Nej. Bara nej. Jag kan inte rättfärdiga det på något sätt, även om jag fullt förstår din tankegång och ditt tankesätt.

Vi ska inte behöva amputera kroppsdelar som våra djur faktiskt behöver i förebyggande syfte bara för att kunna använda djuren till det vi vill ha dom till. Där går min gräns. Om hunden slår sönder svansen när den jagar så pass att det blir ett vanligt förekommande problem, då låter den inte lämplig att använda i jakt oavsett om det är på individnivå eller rasbundet.

Här handlar det inte om att rädda hundens liv eller förbättra hundens livskvalité, utan det är helt av anledningen för att vi eventuellt ska kunna använda hunden för jakt. Du pratar om att amputera svansar på nyfödda valpar där det inte ens finns en garanti för att dom kommer vara lämpliga i jakt ännu, utifall att dom skulle lämpa sig för jakt och utifall att dom skulle få problem med skadade svansar under jakten.

Svansen har ett syfte och en betydelse för hunden och dess sätt att kommunicera, inte sant? Ska vi beröva hunden av detta bara för att den kan få problem i vuxen ålder när vi vill jaga med den?

Jag kan inte tycka att den lösningen är okej under några som helst omständigheter. Hundars behov och rätt att ha sin svans i behåll när det inte finns några medicinska anledningar till att ta bort den anser jag överstiger vårt behov att jaga med hunden.

Det måste finnas en annan lösning på det problemet.

Hmmm… ett svansskydd när man är ute på jakt?

#0: Att kupera av rent estetiska skäl är jag helt och fullt emot, tveklöst.

När det kommer till jakthundar med sönderslagna svansar så sällar jag mig till skaran som tycker det är okej om det är ett återkommande problem som inte kan lösas på annat sätt om hunden ska fortsätta som aktiv jakthund.
Att kupera unga jakt-valpar i förebyggande syfte känns som ett steg för långt för mig.

Är det då ok att avla på en hund som slår sönder svansen under jakt?

#3: Inte bara unga utan vi pratar om nyfödda valpar som man inte ens vet kommer bli dugliga jakthundar än.

Om en hund fortsätter slå sönder sin svans upprepade gånger under vissa former av jakt så tycker jag personligen att det talar för att hunden inte är lämplig för jakt exteriört. Ingen skulle väl föreslå att en lösning på att en jakthund som upprepade gånger skadar eller bryter benet skulle få benet amputerat för att bli en bättre jakthund?

Svansen är tydligen mer acceptabel att ta bort om det ställer till med problem. Det här kanske är nästa problem för våra hundar i sönderavlingen av raserna som vi håller på med? För sköra svansar.

#4 Mycket bra fråga och jag säger nej. En hund som är lämplig för jakt ska kunna genomföra jakt utan att upprepade gånger skada eller bryta en kroppsdel i mina ögon.

#5: Jo, det förstod jag och tycker som sagt inte det vore okej att kapa svansen på hundar i förebyggande syfte innan de bevisat sig som vare sig jakthundar eller att de kommer få problem med skadad svans.

#4: SvenskJakt skrev en artikel om den här frågeställningen 2013:
Många av de hundar som får svansen amputerad på grund av upprepade skador tillhör de bästa jakthundarna inom sin ras. Ett förbud i den andan skulle kunna ge mycket allvarliga konsekvenser för bruksaveln.
https://svenskjakt.se/uncategorized/kuperingsfragan-ater-aktuell/
(Respons till att det årets kennelfullmäktige motionerade Stockholms kennelklubb om totalt tävlingsförbud för kuperade och svansamputerade hundar.)

Så vill man ha bra jakthundar så verkar svaret vara ja. Iaf vad det lät som 2013.

Kanske en dum fråga men varför kuperade man från början?

Var det pga utseende eller jaktduglighet eller bara för att det var praktiskt?

