Det är alltid lättare att avgöra konditionen på en korthårig hund. De med päls kan se tjocka ut, men eg vara smala under all päls samt tvärtom el dyl.

Jag gillar ju Dobermans fysik. De behöver röra sig och det syns direkt om de får för lite eller för mycket mat eller får röra sig för lite eller för mycket (fast, KAN de röra sig för mycket? jooo, dobbisar slutar aldrig… så man behöver hjälpa dem att sluta springa/röra sig/leka whatever)

En av mina omplaceringskillar, Chiwas, var väldigt smal. Jag jobbade stenhårt för att få upp honom i vikt. Samtidigt som jag besökte 5 olika veterinärer här i Södermanland för att lyssna på hans hjärta. Ingen av dem hittade något fel. På 10 månader fick jag upp honom 4 kg. Ingenting om du frågar mig. Men så började han hosta och då uppsökte jag en veterinär i 08 och fick så svaret DCM som gått så långt att han fått vätska i lungorna. FEM veterinärer missade detta. Inte jag. Jag sökte svar…
Men då vet jag i a f att hans smalhet berodde på det… (samt andra tecken, som en slags stress mm)

Olika raser har olika förutsättningar med att "se vältränade ut".
Skulle vi ta min förra hund dexter o ställa bredvid min nuvarande sigge.
Dexter en moloss (amstaff /Leonberger. Tänk er Boerboel) släthårig.
Sigge 75%border o en skvätt aussie. Långhårig.
Dexters muskler var som "bollar". Stora o rejäla. Syndes tydligt o fick mkt beröm.
Sigge är bara en boll med päls. Just nu 4 smala ben och ett litet huvud bland all päls.
Men även han vältränad. Men har långa slanka muskler. Veterinären berömmer honom varje gång.
Båda hundarna har fått lika mkt motion.
Men en moloss har helt andra förutsättningar att få stora muskler.

Det är så tråkigt med dessa tjocka hundar. Jag fick säga ifrån med en dagis hund. Att den kan inte komma tillbaka förrän den tappat i vikt. Sliter mer än vad det gör nytta att vara med oss i skogen. I samma veva var en annan, vältränad o fin enl ägaren. Men i mina ögon var den mager, höft kotorna syndes o varje revben. Jätte svårt att varva ner.
Det behöver inte vara så xtremt åt något håll

Jag blir mest ledsen när jag ser alla feta hundar som knappt kan röra sig.

Tror aldrig jag har sett någon övertränad övermusklad hund.

Det finns massa bullhundsraser som har gigantisk muskelmassa utan att vara speciellt vältränade. De ska se ut så helt enkelt…

Jag förstår vad du menar Lona. Har sett detta också. Det är en trend i att visa hur biffig ens hund är, och det handlar om ego. Jag har dock aldrig riktigt fattat hur samma människor oftast inte tränar själva då..men det är en annan historia.

Å andra sidan ser jag saken såhär:
Alldeles för många hundar är överviktiga. Det är ju så sjukt vanligt trots allt. Så jag vet inte om jag tycker detta skadar just, även om det heller inte är helt OPTIMALT så föredrar jag det starkt före feta slöa hundar. Det innebär ju också att hunden lär få en hyffsad andel aktivitet om de nu lyckas bygga såna muskler, och det är nått som otroligt många hundar inte heller får.

Reagerar också på alla de (bull)hundar som ser ut som deffade muskelmodeller. Absolut inte lika vanligt som de feta hundarna, men hos de aktuella har det ju verkligen slagit över helt på andra sidan, och allt fett på kroppen ska tydligen bort.
Majoriteten av dagens hundar hade ju mått bäst av att ligga i "pet weight"-kategorin.

Har tyvärr stött på många "tunnor med ben" när jag varit ute och gått. Har nog dock aldrig träffat på en övermusklad hund.

Men där jag bor nu så ser jag ändå, som tur är, mest normalviktiga hundar ändå men det finns några som helt klart skulle behöva gå på ordentlig bantning (kanske lite ovanligt nog så finns två mindre hundar av bullhundstyp (mindre än amstaff), kommer inte på vad rasen heter, som är riktigt tjocka. Annars känns det som många ägare till den typ av ras ofta vill att de har mycket muskler).

