#0: Mitt tips är att dels ta ut avstånd (om möjligt) till mötande för att ge dig och Boriz en ännu större chans till ett lyckat möte och sen hitta vad Boriz tycker är mer värt än den mötande hunden.

Beröm, lek, en uppgift, mat, leksak, godis etc.

Inom rimliga gränser såklart. Min förra hund hade tyckt det vore fantastiskt att bli erbjuden en hel blodpudding varje gång vi såg en monsterhund komma emot oss, men som tur var tyckte han att det var fullt rimligt att hålla näbben även för en liten bit blodpudding.

Hehe, jag hade ett utvecklingssamtal (som Nikkas uppfödare så fint brukar kalla det) med Charlie i morse, det var rätt dåligt med att ignorera felbeteenden och bara använda positiv förstärkning… :-)

Skämt åsido, det var definitivt ingen dum fråga utan något som vi nog är många som har jobbat med.

#1, hade bra tips, sen finns det ju lite flummigare svar som att det lönar sig att träna på annat vid sidan av. Förmodligen rätt självklart, men ju bättre lydnad och kontakt ni har i andra situationer, desto lättare är det förstås att få hans uppmärksamhet - och behålla den! - när ni möter andra hundar.

Hur funkar det att få kontakt och att avleda honom vid andra störningar? Eller för den delen, när det är helt lugnt omkring er? Att få en fyramånaders valp att koncentrera sig och fokusera på EN sak är inte det lättaste så kör korta, korta pass i början!

Försök att hitta en superduperbelöning som används vid "speciella tillfällen", inte en som man använder av slentrian för att belöna även småsaker.
Som Herveaux skrev, ta ut avstånd - så långt som möjligt!

Har ni någon hundbekant som ni kan träna med? Möjlighet att åka till en brukshundsklubb eller liknande? Någon käck granne med hund som du kan haffa för träning?

I så fall, låt INTE hundarna hälsa och definitivt inte leka! Håll såpass stort avstånd så att du kan ha Boriz uppmärksamhet och träna inte för länge. Många, korta pass! Funkar det så kan ni ta en promenad tillsammans, med båda hundarna kopplade. Det kan också vara en bra övning om ni förare står på lämpligt avstånd och bara kallpratar, medan hundarna får hålla sig lugna.

Problemet med sån träning är dock dels att det gäller att hitta en BRA person att träna med, som följer dina instruktioner på hur DU vill att ni ska göra - och att inte känna sig som en idiot om man ska stå och småprata eller ta en promenad tillsammans med en person man inte känner så väl. (Åtminstone känner jag mig som en idiot vid sådana tillfällen!)

Ett alternativ kan också vara att åka till brukshundsklubben eller annat ställe där det förekommer en del hundar, slå sig ner någonstans och bara titta på dem på avstånd. Inga möten, inga krav utan bara att ni sitter där och har en trevlig stund tillsammans med lämplig belöning. Är för övrigt suverän miljö- och passivitetsträning för valpar och unghundar.

Du bor väl inte i närheten av Göteborg? Annars hade jag gärna ställt upp med diverse hundar men det kanske finns någon annan här som bor åt ditt håll? Eller i någon Facebookgrupp? Dessvärre finns det ju alltid de som dumförklarar en trots att det här nog är ett av de vanligaste problemen folk har med sina hundar.

#1 Tack för ditt svar. Precis, tar ut avstånd när det går.

Godaste godiset har jag inte alltid med, men alltid två bra leksaker.

#2 Hihi, alltså, jag skulle kunna skriva långt och förklara, men föredrar att hålla det kort. Dessutom tycker jag faktiskt att man ska belöna människor också och gärna strunta i det som de gör fel. Igga det och belöna det braiga. Nog om det.

Vi gick ju valpkurs i 7 veckor och det var väldigt blandad kompott. Han sträckte sig i kopplet och skällde. Var ivrig och ville leka. Jag fick inte kontakt. Då fick han en vilopaus i bilen på 30 min och sen gick det mycket bättre att träna och få kontakt. Men att gå fint förbi andra hundar som var närmare än 10 m då blev kopplet stramt…

På kursen fick han inte träffa någon. Och jag har alltid kört det där, inte hälsa, inte leka. Men idag fick jag faktiskt min hundkompis här i krokarna att komma till fotbollsplan och träna några minuter med mig och vi valde att låta hundarna leka först. Något jag aldrig gör annars (och jag är jäkligt konsekvent egentligen), och inte gör igen då det förmodligen bygger upp för mycket förväntan. Träningen efter var sååå mycket lugnare. Han hade inte alls samma sug till sin hundkompis. Och jag hade också en ny rolig leksak med.

Gå promenad är verkligen jättejobbigt. Vi gjorde det på valpkursen. Och jag var så himla förtvivlad för han sletdrog i kopplet hela promenaden. Jag tränade givetvis hela tiden på det, men jag fick faktiskt jätteont i händerna och hade svårt med tålamodet.

Tränar en hel del nu med att inte hälsa på folk osv. Att bara stå/sitta och titta när jag pratar med någon el dyl.

Nej, bor i Södermanland.