#6: Wow, så problemet är så pass gammalt och känt och inget har gjorts tidigare? Inte undra på att det gått så långt. :O

Eller har det alltid varit ett problem som jägarna förr bara löste med att kapa av svansen om den "var i vägen och förstörde jakten" innan kupering blev olagligt? Eller kuperades valpar i förebyggande syfte hos jakthundsraser också innan det blev olagligt?

Om jakthundsraserna har så pass dåliga svansar att det här problemet börjat eskalera så är det något som vi människor har orsakat med dålig avel och det är vi skyldiga hundarna att åtgärda utan att kapa av dom svansen som nyfödda för att vi eventuellt ska ha dom till jakt.

Går det ens att söva nyfödda valpar för att operera bort svansen? Hur stora är riskerna med det? För man ska väl ändå inte kapa den medan som är vakna, vid medvetande och känner av det?

Efter lite googling hittade jag det här från 1996:
Den 1 januari 1989 infördes generellt förbud i Sverige att kupera svansar på hundvalpar. Förbudets följder för olika hundraser var helt omöjliga att förutsäga. Under de sju år som gått har flera undersökningar gjorts som visar att just vorsteh-hundarna har hög skadefrekvens.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/forbud-mot-svanskupering_GK02Jo507

Jag tror, med undertryck på tror, att det har förekommit kupering av svans på jakthundsvalpar redan när de var 3-4 dagar gamla innan kuperingsförbud infördes 1989. Ska gräva vidare och se vad jag kan hitta.

Tillägg: Här är en text om varför svanskupering bör förbjudas från 1987, men det nämns bara rent estetisk svanskupering. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/om-forbud-mot-svanskupering-pa-hundar_GB02Jo506

Verkar som att man kunde få dispens efter 1/1 2008.

Varför 2008 kan man undra?

… eller oxå läser jag fel …

https://www.skk.se/sv/utstallning/regler/kuperade-hundar/

#10: Det handlar om att en (importerad) kuperad hund kan få dispens att delta på en exteriörbedömning (utställning). Det ger alltså inte dispens att kupera hunden i Sverige av estetiska skäl.

#11: Ok tack för förklaring läste nog inte allt i jakten på information. 😳

Sen så vill jag tillägga att om det här hade varit vilken annan hundsport eller aktivitet som helst där individer eller individer från en viss ras alla blivit skadade på samma sätt upprepade gånger under lång tid inom sporten, då hade folk krävt att sporten ändrades för att minska skaderisken hos hundarna.

Ingen skulle väl predika för att hundarna skulle få sina svansar kapade som nyfödda för att dom eventuellt skulle kunna användas till den sporten om dom visade sig duktiga och lämpliga för det? Okej, jo, några personer skulle det väl alltid finnas, men jag tvivlar på att dom skulle vara i någon majoritet. Jag hoppas inte det i alla fall..

Jag vet att jakthundar avlas till jakt och att det är deras huvudsyfte i livet, men då känns det nästan som att vi har svikit dom ännu värre om vi har avlat dom stenhårt för ett syfte som dom inte kan klara av att genomföra utan att slå sönder en kroppsdel eller få sagda kroppsdel amputerad som nyfödd i förebyggande syfte för att slippa slå sönder den. Speciellt när det inte ens är säkert att den nyfödda valpen kommer duga i och därmed användas till jakt.

Det är inte så långt emellan att "kapa svansen på hunden för att jag tycker det är snyggt med kuperad svans" och att "kapa svansen på hunden i förebyggande syfte så att risken att den slår sönder den försvinner för att jag eventuellt vill jaga med den om den är lämplig för det" som man tror. Inte ur den vinkeln jag ser det i alla fall.

Däremot är jag helt för att amputera en bruten eller skadad svans hos en hund för jag har sett med egna ögon vilken absolut mardröm det är för såna sår och skador att läka och hur ont det gör för hunden. Dock håller jag fast vid att hunden inte ska behöva förlora en viktig kroppsdel bara för att vi ska kunna jaga med den som vi alltid har gjort.

Det kanske är dags att se över jakten med hund och hur den går till? Finns det saker som kan ändras och göras annorlunda/bättre för hundarnas skull?

