HH o tervar är brukshundar, till skillnad mot den energiska lilla vallhunden FR.

Tervueren gör ofta skäl för epitetet nerverens. Face rasen har en väldigt snäv avelsbas, de tillhör kategorin "för vackra för sitt eget bästa" dvs det avlas på kreti o pleti utan hänsyn till mentalitet. Många excellerar på agilitytävlingar men är sällan uppskattade av omgivningen utanför tävlingsplanen.

Du kanske skulle angripa frågan från andra hållet, vad vill du ha ut  av livet med hund, o vad kan du erbjuda en hund?

#1
Helt med om att det är brukshundar, har själv en brukshund för tillfället! 
Vill veta mer om mentaliteten och om dem har vad man brukar kalla för "Will to please". Jag kan erbjuda mkt för hunden (som sagt har redan en brukshund) vad jag vill ha ut är en hund som just har driv och will to please! (Då min vovve jag har nu, saknar lite det haha)

Jag har en Tervueren-bruksavlad. Jag blev kär i rasen men läste mycket om att de kan vara väldigt nervösa osv. Så jag valde att skita i utseendet när jag letade hund ytan bara fokusera på mentaliteten och friskheten hos föräldrarna och tidigare släkt. Och jag kunde inte bli nöjdare! Sen fick jag ändå en vacker terv men inte med massa päls som ändå kan vara i vägen :) Men t ex min tjejs pappa hade rätt mkt päls men en fantastiskt mentalitet ändå så de 2 egenskaperna måste inte slå ut varann ifall du vill ha en långhårig terv ^^ Min tjej har jag provat på räddningssök med (men kom inte längre än delprov 1 tyvärr då vi inte hade rätt förutsättningar för träning) men annars kör vi skogssök, drag, Agility, lydnad, Rallylydnad och ska nog o lså prova på rapport. Min tjejs syskon håller på med sök, lydnad och spår främst. Jag anser att terven är en riktigt bra allround hund man kan hålla på med det mesta med. Bara man tittar in på rätt linjer :) Väldigt följsamma och med en lite clownig stil. De är fruktansvärt smarta (för smart för sitt eget bästa ibland) men ibland när de leker eller ligger och sover som en krimgla kan man ibland tro att de har ytterst lite innanför pannbenet xD Det finns så otroligt mycket att skriva om dem. Men kortfattat är väl att hittar man en bra hund från bra linjer kan man få en hund som lever 15+ år och kan tävla upp till äver 10 år. En hund som jobbar tills den stupar om man inte stoppar dem och med en otrolig arbets och livsglädje. Man får sig minst 1 gott skratt om dagen och de älskar att ligga hemma i soffan pch mysa en eller ett par dagar om man t ex är sjuk eller inte kan träna men med den förutsättningen att de normalt blir väl aktiverade. Min sim blir aktiverad och tränad med flera dagar i veckan och får max 1 dag i veckan när vi knappt gör någonting klarar sig ca 5-7 dagar utan att driva mig till vansinne om jag ligger sjuk. Hoppas jag svarade på det mesta! ^^ Jar du facebook så kolla in gruppen som heter belgisk vallhund/Tervueren. Där fick jag MASSOR med hjälp när jag skulle välja hund :) Och fråga på om det är något du undrar över hjälper gärna till :)

Jag känner bara en face rase på djupet och har träffat några andra.

Väldigt aktiva hundar med mycket reservation. Inte ens som 11 veckors valp var hunden jag känner intresserad av sin omgivning, det var bara familjen som var intressant. Nu hälsar han iförsig på folk, men han bryr sig inte nämnvärt om mig, trots att han känt mig sen han var liten. Och det lilla han bryr sig om mig tror jag mest är för att han och Tinja är bästa kompisar.. 😂

Han är en väldigt trevlig hund. Mycket energi, mycket go, vill gärna jobba in i evigheten. Väldigt förig och lättränad men myyycket nära till skall. Inte alls en speciellt närgången hund, han har en stor "personal space bubble" när det kommer till människor, hon fick träna in att han skulle tycka att gos var mysigt.

Mitt generella intryck av face rase är att de är otroliga hundar i rätt händer och med rätt uppfostran, men även med detta så kan de vara riktigt irriterande utanför tävlingsbanan, och de jag träffat hade ingen tydlig av- och på-knapp. De är liksom alltid på, alltid aktiva, alltid alerta.

Sen personligen tycker jag att de avlar på TOK för tidigt på hundarna.

#4 Nästan klockren beskrivning av min Leon.

Gos har vi inte tränat, det uppstår av sig självt, ofta fläker han upp magen om jag sätter mig bredvid  honom på soffan eller sängen, lika ofta byter han plats. Jag har själv likande behov a personligt utrymme, så det går hand i tass.

Vi är samexisterande eremiter o på hemmaplan utan störning fungerar avknappen utan problem.