Hur menar du?

#1 Om man tittar på till exempel schäfer finns det "brukskennlar" och "utställningskennlar", som avlar på bruksegenskaper respektive utställningsresultat.

Jag tycker den är pest. Utställningsaveln får dessutom minsann gå hur långt som helst i att förändra rasen åt det sämre hållet både fysiskt och mentalt, men ska man bli brukschampion måste man få ett Very Good i utställning, om jag kommer ihåg rätt. Tycker att hundar bara borde få bli utställningschampion om de gjort något slags arbetsprov i Bruks isåfall. Då skulle man kanske kunna balansera de båda parterna, för då skulle utställningshundar vara TVUGNA att kunna arbeta.

När jag väl har kennel i framtiden kommer jag att satsa på att avla fram rastypiska, arbetande hundar som kan göra rätt för sig både i utställning och på tävling. Hundens linjer tycker jag inte ska begränsa vad man kan göra med den. Att behöva välja mellan tävling och utställning är skittrist för de som är intresserade av båda, typ som jag.

Jag gillar utställningar, men jag avskyr utställningsdomare som premierar extrema drag.

#3 Intressant! Vi verkar ha typ likadant tänk, fast med annan ras😃

#4 heh ja, jag är ganska… passionerad när det kommer till utställningsaveln. Den bidrar sällan med något bra.  Labradorer som nästan rullar fram… Nu har det iförsig blivit bättre, om den senaste utställningen jag var på var något att döma av. Men de är ju definitivt fortfarande överviktiga. Man skulle nog behöva trycka rätt hårt på dem för att känna några revben.. 

Jag tycker absolut att mer borde göras för att förhindra att extrema drag, oavsett ras, premieras i utställningsringen.

Kanske ska bli utställningskritiker, gå på utställningar och skriva ner vilka domare som dömer fram extrema hundar :P

#5 Du kan ju utbilda dig till domare! Fisherling - hundvärldens framtidshopp😃

#6 Haha! Det vore ju något. Kanske när jag närmar mig 50, verkar inte som att det FINNS några unga domare :P

#7 Du kan bli den första!

#8 Får bli efter att jag blivit hundinstruktör isåfall ;)

#9 Jaja, men det klarar du lätt😃

#7 Finns unga domare, lovar! Har jobbat för flera, även vissa unga män som man gärna frågar en eller två gånger om vad han tycker om hundarna, eller kaffet, eller vädret ;)

#11 Aldrig vad jag sett :P Inte så konstigt, med tanke på att innan utbildningen ska man ha tävlat jättemycket, ha riklig kunskap om hund och helst haft en kvalitativ kennel i minst tio år…

Tävlat jättemycket?

Ja, man ska ha varit aktiv tävlande inom flera tävlingsgrenar, det är vad jag får ut av det om står hos SKK

Det har jag inget minne av, man ska dock ha jobbat som ringsekreterare innan man får utbilda sig

De fastställda kraven är 

• Mångårig uppfödarerfarenhet eller motsvarande
• Ringsekreterarauktorisation med ett flertal tjänstgöringar (krav)
• Godkänt teoriprov i Anatomi respektive Regler & bedömning (krav)
• Kynologisk erfarenhet (krav)
• Brett hundintresse
• Erfarenhet av och handlag med hund
• Förmåga att uttrycka sig väl i tal och skrift
• Goda språkkunskaper
• Förmåga att fatta beslut i pressade situationer
• Stor integritet
• God iakttagelseförmåga och koncentrationsförmåga
• Medlemskap i SKK-organisationen (krav)

Men sen står det också I PDF'n "Domare på hundutställning - vem kan bli det?" att för att komma in på utbildningen bör man bli rekomenderad av någon klubb, "Man måste alltså vara känd och erkänd som aktiv hundsportare inom en eller flera klubbar"

Står även att man ska ha "avsevärd erfarenhet av hundar och hundsport".

Det känns ju som att man borde tävlat i x antal år :P

Det syftar på att man inte helt plötsligt kan bli utställningsdomare om man inte har tidigare erfarenhet av utställningar :) Att bli rekommenderad är inte ett krav heller.

Utställning kan väl knappast räknas som en hundsport? Det är väl mera typ.. Ett event? En grej?

#18 Är väl snarare en bedömning som tex ett MT osv (bästa exemplet jag kunde komma på). Så hundsport skulle inte jag heller kalla de.

#19 Där är ordet jag letade efter! Bedömning.

Aja, vi får väl se, om 20 år kanske Frida Rendert är utställningsdomare ;P

Jag blir nästan lite provocerad av utställningsavel. Har svårt att förstå argumenten för den typen av avel.

#21 Alltid lika klok 😉

#21 Haha, bra tänkt!

