Hej!

Var för varmt för mig o valpen att orka göra något under dagen så vi aktiverade oss på kvällskvisten med liten skogsprommis och stadsträning. Blev inga bra foton tyvärr.

Min Briard tar det ez pz i värmen. Han verkar ärligt talat inte plågad alls, men han går själv ner i varv och gör allt på ett lugnare vis medans det är varmt och sol. På morgonen och kvällen lever han upp!

Det är nästan roligt se. Går vi vanligt promenad kan han hålla normaltempo sålänge vi går i skuggan. Direkt när man kommer ut i solen är det som att hela han säger "okej..nu är det sol…nu tar man det lugnt…" för att sen öka på direkt i skuggan igen! :P 

Vi har sprungit nån morgon när det varit svalt. Men jag har varit för trött själv, senast körde vi backträning i skritt istället, det blev han riktigt nöjd av! Annars har det mest blivit lite balans, kongsök som aktivering.. Men nu ska vi starta en sökkurs med ett lite annorlunda inlärningstänk, ska bli spännande. Vi har haft svårt att få till skicken. Han är bättre på att jobba och söka än att lära sig det "mekaniska" i att springa rakt ut på kommando, osv.

Coolt. Jag hade en Briard en gång. Han hette Bosse.

#3 åh! Vad fin! 👍

Jag och aussien badar en hel del! Igårkväll blev det nattbad i mörkret i en varm sjö med syster, och Becks har blivit så duktig på att ta det lugnt i vattnet. I början tjöt och stressade hon mycket kring badsituation. Lite som en hund som är rädd för vatten, eller som är van vid att man kastar mycket boll i vatten så att hon "måste" gå i. Det släppte mycket efter första månaderna när jag visade att jag står kvar på stranden, och inget händer varken om man inte badar eller om man badar. Men sen ville jag också bada, så vi har jobbat på att göra henne trygg i min famn, bara hänga i vattnet. Så nu kan hon simma långt ut från stranden, simma länge, och ändå vara trygg med att hon kan vila hos mig 😍 supermysigt! Huskyn är halt, och går på två veckors vila och antiinflammatoriska, så att vi ska kunna identifiera mer vars hältan kommer ifrån :( mycket katastroftankar där, särskilt eftersom att Ossa också bara var diffust halt fram till och från utan specifik trigger.

Vi badar också mycket, det är det absolut bästa Cay vet - men det är lite stressande för henne (hon klarar inte av att andra badar i närheten, speciellt inte andra hundar som får saker kastade till henne, utan att typ skrika) så försöker jobba med passitiviteten vid sidan om, och hitta ställen där vi kan vara själva. Annars blir hon snabbt varm, som tur är känner hon det själv och går och lägger sig om det blir för mycket.

Sam däremot är som en liten maskin, han blir typ aldrig trött när vi är ute. För några veckor sedan var vi på agilityläger i 25 graders värme - han var PRECIS lika pigg sista passet som första, om inte ännu mer pepp och galen. Så för bägges del, men av lite olika anledningar, håller vi oss mycket inomhus de varmaste timmarna om vi inte har möjlighet att vara vid vatten.

Det blev en liten och lugn runda, nu när vilan äntligen är över! Än så länge ingen hälta. 😬

#7 Meep meep! Nice! Hoppas på ingen hälta!

Längar till söndag här nu, mer sökträning! Lite spännande med annorlunda inlärningsmetod för skicken. Gått bra hittills!

Imorgon bitti ska jag försöka orka mig upp tidigt och köra backträning med hunden.

Jag vill verkligen att den här sajten ska blåsas till liv. Vet inte riktigt vad jag ska skriva för att starta en diskussion, men idag ahr vi i alla fall spårat 😅

#9 Det vill jag med..! Jag ska försöka få ihop ett spårtillfälle i veckan med en kompis. Sam har bara provat små bebisspår för länge sen, och Cay har aldrig spårat så ska bli spännande att testa 😊

#9 #10 Jag med! :) Roligt att flera skriver!

Jag har varit ute och söktränat igen igår. Lite spännande, vi lär in skick med flyingmetoden, vilket i princip är att shejpa fram sökmönstret. Lite udda först, men tror det kan vara ganska bra för min hund som jag har haft svårt att få till skick med. Saker han måste lista ut själv ger oftast bättre inlärning för honom..

Försöker dock tänka ut hur jag ska göra med rullen. Min hund har inga problem normalt med att apportera vad som helst. Men han blir slarvig med rullen hos mig. Hemmavid kan han apportera vad det nu är, sätta sig i fot och hålla. Men ute i skogen i söksituation så håller han knappt i rullen så fort han är framme vid mig - han har så mycket sug att kuta tillbaka till figge. Igår gjorde han dock det fint och höll i den ända in i fotsittande, men när jag kopplade honom innan jag skulle ta rullen (vi skulle göra det nu) så ploppar han ur rullen ba. Den är inte så viktig då. 

