Så är min också..

Samma här med min hund när han ser en annan hund eller ett barn. Har försökt att gå fot med honom förbi och leka förbi hunden, men han har helt fokus på hunden. Och min hund är 18 månader

Jag vet att de flesta inte gillar att korrigera sina hundar "negativt" men jag gör det helt klart i sådana här situationer när hunden väljer att inte lyssna och stänga bort mig. Ett lätt ryck i kopplet, att knacka lite på bogen eller baken eller ta ett litet nyp för att informera hunden om att jag finns här och begär uppmärksamhet. Jag har också ett ljud jag tränar in och ger strax innan det att jag stöter till hunden för uppmärksamhet och efter ett tag så brukar hunden lära sig att bara lyssna på ljudet även när den går in och fokuserar på annat och jag behöver inte röra den.

Det handlar för mig om att röra hunden så att den uppmärksamar att jag vill något och skärper till sig lite eftersom den inte lyssnar på röstkommando.

#3 jag har redan börjat med den metoden, innan jag läste här. Det är det som funkar bäst hittills även om det inte funkar helt. Jag får väl vara ännu lite strängare då.
Vill verkligen ha en lydig hund som man tex kan ha lös och lita på. Att gulligulla verkar inte funka, och hon verkar tycka om mig lika mkt trots den lilla stöten i sidan.

Jag petar till chihuahuan lika hårt som större, intenstivare hundar, för mig handlar det inte om att straffa hunden när jag rör den, utan att säga åt den att uppmärksama mig, att den gör fel.

Kan rekommendera att även träna mycket i olika situationer, absolut inte bara hemma eller på träningsplan där det oftast är lugnt och hunden känner sig hemma.

Något som funkade på min hund var att när jag träffade på andra hundar t.ex, så vände jag på henne (med baken vänd mot föremålet för uppmärksamhet) med hjälp av mina händer och kopplet och tryckte ner baken sa "stanna" och såg till att hon satt kvar (fortfarande med hjälp av händer och koppel) samtidigt som jag fick henne att titta mig i ögonen också med hjälp av mina händer och med olika ljud som knäppningar, snäppningar vi nosen, visslingar och hennes namn (men inga arga toner, bara bestämda). Och när hon gjorde rätt så berömde jag henne tyst och stillsamt, för att inte stressa upp henne, för i ett "upptaggat läge" så har hunden lättare att tappa koncentrationen igen. Och när vi skulle börja gå iväg igen tog jag fram en godis, backade ifrån henne samtidigt som jag sa "kom", och när hon då föjde mig och fortsatte att koncentrera sig på mig fick hon godisen. Sedan utan några ord fortsatte vi att gå som om ingenting hänt. Visst, det tog ett tag innan vi i lugnan ro kunde gå förbi folk, men nu är det absolut inga problem längre. Jag kan gå förbi hundar lugnt med henne vid min sida utan att behöva säga något eller annvända godis. Jag kan inte påstå att det skulle göra henne "mindre glad", men det skulle kunna hjälpa till att få henne att lättare kunna koncentrera sig på dig i de situationer du vill kräva det.

Lycka till!

Är hon klicker tränad? I så fall kan du lära henne skvallra.

Förstår inte varför många väljer att korrigera sin hund när det är så väldigt lätt att träna bort ett sånt här beteende med hjälp av beröm och uppmuntran!

Och har någon ifrågasatt om hunden verkligen är GLAD i mötet. Är den stressad istället för att den helt enkelt tycker det är väldigt jobbigt med hundmöten? Ibland är det inte lätt att se skillnad på glädje och stress, och hur duktig man är på att läsa hund är avgörande för att man ska veta hur man ska gå tillväga med att träna beteendet.

#8 Hon är glad och vill fram och leka, det är ingen tvekan om saken.