Jag själv har bara svårt att förstå varför man inte använder svansskydd? Och om det inte finns svansskydd, varför skapar man inte en? När vi människor gör vissa sportiga saker brukar vi ju skydda oss.

Jag tycker också att någon form av svansskydd borde vara en billig investering jämfört med kostnader, för att inte tala om riskerna, med upprepade skador eller amputering. (Att hundens välmående borde värderas högst tar jag för givet är underförstått här.)

Varför svansskydd inte används av den stora massan, inte vad jag kan hitta iaf, tror jag kan bero på två olika saker.
1.) Att man inte hittat en variant som kan användas utan att utsätta hunden för andra skaderisker, tex att skyddet fastnar (tänker på hur skyddet fästs runt hundens höfter likt tikskydd eller markeringsskydd).
2.) Att man har hittat fungerande varianter men väljer att inte bruka dem pga diverse ursäkter och tankevurpor.

Eftersom det finns diverse andra säkerhetsprylar för jagande hundar, tänker på speciella halsband och västar så att de syns ordentligt, skyddsväst när de jagar vildsvin osv, så låter det inte så troligt att var och varannan jägare är så inbiten "traditionalist" att de vägrar skydd av ren princip. Googlat runt och sett en hel del kreativa lösningar för att skydda svanstippen men av vad jag läser så verkar skydden antingen inte fungera eller lossna under jakten.

#15: Jo men eller hur! Kuperade svansar i samband med jakt har varit lösningen förr i tiden och det har ju pågått i flera decennier (om jag förstått det rätt). Det är ju inget nytt problem.

Istället för att ändra aveln hit eller dit - det är ju inte bara en ras som är påverkad. En enkel lösning. Det vore väl inte annorlunda från att använda flytväst som jag sett andra använda till sina hundar när de varit ute till havs. Eller cykelhjälmen vi själva använder oss utav när vi cyklar.

Jag tänker att teknologin går framåt. Förr brukade ridvästar vara stora, tunga och klumpiga. Nu finns det bra och smidiga ridvästar. Om något företag med resurser hade plockat upp idéen med svansskydd hade de säkert kunna ta fram en modell som sitter på ordentligt utan att störa hundens rörelse och som kanske ev skulle lossna om hunden fastnar? :)

Svårt att veta om detta är en efterkonstruktion:

De Romerska soldaterna upptäckte att en av hundarnas svaghet var att deras öron och svansar var för lätta för björnen att greppa tag om och likaså vargar. Ett sätt att eliminera skador på dessa krigshundar var att avlägsna svans och öron. Denna tradition, att kupera, höll i sig i många år.

https://rottweilerklubben.se/tidigare-historia/

Även dvärgschnauzer och andra råttjägare brukade både öron-och svanskuperas för att inte råttorna lika enkelt skulle kunna bita sig fast eller tom bita av svansen på hunden. (Inte hittat när det började och slutades med kupering av "arbetsskäl" och övergick till rent estetisk kupering.)

#18: Man kan ju undra varför man inte kuperade katterna i så fall.

#19: Katter har dels hjälp av sina klor att hålla fast bytet. Katter är också vigare och kan klättra och hoppa för att komma undan om den känner sig övermannad.

Sen jagar en katt och råtthund inte på samma sätt, tycker jag. Katten brukar oftast lägga sig i bakhåll och överraska sitt byte medans en råtthund är mer "pang på rödbetan" och jagar med en energisk envishet medans katten gör det med smidig skicklighet så att säga.

Edit. Efter att ha tittat på en del klipp på YouTube med råttjagande hundar så kan jag lägga till att min erfarenhet är att katter jagar med bra mycket mer självbevarelsedrift än vad råttjagande hundar verkar göra. Hunden (framförallt terriern) verkar ha inställningen att råttan ska fångas, kosta vad det kosta vill.

Tack för att ni för en bra diskussion och håller en god ton i tråden! 👍
Ska läsa igenom svaren bättre när jag sitter vid datorn. 🙂

#20: Har inte sett en råtthund in action.

