klart att vi skulle ha en sådan.

Med hjälp av valpförmedlingen fick vi adressen till en seriös uppfödare i Skåne. Därifrån kom vår fantastiske, lättlärda Shelly. Hon kunde apportera wienerkorv.

(Så några år hade vi två stora hundar.)

Nu har jag tredje rottweilern från samma uppfödare och av alla hundar jag haft under mer än 50 år, tror jag att denna är den klokaste.

De har alla varit individer och olika bra på olika saker.

Min första hund var ett hoppsan i skogen, blandning mellan whorsteh (stavning?) och isländsk fårhund.
Min andra hund, och en av de nuvarande är en Tibetansk Terrier. En omplacering.
Min tredje också nuvarande hund, är ett hoppsan i skogen, blandning mellan Laika och Karelsk björnhund. En omplacering då vovven är fullkomligt livrädd för allt som är större än en ekorre.

Jag har aldrig letat efter en hund, de har kommit till mig på olika sätt och även om de var och är individer så har de passat familjen perfekt.

#4: så har det varit för mig oxå. Mina hundar har kommit till mig.
Olika blandningar och typer.
Kanske vissa inte har en ras? Utan rätt hund dyker upp när tiden är rätt.

#5: Här har det nog varit så, rätt hund i rätt tid. :)

#2 Vi har ju haft kontakt under fem års tid men träffades för första gången förra veckan och det känndes så bra.Som om vi alltid träffats och umgåtts.

Jag såg en sheltie som höll på med Agility på Lilla Sportspegeln när jag var 11-12 år och sa då att "det där (agility) ska jag hålla på med, och jag ska ha en sheltie". Tog nästan 12 år innan jag fick möjlighet att köpa min första hund, men fanns liksom inget annat alternativ än att jag skulle ha en sheltie. Min andra hund blev en border collie för att det också varit en drömras sen jag varit liten, för att jag ville prova på vallningen och prova stor hund i Agility. Och känner att jag nog hittat min ras här, iaf för den typen av hundägare jag är i den här delen av mitt liv.