Vid vilka tillfällen skäller han?

När han är vaken?

Hittade en gammal enkel i en låda, som går på batterier visserligen, men den har fungerat rätt bra ändå.
Han blir avledd och något lugnare.

Nu vet jag ju inte hurdana batterier som behövs, är det AA eller AAA så kan man ju skaffa laddningsbara så blir det lite mer hållbart. Jag hade ett citronhalsband till Raskva en gång i tiden, med ett väldigt skumt batteri i men jag antar att nyare modeller har vanligare batterityper.

Vad bra att det verkar funka, jag är på sätt och vis lite negativ mot antiskallhalsband men det beror väl på att folk tenderar att använda dem när hundarna skäller vid separationsångest och liknande.
Om de "bara är glappkäftade" så kan det ju vara en väg att gå men jag tycker att man skall fånga upp det hela också och inte bara nöja sig med att sätta på ett halsband som en quick-fix.

Nu menar jag inte att du gör det alltså, utan rent allmänt.

Efter 16 år med isländsk fårhund så är jag rätt härdad vid skällande hundar men jag önskar onekligen att jag hade tagit tag i hennes skällande redan från början. Just det där med att stå och skälla "bara för att" blir rätt jobbigt, inte minst med tanke på grannarna.

Med henne funkade det hyfsat bra att bromsa vakt och reaktioner på omvärlden med att kalla in, slänga gotta på golvet och berömma att hon var tyst. (Svårt att skälla med godis i munnen…).
Efter ett tag kom hon rännande så fort hon hörde något, då kunde jag så småningom lägga på ett kommando att hon skulle göra någon aktivitet som bröt hennes skalltendenser och sedan belöna.
Det krävdes dock rätt intensiv träning och det botade förstås inte allt annat skällande, som när hon var glad, arg, rädd, hungrig, whatever…

Passivitetsträning med att inte bara gå och lägga sig på en bestämd plats utan att just koppla av är förstås värdefullt men det är inte heller gjort i en handvändning.

Ruskigt svårt att komma åt men uppdatera gärna hur det går för er!

#4 Han skäller ju vid alla jäkla tillfällen, så jag vill minska det.

Jag tycker han är mycket lugnare nu när han inte skäller så mycket. Och han kan bromsa sig nu, när han eg tänkt bara skälla ut mig (bara stå framför mig och tokskälla) så kan han istället lägga sig eller bara titta på mig. Det ger ju mig en annan känsla också. För tyvärr har hans skällande stressat oss båda. Nu är vi lugnare båda två.

Ja alltså, jag ska fanken inte döma. Jag vet en hund som är fin på alla vis, men har haft väldans lätt till att tomskälla i vissa situationer. För den hunden funkade ett antiskall väldigt bra, och den känns inte på nått vis "torterad" av det, utan snarare hjälpte det hunden komma av sig / sluta med det som blivit nästan som ett ticks. Efter en period behövdes det inte ens användas.

Så jag tror absolut det kan funka ibland. Det är inte så jäkla bra för hunden om den skäller in i all oändlighet heller, och hur lätt är det att alltid hitta den där perfekta ideallösningen på allt? :)

Nä, nu när jag har tänkt ett varv till så kan jag hålla med om att på rätt hund så är det till och med ett smart sätt att träna.
Man får ju knappt andas om sådant numera men när min ridgeback härjade runt som mest (hon var dock tyst) så sprutade jag vatten på henne. Precis såpass att hon kom av sig, sen "fångade jag upp henne" när jag kunde få uppmärksamheten så jag kunde belöna att hon avbrutit vad det nu var hon höll på med.
Det gjorde henne faktiskt mindre stressad i de situationerna, det var som att hon tog ett djupt andetag och slappnade av.

Hade jag däremot använt den metoden på Nikka så hade hon förmodligen mer eller mindre avlidit, "Matte tänker DRÄNKA mig!!!" även om det bara var några droppar. ;-)

#7: Ja, det är ju lite av en "etablerad" metod ändå. Min lilla vilde sket totalt i allt vad vattensprutande hette när han var liten och riktigt galen :P

Ibland måste ju de brytas och komma av sig lite, kan jag tro. Ingens situation är helt perfekt heller (online dock så kan allt se perfekt ut.. :) )