Måhända att Kelpien tyvärr är påväg åt fel håll. Men rasen, vad jag kan se, blir allt mer populär. Med populäritet kommer ofta negativa följder, fler som avlar på individer som inte tillför rasen mycket alls. Däremot ser jag det inte som att rasen har problem än, utan att den mkt väl kan få det. Som ägare till kelpie och aussie, har ju till exempel aussien som ras större problem.

Ja alltså popularitet är väl knappast någon höjdare för någon ras. Räcjker jui att se till min egen collie, han är ju stabil och trevlig, men tyvärr är det ju inte alla som avlar på stabila individer med stabila släktingar.
Och där kan vi ju verkligen tala popularitetsboom och sedan problem.

#1: Ja, aussien var ärligt talat ett skräckexempel på hur det kan bli när en ny ras introduceras. Snygg, fluffig och med "roliga" färger - perfekt för utställning och som familjehund om man bara ser till det yttre.
Katastrof när det gäller en arbetande brukshund som definitivt inte passar vem som helst!

Kanske en fördel för kelpien att den inte är lika fluffig och inte gör sig lika bra i en utställningsring…😉😆
Lite konstigt ändå att de enfärgade är betydligt vanligare än de med tanteckning. En bra hund har ju ingen färg men jag tycker helt klart att de är finare, det är väl bara nån enstaka uppfödare som riktat in sig på det. Bra för rasen som helhet iofs att det inte blivit ett avelskriterium.
Trist när en ras som dessutom varit ganska enhetlig börjar bli spretig och inte får vara den kompetenta brukshund den är.

#2: Tjena Lassie! 😉
Också för snygg för sitt eget bästa. Det är ju inte en slump att korthåren inte har blivit lika populära - precis som med belgarna.

En annan aspekt av avel är att det faktiskt är svårare att avla sunda och livskraftiga djur än man tror.
Det är lätt att sätta ihop djur för parning och poff så har man en kull med underbara djur. Plättlätt!
MEN det är svårt att veta hur gener och underliggande sjukdomar fungerar. Och det skriver jag som avlat på smådjur i 40 år. För att jag känner mig maktlös ibland, för hur jag än gör så blir det så lätt fel. Och jag kan tänka mig att det kan vara så oerhört svårt att avla hund. Och hundköpare har stora förväntningar…

Och det är DYRT att ta olika tester och kanske därför avstår folk.
Själv uppskattar jag verkligen när uppfödare gör alla slags tester för att försäkra sig om att de djur de vill para på inte har några defekter - som går att hitta…

#5: Det har du absolut rätt i och inte för att jag menar att smådjursavel är lätt men (bruks)hundar skall, förutom att vara friska och "vardagstrevliga", också funka att jobba med. Ingen lätt ekvation!
En hund utsätts dessutom för en helt annan miljö än de flesta andra sällskapsdjur, de ska inte bara må bra hemma i trygghet utan klara så mycket mer.

Det jag funderar på med kelpie och många andra raser som verkar gå "åt fel håll" är var det började glida snett. Man hittar säkerligen fler sjukdomar när man har fler tester/undersökningar, sånt som tidigare inte märktes på många individer tidigare men tyvärr tror jag också att utställningar och popularitet är en bov i det hela.
Nu är jag för lat för att kolla upp statistiken på just kelpie, det är ju en ras som funnits länge även om den aldrig blivit superpopulär.
Jag tycker inte att jag hörde så mycket om "dåliga" kelpies förr men förmodligen beror det till viss del på sociala medier.
Tidigare märkte man de på ens egna BK, kanske i en utökad bekantskapskrets på "hemmaplan", numera får negativa effekter mycket större genomslagskraft och ryktesspridning via Facebook, Insta mm.
Med andra ord, många av de sjuka/"dåliga" hundar jag hör om hade jag aldrig lagt märke till för, låt oss säga 10-15 år sedan.