Jag gick en vanlig valpkurs med Sam (min första hund) för privat instruktör. Supernöjd, fick både träningstips och det var såklart toppen att han lärde sig att träna bland störningar tidigt. Med Cay var tanken att gå en agilityförberedande valpkurs, men pga diverse omständigheter blev det inte av. Har hört både positivt och negativt om valpkurser, så jag hade gjort ordentlig research innan jag anmält mig till någon :)

Med min första hund så gick jag ingen valpkurs, vilket jag senare ångrade för det sociala hade varit bra både för henne och mig (men själva grundlydnaden hade jag inga problem med att lära henne själv).

Med min nuvarande gick jag valpkurs, jag tror att hon var runt 5 månader när den började och alla andra valpar (både renrasiga och korsningar) var ungefär jämngamla med henne. Jag gick via BHK och tyckte överlag att det var bra, det kändes som alla fick tips och råd från instruktören och vi fick testa på olika saker. Min hund var en av dem som syntes och hördes mest, hon ville hälsa på alla människor och leka med alla andra hundar och blev sur när hon inte fick det (plus att hon var väldigt dragig och stark redan då) ;)

Jag har både gått och haft valpkurser och vill förstås gärna tro att deltagarna fick ut en del av det.
Det hänger så otroligt mycket på instruktören, även inom SBK varierar det stort hur kurserna är upplagda.
Det beror väl lite på vad man själv satsar på också men jag tycker att det är kul att gå kurs. Att få en bra grund med valpen, jag skärper dessutom till mig och blir mer fokuserad i min träning.
Även om det inte alltid ger en "wow-känsla" så lär man sig något, om inte annat så av gruppen i sig.

Dock så tycker jag att det är absolut viktigast när man har sin första hund, kanske ännu mer nu när det finns så oerhört mycket på nätet så att man lätt hamnar i totalt kaos. Kan vara skönt att inse att andra valpägare också sliter sitt hår emellanåt…

@Monica, så himla tråkigt när det blir så. Tyvärr dras väl SBK med hur det (inte) funkade förr. "Banka slå, SBK", det var förmodligen inte värre där än på andra ställen men de fick stå för gammalmodig träning och tyvärr även med att inte alla hundar/raser var välkomna.
Jag hoppas verkligen att det har ändrats och har inte stött på det själv även om jag har haft diverse udda raser.
Renras, blandras, Stellan som satsar på SM, tant Agda med sin lilla sällskapshund i flexi, stöddige Kalle med sin shitbull, Lotta som köpt sin valp "för att den var söt" - alla skall vara välkomna på Brukshundsklubben!

#3
Ja trots den knepiga starten gick jag ytterligare en kurs på SBK.
En spårkurs.
Min valp som tränats på blodspår från sju åtta veckors ålder var ju en stjärna mot de andra hundarna-Det sågs inte heller med blida ögon.Hur kunde en byracka vara bättre än deras fina hundar med stamtavla.

Jag hade tyvärr ingen möjlighet att gå valpkurs med kantos, något jag definitivt kommer göra nästa omgång. Det är så otroligt givande bara det att valpen lär att umgås med en massa andra valpar. 👏

Valpkursen jag gick vid ett litet hunddagis i stan var väl sådär. Tycker inte det viktigaste är att börja nöta ingångar till fotgående, och min 12-veckors 15-kg valp i jämförelse med de andras små ulltottar som ramlade över sina egna tassar efter några steg kändes som att komma med en gänglig 15-åring till förskolan..

Men på SBK var det bra, och gav mig kontakter vidare genom unghundskurs mm till att börja testa spår, träna sök osv. MEN, skulle även där nästa gång skippa att nöta rena lydnadsmoment från början faktiskt, iaf inte prioritera det. Har lärt mig att kontakt = allt liksom. Sålänge man kan ha kontakt med sin hund så kan man alltid lära in lydnadsmoment. Men har man inte kontakten med sig så spelar det ingen roll om hunden faktiskt kan olika lydnadsgrejer - de kommer inte funka på plats.

#5 Ja om det är trevliga valpar.Inte skällande anfallande schäfrar vars mattar bara skarttar och tycker att de har häftiga hundar.

#7: Usch, så tråkigt! Trist när inte instruktören styr upp det hela om det skulle behövas.
Ledsamt att du har så dåliga erfarenheter av SBK, jag får ju erkänna att bemötandet varit lite olika beroende på vilken klubb jag har besökt. Att vara "en sån där agilitytjej" på 90-talet bäddade inte alltid för ett varmt välkomnande av "bruksgubbarna" på en del av klubbarna även om jag alltid kände mig hemma på "min" brukshundsklubb redan från första början.

Jag har iaf inte märkt att SBK är så här numera! På de kurser jag gått har det varit allsköns blandningar av raser, och verkligen inte bara brukshundar. Verkar inte vara några såna problem. Även om förstås många som hänger på klubben har de "vanliga" bruksraserna..

#7: hmm Jo men för min del hade jag kännt. Perfekt då ser jag till att min hund kan skita i även sådana idioter 😏

#10 Inte kul att få sin hund attakerad och rädd för schäfrar.

Kursen jag och Boriz gick var en dubbelkurs med 14 deltagare. Det var sjukt.
Blev lite strul med info och instruktörer tycker jag, så inte den bästa kurs jag gått. Den som kunde/ville hjälpa mig bäst var inte ens färdig instruktör och kille - de andra var kvinnor…

Men kurs är alltid bra att gå och vi blev ju godkända.

#12: Grattis, fint resultat!👍
Det är annars lite trist när man inte känner att man fått ut max från kursen, både rent ekonomiskt och att förväntningarna inte uppfylls.

#12
Grattis