Absolut! För mig är det jätteviktigt att ha en bra relation med min uppfödare! Jag vill ha en uppfödare för stöd, som man kan dela motgångar och framgångar med valpen med. :) Hade gärna önskat att man anordnade kullträffar och var allmänt engagerade i sina valpköpare.

Hm, både och. Första hunden var extremt viktigt att det kändes bra med kontakten med uppfödaren också (och det gör det fortfarande, fyra år senare. Känner verkligen att jag kan höra av mig till henne om allt som gäller Sam) Cays uppfödare är jättetrevlig och hjälpsam, men det är inte alls på samma sätt. Dels är det en större språkbarriär (hon bor i Luxemburg och även om hon pratar bra engelska så är hon inte jättebekväm med det) men sen tror jag också att hon inte har riktigt samma behov av kontakten och uppdateringar. Men det gör inte så mycket, jag hade inte varit orolig att fråga något ras/linje/individspecifikt, men känner också att jag har ett så brett kontaktnät runt omkring mig så har inte varit så ofta jag känt det behovet heller.

Tl;dr - jag behöver inte bli bästa kompis med uppfödaren, men tycker det är viktigt att det finns någon sorts relation som känns bra i magen.

Jag är lite kluven får jag erkänna. Jag behöver förstås inte vara bästa kompis med hundarnas uppfödare - men faktiskt så umgås jag med den ena även "privat" numera och har god kontakt med den andra.
Man blir lite bortskämd när det klickar så bra, inte bara hundmässigt utan rent allmänt.

Jag tycker dessutom att det är roligt att båda uppfödarna har en hel del kennelaktiviteter och verkligen ställer upp för sina valpköpare. Nikkas uppfödare bor tyvärr lite väl långt bort för att man "bara skall ses" och träna lite.

Det är klart att det inte måste klicka lika bra med kommande uppfödare men jag skulle ha väldigt svårt att köpa från någon som jag inte trivs med eller vars avel på något sätt inte stämmer med det jag tycker är vettigt.

Jag skulle säga att det är en bra bonus, men absolut inget måste. Det viktiga är för mig att de gör ett seriöst och bra jobb med uppfödningen, men det behöver inte vara folk jag klickar med på det sättet att jag ska umgås med dem eller så. Någorlunda vettiga bör de förstås vara.

Har inte behövt tänka mer än så, de enda uppfödarna jag haft att göra med är de jag köpte min hund nu av, och de är fina på alla sätt.

Jag har aldrig haft någon uppfödare direkt, trots att jag haft 6 hundar, varav 5 rasrena (4 Dobermann, 1 Briard).
Men jag har haft bra relation med uppfödarna, då jag är en bra ägare. Inte drömägaren kanske, men min hund är min familj och den får 100% av mig.

Boriz är den enda hunden jag köpt som valp. Jag hade varit utan Dobbis i 2 år och letade ny lämplig omplacering, så fick Jean Dark en kull och då tingade jag. Min första dobbis (Korven) var ju en halv-Jean Dark och han var så himla rar.
Boriz är än så länge ingenting som Korven dock… lol

Jag frågade uppf lite i början, men märkte rätt fort att hon inte har tid riktigt. Jag rådfrågar istället mina vänner och favorit-instruktörer, samt internet.

Jag vill känna förtroende och kunna få hjälp med träning.

Jag uppskattar möjligheten att kujnna ringa närsom om frågor dyker upp.
Vi har bra förhållande till alla våra uppfödare, Jacks uppfödare är dessutom veterinär så det är riktigt skönt.