Jag använder mig av possitiv förstärkning och utebliven belöning. Jag berömmer när det hon gör är rätt, och när det blir fel blir det ingen belöning och vi gör om. När det blir fel säger jag ingenting utan är tyst. Ex vid inkallning och hon startar innan hon får, tar jag bara i halsbandet och går tillbaka, utan att bli sur eller säga något. Sätter henne ner och gör om!

Jag använder den metoden just för att det ska vara roligt med träning, och att använda sig av nej osv i träning ger ingenting, då det 99% av fallen är JAG som har gjort fel, inte hunden. Det kanske är jag som har gått för fort fram, visat lite fel eller något. Så det är inte hunden man ska bli sur på då det är jag som lär in allt!

TS, inlärning sker hela tiden. 
Om inte inlärning skulle ske hela tiden, vad skulle det då vara för poäng att träna?

Däremot förstår jag att man vill skilja på momentträning och den vardagliga uppfostringen/vardagslydnaden.

Jag försöker hålla mig till samma träningstänk hela tiden. Klickerträning, positiv förstärkning och negativ bestraffning.
Självklart kan jag tappa tålamodet och ryta åt min hund när hon gör något som måste stoppas omedelbart, eller liknande. Men det betyder verkligen inte att jag använder det som system för att uppfostra min hund.

Bra skrivet förresten, Workingdog.

#1 kul att läsa :)

#2 Med inlärning menar jag mer när man ska lära något helt nytt. När hunden ska lära sig ett helt nytt beteende resp det den redan kan, använder ni olika metoder? Vid inlärning kanske man låter hunden klura ut det själv eller visar ni? Vid inlärning av något nytt brukar man vara mera tolerant också. Men det är klart att inlärning sker hela tiden, det är så rätt. :P

Jag själv använder positiv förstärkning med utebliven belöning, precis som workingdog. Men det är klart att man kan tappa humöret och det hänt att jag rytit och tagit tag om nacken på min förra hund då hon totalignorerar vid någon situation tex. kommer en annan hund och jag ska kalla in. Men vid träningspass vart det positivt och roligt ^^

Jag arbetar med kravinlärning samt possetiv förstärkning. Ett krav ska alltid bli trevligt! Träningen för hunden är rolig, den får mycket beröm och lek, men om den inte gör som den ska (när den lärt sig och igentligen vet vad som ska göras men inte VILL) så använder jag krav. Den ska lyssna, även om den inte vill. Sen när vi gör om och gör rätt så får den massa beröm och lek.

Jag har även olika toner till hundarna. En krav ton till när jag säger sitt, ligg, kom, namnet osv. En berömelse ton när jag vill få upp leklusten och det roliga i tex, lydnaden, inkallningen, leken osv. En berömelse ton när jag sagt tex, ligg eller sitt och vill att den ska sitta/ligga kvar. Då viskar jag nästan berömet och klappar fjäderlätt för att den ska lugna sig och inte rusa upp igen.

Possetiv försärkning samt Kravinläran fick även min mest egensinniga blandras att bli grym och tyckta det var jätte kul med lydnad. Han måste nu lyssna ist för att ignorera och gå iväg :)