Man önskar ju att utställningsmeriter betydde mycket mindre än vad de gör i nuläget. På en sällskapsras, t.ex. Bichon är det väl ok, tur att de hundarna får göra något alls, men på arbetande raser, både Bruks, jakt och vall så borde utställning väga betydligt mindre än arbetsmeriter.
Den förändringen tror jag behöver komma från köparna.

Man ska inte köpa en vallhund om man inte vill valla, inte en jakthund om man inte vill jaga, och inte en brukshund om man inte vill arbeta. Man ska inte skaffa en hund för att den ser fin ut, om den i grunden är en arbetande ras.

Annars slutar det med att Border Collies inte kan valla, Labradorer inte kan jaga, och Schäfrar inte kan användas i tjänst.

Rottweilern som ligger mig varm om hjärtat är på väg dit. Det är en arbetande hund som användes av den tyska militären. Idag, trotts 600 nya hundar reggade varje år, så är det bara 5st som deltar på rasmästerskapet i IPO. Hur sjutton har det gått såhär?!

#24 Bra skrivet! 👍

#3 Vår ras har faktiskt krav på arbetsmerit för att få utställningschampionat. Om du kollar runt lite ser du att många hundar är fullcertade men titellösa eftersom de saknar arbetsdelen. :) Du hittar en sammanfattning om vad som krävs här; http://sask.nu/resultat/champions/utstallning

#26 Det visste jag faktiskt inte! Kanske läst det någonstans men att det inte fastnat. Vad är det för arbetsmerit?

SE UCh Svensk utställningschampionat (för Australian Shepherd) - a) Tre certifikat i Sverige utdelade av minst två domare. Minst ett av certifikaten ska ha utdelats vid officiell utställning inom SBKs organisation. Minst ett av certifikaten ska ha utdelats tidigast när hunden uppnått åldern 24 månader och en dag. Betyget uppflyttad till högre klass vid SBKs bruksprov eller godkänt vallhundsprov eller tjänstehundcertifikat eller BSL 3 med betyget tillfredställande. b) Två certifikat på utställning i Sverige utdelade av två domare. Minst ett av certifikaten ska ha utdelats tidigast när hunden uppnått åldern 24 månader och en dag. Ett certifikat på SBKs bruksprov eller ett certifikat på dragprov.

Jaha! Det var ju härligt att veta iallafall. Jag har läst det där förut, för jag känner igen texten, men tänk att jag glömt. Mår lite bra i själen av att veta att Aussies måste ha arbetsmerit för att bli utställningschampions :D

Tycker väl det är fel. Liksom vi har inte många arbetande hundar men väldigt många sällskapsraser och kan liksom inte de då bli mer utställningsavlade? De blir ofta tyngre vissa utställningsriesen väger nästan 10 kg mer än min tik(!) och de har inget go. Och det känns synd om man ska leta efter en hund att arbeta med att just behöva sortera bort många bruksraser eller tvärt om att bruksraser passar in i ett vanligt sällskapshundsliv. Utan arbete. Tycker jag har sett några exempel på detta nu hoppas jag att det var VÄLDIGT individuellt men nja. Och så synd när man pratar med de gamla på klubben och de berättar hur rasen var då och när man ser den idag. Så en mer arbetsavel hade väl önskats? 

 (för att väcka tankar) Fast det är väl också på andra hållet. Att man avlar på mer och mer och mer och få aggressiva hundar som är stressade? Eller har jag fel på just den punkten. (tänker man hör så mkt om HH och malle med aggressivitet och stress och osäkerhet) men där handlar det väl mer om att avla också på en bra vardag? (eller kanske har helt fel tanke här men det kanske växer upp en liten diskussion som man får det här utrett)

#24 Fast många brukshundar är ju vallhundar. Belgarna, kelpie, aussie… Bc håller jag med, det är en utpräglad vallhund men jag kan inte valla med min framtida kelpie. Men jag håller med i sak, man ska inte köpa en utpräglad jakt- eller vallhund om man inte har tänkt att använda dem till det. Kelpie kan fortfarande valla men används inte till det i lika hög grad.

Annars håller jag med om allt 🙂.

Indelningen blir nödvändig när många personer så gärna vill ha samma ras men har helt olika användningsområden och krav på den kommande hunden. Den stör mig heller inte alls, det som jag söker i en schäfer är inte mer rätt än det någon som köper schäfer ur exteriörlinjer söker. Mina hundar avviker i utseende, men också lite i temperament. Detsamma gör schäfern från den exteriöra sidan, den avviker bara lite i utseende från rasstandard men desto mer i egenskaper. Ingen av dessa är idealiska eftersom den idealiska hunden inte finns, jag är glad att det finns hundar med större drifter än vad gemene man behöver och vill ha eftersom det passar mig, utan tydliga skillnader i rasen hade jag fått nöja mig med något medelmåttigt.