Överskattar folk "sina" raser?
Jag gillar att läsa om olika raser och har vimsat runt rejält i rasträsket innan jag landade (tror jag). Något jag slås av är hur många rasentusiaster som överdriver eller överskattar sin ras kapacitet och lämpliga ändamål.
"Jo, men ras X är jättebra till bruks/jakt/agility/tävlingslydnad/whatever!"
En alldeles särskild kategori där är de bruksraskorsningar som plötsligt blir perfekta sällskapshundar. Korsa en schäfer och en malle och du får en soffpotatis, typ.
Hur upplever ni det?
Jag funderar på om det handlar om att man benhårt tror att ens hund eller ras verkligen har kapacitet för vad det nu är eller om man helt enkelt inte vet vad som krävs?
Hunden gör villigt några tricks hemma på gräsmattan = blivande lydnadsstjärna. Retrievern bär en toffel = suverän jakthund.
Jag menar nu inte att snacka ner folk och deras hundar men det är lite synd om det blir fel när rasspekulanter tror att de köper en framtida brukshund - eller för den delen den perfekta sällskapshunden som visar sig behöva massa aktivering för att må bra.
(För övrigt så anser jag att "sällskapshund" är en av de absolut viktigaste funktionerna våra hundar har. En bra sällskapshund är guld värd!)
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Jag håller med, och min analys av det hela är att det är väldigt få hundägare som tränat hårt arbetande hundar. De förstår inte vilken kapacitet hundar har och hur stor skillnad det är på den individen jämfört med sin egna.
På mina kurser beskriver nästan alla hundägare att de har aktiva, arbetsvillig och intensiva hundar. När det snabbt blir tydligt att hunden inte har den arbetslust som hade behövts för att göra uppgiften riktigt bra, då är det ofta för varmt, man har sovit dåligt, osv ect som är anledningen.
Jag tycker inte sämre om hundar som inte har extrema resurser, det är sådana det ska finnas flest av i ett samhälle. Men det skulle vara fint om fler förstår skillnaden på olika typer av hundar, det gynnar både blivande köpare och hundarna som ska få ett lämpligt hem.
Vinthundarna talar jag ner en hel del för att folk inte ska gå på. Åh så vacker en sådan ska jag ha.
Det är väldigt speciella hundar, i 70-årsjubileumsboken så hade någon beskrivit Iggys som blandning mellan katt hund och apa, och det är ju sant!
Visst de tycker det är kul att jobba då och då, men annars, näe. Det är ju liksom inte en brukshund som tävlar i elitklasser, och inte heller en bra soffpotatis. De är helt enkelt jaktgalna idioter som måste aktiveras på bra sätt. Vår äldsta tjej, Borzoien fick ju jaga trasa tills hon fick magomvridning och en sådan lycka är något som är fantastiskt. Att verkligen få se en hund göra vad den är avlad för.
Collien är jäkligt chill, men han är ung. Stabil och trevlig hund som vill göra rätt. Man kan säkert komma någon vart med honom och tanken har ju varit kurser när pandemin har lagt sig.
HAn kommer nog inte bli en stjärna, men han försöker. Tanken är ju psykisk ohälsa-hund och det kan nog gå då han är extremt känslig för förändringar i mitt mående. Men jag fasar för unghundsperioden och se om han glömt bort att han inte är rädd för något och älskar att arbeta.
Kort sagt, jag rekommenderar mer troligt Collien, då han är mer hund. Men jag är ju väldigt tydlig med att vi har en väldigt stabil hund och det är tack vare projektet mentalt sund collie.
Tycker generellt att man ska försöka se på sina raser med ett nyktert perspektiv.
Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell
- Redigerat 2021-07-02 23:21 av Magrat
Ett annat sätt är att gå på några tävlingar för den brukshundsrasen man är intresserad av.
Då förstår man både kapacitet och samspel med ägare och efter en ”match” behöver det reflekteras om man som ägare både kan erbjuda stimulans för hunden och det personliga intresset.
Visst är det så att alla brukshundar inte kommer att tävla men det ger ändå perspektiv på vad man kan erbjuda hunden för den specifika rasen.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Ibland handlar det nog även om att man inte har något att jämföra med. Jag tyckte tex att min första hund var jättebra att jobba med, pigg och glad, ställde upp på det mesta. Vi tävlade i Agility och det gick hyfsat.
Sen satte någon en terv i mina händer. Hoppsan! Då insåg jag hur det är att ha en arbetande hund.
Om man alltid har kört Volvo så tycker man att den är snabb tills man sätter sig i en Ferrari. Å andra sidan, varför köra Ferrari om man inte satsar på formel 1? En Volvo funkar ypperligt för de flesta. Eller så vill man faktiskt ha en traktor, de är bra de med!
Däremot blir det som sagt inte så bra om "bilförsäljaren" hävdar att "Bilen blir vad du gör den till"…
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
För några år sedan var det en i en hundgrupp på FB som tipsade en tjej om att skaffa en kines när hon sökte en brukshund 🙈
Jag tror absolut att många dels underskattar hur mycket aktivering de själva kan erbjuda, dels inte vet vad ”riktig” aktivering är (det är inte att ställa fram ett Nina Ottosson-pussel och sen tro att hunden är nöjd) och dels som tidigare nämnt inte vet hur det är att träna med en hund som lever för att arbeta, för de har aldrig provat att pusha sin egna hund utan den är bara lättmotiverad när träningen är enkel för den.
Johanna - Instagram
Det finns många som underskattar sina raser också, som tror att bara för att de inte är klassade som brukshundar så behöver de inte träning eller aktivering eller ens klarar det. Alla hundar har hjärna och näsa…
🐶🧠👃🏼