Ursäkta, men.. växa ifrån föremålsintresse?!?! Är du från vettet! ;)

Det är ju en av de absolut bästa sakerna en hund kan ha om man vill träna olika saker! :D

#1 Men jag vet ju inte, jag frågar ju. 😢

Underhåller man föremålsintresset så tror jag inte det är stor chans att det försvinner, speciellt inte i raser som avlas mer åt arbete (visst är det dobermann du har?) Vet folk med typiska sällskapsraser där lekintresset försvinner när de blir vuxna, men båda mina hundar har betydligt mer föremålsintresse nu än de hade som valpar (sheltien är 3.5 år och border collien är 1)

Uthållighet och fokus är ju också något som går lite i perioder och som många hundar kan ha svårt för som unga, men lär de sig att träna (även om man gör enkla saker med dom) så brukar det ju bli enklare för dom när de är vuxna. Men en dag från en annan kommer du nog inte få en mästare i spår eller sök - utan det kommer nog krävas en del jobb för att hitta träningssätt som funkar för er :)

#2 Jag tror Jazzyjeff missuppfattade dig och trodde att du tyckte det var jobbigt att han bar runt på grejer och alltså hoppades att hunden skulle växa ifrån det :)

#2: Jag skojade lite :) Men föremålsintresse tycker jag är så bra, så jag vill ju ha det hela min hunds liv ! Mycket träning som går bättre då!

Jahaa, jag missuppfattade nog. Precis som Jojaton säger! Super om din hund har det, tror inte den växer ifrån det om du fortsätter belöna när han kommer med grejer, osv :)

haha ok… missförstånd…

Näe, jag undrade bara rent generellt sådär. Vad växer de ifrån?

Hoppandet och bitandet hoppas jag han växer ifrån snart, det är så jobbigt… Och givetvis det evinnerliga skällandet. Aldrig haft en hund som skäller så himla mycket…

#6: Enda jag kan säga är att min skällde väldigt mycket som valp. Men nu som vuxen är han faktiskt en riktigt tyst hund, han tar inte till skall särskilt alls förutom i frustration när han vill till ett ställe men det är nått ivägen, heh.

När an var liten ställde han sig och bara skällde mot mig. Konstant, oavbrutet. För uppmärksamhet liksom. Jag gjorde snabbt en regel att så fort han tomskällde på mig så, då låtsades jag som att han inte fanns. Ignorerade honom totalt tills han hade slutat, vare sig det tog 10 sekunder, 5 minuter, 10 minuter… (och det kunde det ta!).

#7 Åh, vad skönt att höra. Det är så jobbigt. Hade jag bott i lägenhet hade jag fasiken varit vräkt nu. Som tur är äger jag min villa, men grannarna är ju inte jätteglada.

#0: Det finns inga dumma frågor, fast jösses vad mycket korkade saker jag har frågat sen jag skaffade hund! :-D

Det är svårt att veta vad de växer ifrån och inte, vad man ska ignorera, dämpa/"styra upp" eller uppmuntra. Beror säkert till viss del på rasen men även individen.
Du har ju en stor fördel nu; du vet hur dina vuxna dobermann har varit.
Vilka egenskaper och saker de gjorde gillar du och vilka hade du kunnat vara utan?
Till exempel jakt, föremålsintresse, förmåga att koncentrera sig, skällande, vakt, hoppande, tillgänglighet, resursförsvar och så vidare.

Uppmuntra föremålsintresset, lek med grejer, låt hunden göra uppletande (leta efter gömda saker/leksaker).

Skällande kan växa bort men det kan även finnas kvar eller till och med eskalera. Jag trodde att det skulle växa bort på min första hund men det blev snarare tvärtom så nu brukar jag försöka stävja det tidigt.
Jag tycker visserligen att man kan säga ifrån när hunden gör något den inte får/ska men just med skällande tycker jag att det är svårt. Där har jag försökt med någon modifierad skvallerträning vilket har funkat rätt bra.

Att kunna fokusera på en uppgift som spår tycker jag också kan mogna fram. En dag inser man att den där vimsiga valpen/unghunden har mognat och att polletten har trillat ner - men det är förstås svårt att veta vad som kommit naturligt och vad man har format fram.

Vägen till en vuxen hund kan vara ganska svajig men det är faktiskt få misstag som inte kan repareras. Man kanske inte kommer raka vägen till målet och det kanske inte blir precis som man tänkt men så är det ju med det mesta här i livet.
Lite av charmen med att ha en hund från början, faktiskt - varje hund är en ny individ och ger nya erfarenheter.

Det är lätt att bli stressad, så mycket som borde hinnas med, man vill utnyttja tiden de är duktigast i inlärningssyfte men ta't lugnt!
Självklart ska du fråga och fundera men koppla av samtidigt, ni landar säkerligen fint ihop till slut. <3

#9 Fast efter att blivit mobbad och behandlad som skit av hundfolk/djurfolk, så måste jag ju skriva så. För jag vill inte att folk mobbar mig, bara för att jag vågar fråga dumma saker.

#10: Usch, så ledsen jag blir!
Hoppas att du inte känt dig mobbad här i alla fall, om det skulle hända så anmäl inlägget eller PMa mig! Det brukar vara bra stämning här tycker jag och det ska vi vara rädda om. <3

I synnerhet på nätet kan man ju feltolka en del saker, jag menar inte att du gör det men själv kan jag tänka att någon menar något negativt fast det bara är jag som är lite överkänslig.

#10: Det finns otrevligt folk inom hundvärlden, och en viss elitism, absolut! Trist att du haft de erfarenheterna :/

Jag tycker stämningen här iaf verkar vara riktigt bra, och ser folk skriva i all välmening. Tycker dock du verkligen ska säga till om du känner nått åt det hållet, jag är iaf bara ute efter trevliga samtal och att hjälpa varann här.

Ha en trevlig fortsättning nu ! :)

#11 Bli inte ledsen för det. Man får tyvärr lära sig den hårda vägen ibland… att hålla klaffen… 🤪

Men här är det trevligt, så var inte orolig. 🤍

#12 Absolut.