Det blir vad man gör det till om man har linjer som man själv kan hantera, känner jag. En malle är en intensiv hund - ja. Men flera hundar kräver sitt, flera hundar tuggar sönder huset, flera hundar går det att tävla VM med. 

Jag tror att hypen att mallar är så jobbiga är för att de har energi men även för att man inte vill att kreti och pleti ska ha en sådan ras med sådant allvarspaket. 

Jag har träffat mallar från "erfarna" förare och mallarna är hemska som unghundar. Och jag har träffat mallar, med samma stamtavla, där förarna är Svenssons och hunden är "hund". Sistnämnda hunden är den som är trevligast och enklast. Varför är det så? 

Så jag tror att den som har ambitioner tränar mycket, går, spårar, skapar behov hos hunden, och sedan har en unghund som kräver mer för att det är ju den hunden man vill ha på plan. Och då har man inte tid att träna vardagsbiten.

Men men. 
Mallen i vardagen är en reaktionssnabb hund med låg retningströskel. En överlag glad hund som vill vara med. Man som vardagsförare får vara snabb på att se om grannkatten ligger i busken, mer eller mindre. 

Sen tycker jag inte att mallen har som rasproblem att de inte kan lämnas ensamma. Vissa har sep.ångest och många inte. 

Och angående hur mycket aktivitet dem kräver - välj linjer efter ditt tycke och lägg den grund du vill ha från valp. Är det 8h träning direkt vid 8v krävs det automatiskt mer sen när den är unghund osv.

Ja, det skulle jag naturligtvis ha sagt - söker ingen soffvärmare, utan en skarpare tävlingshund i framförallt sök och skydd. :) 

Tack för ditt svar, det var riktigt bra!

Min uppfattning och upplevelse (äger ingen, men tränar med många mallar) är att de visst skiljer sig från andra brukshundar. De är mycket mer reaktiva, vill gärna bita och är inte alls lika förlåtande som en schäfer om du som förare gör fel. De har mycket mer nerv och är lättare att göra tokigt och lära lite fel. De är mer känslosamma och jag upplever att de mycket oftare blir arga i arbetet (istället för att gå på enbart kamplust).

De här är ju egenskaper som går att sätta i perspektiv i träningssammanhang, men samma egenskaper ska hanteras i vardagen. De första åren ÄR stökiga, men räknar man med det så är de härliga hundar att träna och framförallt tävla.

Av de som jag tränar med skulle jag säga att det skiljer sig mycket beroende på både förare och linjer. Jag tränar med en hundägare vars 3 mallar nästan alltid går lösa och det funkar toppen. Väldigt lugna och trevliga, men hon måste alltid var med, för skulle ett löv flyga över en stor väg skulle hundarna fara efter och bli påkörda. En Malle handlar först och tänker sedan. En annan i gruppen har tjänstehundslinjer. Hennes äldsta hund hoppade ut genom fönstret på andra våningen. De var utomhus och ropade på henne, trodde att även hon var ute. Men hunden hade gått in och enda vägen ut var genom fönstret… Dottern till den hunden hoppade ut för ett 90m stup… sådan tur var så fanns det en sandbank 7m ned som fångade den… Den tredje hundägaren har en Mallevalp som har varit löjligt lugn och sävlig. Nu börjar hon bli tonåring och attackerar hårtorken, rammar de andra hundarna med mening och hoppar upp på borden och snor allt… Alla dessa hundar aktiveras dock ganska mycket. Vad jag har förstått så blir de lite jobbiga om de måste vila för länge, men ingen av dem river huset. Men som Wimgstrom säger. Det är en ras med mycket allvar, och man vill inte rekommendera den till någon där den riskerar att gå ur hand för då kan det sluta riktigt illa.

#1

Tack för att du delar med dig av dina kunskaper. Det fick mig att tänka om lite, bra sagt! 🙂

Beror otroligt mycket på vilja linjer hunden är ifrån(samt individen), vem ägaren är och hur den har växt upp.

Nu är ju min bara en valp, men jag tränar med många mallar. Jag upplever mallen ha väldigt mycket känslor som man måste lära dem att hantera. Något som är fruktansvärt jobbigt, framförallt under unghundsperioden. De handlar först och tänker sedan. Jag upplever precis som Majken att mallar blir arga i arbete, de har en låg retningströskel. Min malle innehar en stor portion humör, något som framförallt gör sig i uttryck till vardags. Jag måste ligga steget före i allt, för om hon tar tag i något (stoppar i sig något olämpligt eller hänger tag i ärmen, T.ex) så blir hon bara argare och biter hårdare om man försöker säga till henne.

#7 Håller med till fullo!

Tack för alla bra svar! Tack till #7 för lite förstahandserfarenhet! :)

Delar uppfattning med #3