Får en association från Askungen och Walt Disney där råttorna snörar in hunden …

Har inte läst alla svar nu (ska göra det när jag har mer tid), så kanske upprepar något som redan nämnts. Men vill tipsa alla om veterinären Sara Molins instagram (sara__molin) Hon gör veterinärtorsdagar och har bland annat tagit upp kupering. Jag tänker lite likadant som hon gör med kastrering - var går gränsen för vad vi kan plocka bort i förebyggande syfte? Många människor får problem med blindtarmen, men inte plockar vi väck den i förebyggande syfte - utan man tar hand om det om/när det blir ett problem. Jag förstår att det är fruktansvärt smärtsamt för hunden att få frakturer eller inflammationer i svansen - men det är nog fruktansvärt smärtsamt att bli av med svansen också, och jag kan inte riktigt förstå hur det skulle vara etiskt försvarbart. När de har fått problem - absolut, men inte innan.

Intressanta tankegångar! Jag får ju erkänna att jag är väldigt lättpåverkad, jag skulle aldrig få för mig att kupera av estetiska skäl men "i förebyggande syfte"…jo, det har jag funderat på. Efter att jag började umgås med jakthundsfolk, vill säga. 😏

Vad gäller kupering i förebyggande syfte på "kamphundar", "björnhundar" och så vidare så har ju det saknat vettigt underlag i många, många år - det har varit förbud mot den typen av "hundsport" länge.

Råtthundar, det är lite märkligt att en del hundar/raser klarar att jaga råttor och andra mindre skadedjur utan kuperad svans. Cairnterrier har tex mig veterligen aldrig kuperats, däremot har de en väldigt stadig svans (med tjock päls) som förmodligen inte går sönder särskilt lätt.

Och så fågelhundar, då. Det är mest stående fågelhundar som tex vorsteh och viszla samt spaniels som slår sönder svansarna. De har "alltid" kuperats, vilket förmodligen har gjort att svansarna har kunnat bli känsligare och känsligare - man vet ju inte vad man avlar på.
Nu använder ju inte tex älghundar svansen på samma sätt och jagar heller inte i samma typ av terräng, men jag skulle tippa att en ringlad "spetssvans" råkar ut för betydligt mindre påfrestningar.
Skador kan naturligtvis alltid uppstå, som kompisens labbe som förmodligen fastnade med svansen i något men det är inte så vanligt.

Problemet med sönderslagna svansar dök upp direkt när kuperingsförbudet trädde i kraft, det är alltså inget som dykt upp nu.

Så vad gör man? Nu får jag väl på nöten av vissa personer här på iFokus men jägare är ett jäkligt konservativt släkte. Deras hobby är dessutom helig och fler jägare än jag vill kännas vid ser hundarna minst lika mycket som ett redskap som en familjemedlem och vän. Skulle tippa att det för många är en mix.
Jämförelsen i #23 är ganska slående, hur hade vi reagerat om agility- eller brukshundar skadade sig i samma omfattning? Att man ville kupera dem i förebyggande syfte?
Att utställningsmaffian lobbat för det är en sak som inte förvånar med tanke på alla konstigheter som utvecklats där.

Ett svansskydd skulle sannolikt vara väldigt svårt att konstruera på ett säkert och hållbart sätt, förutom att det sannolikt skulle åka av så är det en stor skaderisk. Och, inte minst, konservativa jägare…

Förbjuda den typen av jakt/i den typen av terräng? Skulle aldrig gå igenom.
Avla fram tåligare svansar? Ett projekt som skulle ta många, många generationer - om det ens går.
Avla fram en annan typ av svans, tex ringlad eller upprättstående? Samma sak där förmodligen.
Stubbsvansar?? Rent teoretiskt skulle man kunna ha ett korsningsprojekt där någon ras med naturligt anlag för stubbsvans korsades in men jaktegenskaperna skulle ta storstryk - uteslutet ur jägarsynpunkt.

