Oj, nej det hade jag nog inte kunnat återanvända! Känns ju helskumt 🤯

Fast det är ju Jack, det är bara en annan Jack än den du kände tidigare. 😀

Men ja, jag förstår hur du menar. Jag tror inte att jag hade kunnat göra det själv, men jag vet inte riktigt. Jag har haft många djur genom åren och därmed använt många av mina favoritnamn och jag har även känt massvis med andra djur med olika namn. Sitter jag där igen med nästa hund och känner att han eller hon verkligen utstrålar ett namn som ett tidigare djur haft, då finns det en risk att jag väljer det ändå.

Jag menar, en av mina råttor hade mitt namn innan jag tog det. Det stoppade inte mig. 😁

Om din kompis känner att hans nuvarande valp också är en Jack så ser jag väl egentligen inget direkt problem med det. Annat än att det kan bli lite rörigt och förvirrande när man pratar om hundarna. Det kan ses som ett fint sätt att hylla och hedra den första Jack på också.

Vi har en snubbe på området som döpt alla sina hundar på rad (tre som jag minns det) till Hugo. Samma ras, dock olika färg. Aldrig fått nån förklaring till varför, men man hör honom titt som tätt gå och muttra "Huuuuuuugo" åt hunden.

#1: Ja, precis! I synnerhet som vårt smeknamn trillar ur munnen och även om valpen är "Jack" så är han inte "Jack-Chirack"!

#2: Den första Jack var onekligen outstanding och husse har "Köpt en ny Jack" men den Jack blir han ju aldrig. Han kan väl få vara en egen individ, liksom.
Visserligen kan jag tänka mig att återanvända något av mina tidigare hundars namn fast det beror mer på att hon inte var "Ilona", hon var "Mulen". En ny ridgeback skulle definitivt inte få "ärva" namnet.

#3: Tja, han slipper ju glömma namnet i alla fall… 😀

Jag kan väl erkänna att jag förmodligen stör mig extra mycket på det här eftersom det snarare är en före detta kompis - och det är en hel del man kan störa sig på där. Jag hade å andra sidan förmodligen tyckt att det var rätt knepigt i vilket fall.

Antar att namn inte betyder så mycket för dem.

Jag försöker alltid låta hundens själ på något sätt tala om vad han heter. Även om stamtavlenamnet och namnet tidigare ägare gett är något helt annat så provar jag och kollar vad hunden egentligen heter (eller heter hos mig).
Fäno döpte jag inte om dock, även om jag kallade honom Dobermann, Fufflebullen och annat. Boriz som jag tog som valp var lite knepigt, men som sagt, stamtavlenamnet kändes inte rätt så efter 2 veckor sa han till mig att han var en Boriz.

Har absolut tänkt att det är lätt att ta samma namn på nästa, men det har aldrig blivit så, eftersom de är individer. Visst ropar jag Dobermann och annat (bl a hundjävel) till alla, men namnet är en kärleksfull individuell sak. Det kan behöva växa fram som sagt…

Men tror inte hundar bryr sig bara man är vänlig, glad och kärleksfull när man använder deras namn.

#5: Nej, hundarna bryr sig nog inte, dessutom kallar jag dem rätt sällan för deras namn. Faktiskt har de flesta av mina hetat sina stamtavlenamn även om de varit lite modifierade (Lorelei blev Leia).
När jag tog över Charlie så tänkte jag byta namn på honom - men han är en Charlie! Det kändes också lite "respektlöst" mot hans tidigare ägare att byta namn på hunden som de var tvungna att omplacera, de var verkligen jätteledsna.

#6 Fast när jag väljer namn, så är hundarnas reaktion viktig, det är ju de som bestämmer vad de heter lixom…

Som när Korven sa att han hette Korven… alltså jag verkligen frågade, heter du verkligen det. Ja, sa han.
Att döpa en jättefin och härlig brun dobbis till korven kändes lite sådär… men det blev bra.