Ska tillägga att majoriteten av hundarna jag ser i verkliga livet är vältränade till pet weight till överviktiga (hänger mycket på klubben (och i vanliga fall agilitytävlingar och träningar) och där är nästan alla hundar i riktigt bra form, men jobbar också i djurbutik där man ser sin beskärda del av feta hundar tyvärr…) De här extremfallen av deffade hundar har jag främst sett via sociala medier, där folk vill ha ryggdunkar för att deras hund består av bara muskler.

Ja, helt klart är feta hundar vanligare än för smala eller övertränade.
Visst syns muskler mer på korthåriga hundar, likaså får en del typer av hundar tydligare och "bulligare" muskler, men det där extrema där man verkligen är ute efter att musklerna skall synas… Det tycker jag är lite knepigt.

Jag mötte en tant häromdagen som frågade om jag ville ha en säck hundmat. Veterinären hade sagt att hennes hund var alldeles för tjock (vilket den var) men Prins tyckte inte om bantningsfodret så det var minsann inget hon tänkte ge honom!
Vilket är snällast - att man låter sin hund vara gravt överviktig men den får äta god mat eller att den är sund och äter lite mindre gott?

Sen måste jag säga att utställningar har verkligen inte varit till hjälp för sunda hundar i god kondition. Hur många änder skulle en Crufts-vinnande labbe orka hämta om den ens kunde ta sig fram i svår vegetation?

#9: Precis.. jag förstår exakt vad du menar angående dessa extremtränade hundar som visas upp för att ägaren ska få uppmärksamhet.

Men… de hundarna måste ju ändå åtminstone träna en hel del för att nå den punkten. Hellre det faktiskt än tjocka labbar anser jag. Utställningshetsen är fruktansvärd.

Tränade på ett ställe förut (abropå labbar). En kvinna var fodervärd åt en, som för mig verkade lite lagom överviktig sådär vilket jag reagerade lite på när jag såg den. Men enligt uppfödaren borde den tydligen gå upp 4-5 kg för att gå bra på utställning (!!!!)

Jag försöker ju bygga muskler på min hund just nu. Hade vi inte tränat IGP hade jag inte behövs detta med hur fin han är i kroppen redan. Men då skaderisken är stor vill jag se till att hans kropp klarar av lite stryk.

Men ja, det finns absolut too much även om jag också är en som tycker musklade hundar är väldigt snyggt. Men sanningen är att min kelpie inte ska eller bör se ut som en bra musklad staffe tex.

#10: Precis, de här extremt hundarna mår säkerligen bättre än övergödda sällskapshundar. Ägarna brukar dessutom vara väldigt noga med vad hundarna äter (även om det också kanske går lite till överdrift ibland) och hur de sköts för övrigt.
Labradorer är verkligen ett skräckexempel! Jag har mer eller mindre gett upp men tycker att det rent ut sagt är tragiskt att även erfarna uppfödare göder sina valpar och uppmanar valpköparna att ha dem vad som medicinskt sett är gravt överviktiga.
Det är inte konstigt att jaktlabbarna har bättre ledstatistik än show/utställningslabbarna.
Det har dessutom forskats på hundars hull vad gäller hälsa och livslängd, just på labradorer faktiskt.
Smala (sunda) hundar hade upp till två års längre livslängd. Det är även, näst ärftligheten, den faktor som har störst betydelse för hur lederna utvecklas och om de blir korrekta eller inte.

#11: Ja, IGP ställer verkligen stora krav på fysiken och det blir lätt skador men där ligger väl kelpien trots allt rätt bra till? Inte överdrivet stora och med en funktionell exteriör utan överdrifter. Kan dessutom tänka mig att en smidig och allsidigt tränad hund löper betydligt mindre risk att skadas än en som har "pumpade muskler" om man nu skall överdriva.

Bara nyfiken, hur fystränar du? Går du även hos fysioterapeut för koll?