Jag kan väl tillägga att själv är jag alldeles för mesig för att låna ut min hund till jakt. Man kan förstås diskutera jaktens vara eller icke vara men skaderisken är alldeles, alldeles för hög. Nikka må tycka att det är det roligaste och bästa som finns - men hon får nöja sig med dummys eller möjligen kallvilt.

Man kan alltså fråga sig - Är det ok med en hobby eller sport som är så riskfylld? Långt ifrån all jakt som bedrivs är nödvändig för viltets skull.

#24: Stubbsvansar har jag hört en del illa om, speciellt inom vissa raser. Att det finns en del ryggproblem och ryggdefekter som verkar vara kopplat till stubbsvansen. Jag vet inte om det stämmer för alla raser som har det och jag hittade förvånansvärt lite när jag sökte på problemet, (men jag hade inte energin att söka så länge och noga som jag ville) men det verkar någorlunda känt inom till exempel Rottweiler att medfödd stubbsvans innebär ökade risker för allvarliga ryggdefekter och problem.

Så jag vet inte hur bra det är att medvetet försöka avla på en sån typ av defekt?

Jakt är otroligt farligt för hunden och jägare som skickar ut sina hundar i jakt måste vara medvetna om att man tar en stor risk. Det kommer aldrig finnas en garanti att hunden kommer tillbaka oskadd eller ens levande, hur säker man än försöker göra sporten och vilka åtgärder man än försöker ta.

Är det inte en varg som dödar hunden så är det ett vildsvin eller en ilsken älg som lyckas få in en ordentlig spark. Är det inte svansen som slås sönder så gör en hunden en felbedömning, landar fel eller ramlar och skadar/bryter något. Springer den inte fel och hamnar på en väg eller tågspår och blir överkörd kan den bli skjuten av en annan jägare. Det är ett jättefarligt liv och skickar du iväg hunden ut på jakt måste du vara beredd på att det finns en relativt stor risk att den inte kommer tillbaka oskadd eller ens alls.

Om det här skulle ses som en acceptabel lösning, vart ska vi dra gränsen för förebyggande amputationer?

Det är ett välkänt faktum att hundar med hängöron, speciellt hos vissa raser, har enorma problem med öroninfektioner och svamp och annat sånt elände som kan vara extremt smärtsamt och svårt att få bukt med. Ska man godkänna amputering av deras öron för att få bukt med det problemet?

Det kommer ju underlätta för både hunden och ägaren. Hunden slipper infektioner, ägaren slipper behandla, dyra veterinärbesök samt att gå och kolla och lukta i öronen stup i kvarten för att se om allt är okej. Varför inte göra det i förebyggande syfte så slipper hundarna riskera att få problem med det alls och ägaren slipper onödiga kostnader och att behöva ha koll på öronen?

När jag tänker på saken, spaniels har ju relativt stora, pälsade öron. Finns det inte risk att dessa trasas sönder eller fastnar under jakt också? Ska man godkänna amputering av öron i förebyggande syfte också utöver svansarna, för att vara på riktigt säkra sidan?

Någonstans känns det som om vi behöver dra en gräns och för mig så dras den gränsen vid amputation av nyfödda valpars kroppsdelar i förebyggande syfte utan medicinisk anledning bara för att vi människor vill det för vårt egna syfte. Oavsett om det handlar om svansar, öron, klor eller något annat. Kupering för utseendets skull handlade i grunden om att vi människor ville det för vårt egna syfte också, även om det syftet bara var för att det ansågs snyggt.

Om en hundras behöver få en kroppsdel amputerad för att fungera i jakt utan en avsevärd skaderisk, då låter det inte som en lämplig jakthundsras i mina öron.

Finns det inga andra hundraser i vår stora värld med olika hundraser som skulle kunna ta en sån ras plats? Utländska jakthundsraser utan den här problematiken som kan användas i samma typ av jakt, till exempel? Kan det vara ett alternativ? Om inte permanent, så kanske medan man sätter upp ett avelsprogram för att försöka fixa problem med sköra svansar hos våra vanliga jakthundsraser om det går? Jag bara lite spekulerar här.