Tänker nöta mer apportering hemmavid och försöka få honom att hålla i den starkare och absolut inget tuggande.. Men hur bygger man upp ett "starkare" håll av en apport? Drar man i den och har sig och belönar att han bara släpper på kommando?

Helgen har varit orolig, i fredags började Nikka kräkas - och kräkas - och kräkas…
Det blev Blå Stjärnan och även om de inte var jättebekymrade så fick hon stanna.
Läget stabiliserades och hon skrevs ut igår (söndags), en mager och väldigt trött tös men vad skönt att ha henne HEMMA! <3
Hon fick dessutom beröm från personalen på Infektion, hon var en idealisk patient som snällt lät sig pysslas om och tas prov på, hon var tyst och stilla i buren förutom att hon viftade på svansen varje gång de gick förbi.
Min fina tjej, vad hjälplös man blir när de inte mår bra!
Nu väntar ett tags vila och dietmat så är hon förhoppningsvis snart lika tossig som vanligt.

#12: Usch… Men vad härligt duktig hon var då! Hoppas hon repar sig snart.

Här har vi ett annat litet "problem", men det verkar ha blivit bättre nu..

Är nån löptik i vår byggnad, så det har varit gnäll och rastlöshet på herren här hemma. Men nu idag verkar han lugnare, så hoppas det är på väg att ta slut. iaf inget nattligt ylande som när han var yngre. Kan det vara så att de reagerar starkare som yngre och sen lär sig hantera det iom ålder? Det verkar onekligen så på min snart-fyra-åring.

#12 Usch, den där maktlösheten när de är dåliga är verkligen helt fruktansvärd… Skönt att hon repade sig, håller tummarna att det bara går uppåt nu ❤️

#14: Tack!
Hon ser förskräcklig ut och har varit oerhört trött men nu har det börjat vända. Igår ville hon leka med sina mjukdjur, hon har inte brytt sig alls innan.
Lilla tösen, nu får hon krya på sig - dessutom ska hon operera bort en liten juvertumör när hon har återhämtat sig.

Det har dessvärre blivit mer rännande hos veterinären, dock inte med mina egna hundar. Två av mina tidigare daghundar är sjuka eller skadade, en av dem har lunginflammation och den andre har fått någon neurologisk skada i ryggen. Mitt i jaktsäsongen dessutom, jag hoppas verkligen att de får så lång vila som de behöver!

Fy fan alltså.. En väns hund är inlagd och det ser inte bra ut :/ Började med hälta för en vecka sen eller nått, blev mer svullet och värre med värk tydligen. Nån inflammation som satt sig i leder? Jag kan inget särskilt mer om situationen, men de befarar cancer eller dyl..

Ägaren bara gråter nu, och jag har väldigt svårt att inte bli påverkad själv, så jävla fin och härlig hund. Och de har så otroligt kul tillsammans. Fy fan.

#16: Usch, vad hemskt! Det kan inte vara någon form av fästingburen sjukdom? Man blir så hjälplös, i synnerhet när man inte ens vet vad som är fel.
Hoppas att hunden klarar sig!

#17 Jag vet inte, men det känns inte så. Hunden blev först halt efter en långvända i skogen, vi/alla trodde den kanske sträckt eller överansträngt nått, man ser ju inte alltid vad som händer. Men sen verkar det bara blivit värre, med mer svullnad/värk som även kommer i fler ben.. Jag har inte all info, bara att det inte ser så bra ut.

Önskar verkligen att ägaren får veta snart vad som faktiskt är fel. Nu får de ju bara sitta hemma och vänta med en hund som ligger inne. Vilken fruktansvärd helg. Och varje gång jag skriver eller tänker på det så ser jag den där härliga jäkla buffeln komma studsande över tuvor i skogen för att hitta mig under ett skynke.. FY JÄVLA FAN.

Men usch och fy. Det är ju förjävligt när de blir sjuka och än värre när de inte hittar felet.
Att sitta i den där limbon och bara vänta på ett samtal är fruktansvärt. På ett sätt är det ju "lättare" när man vet vad felet är för då har man ju ändå en ungefär-prognos i huvudet.
Hoppas att allt löser sig och vovven får bli frisk och komma ut i sökskogen igen!

#19: Ja, fyfan vilken helg de har nu.. Ovissheten är förstås sjukt jobbig precis som du säger. Just nu har hunden mest bara fått inflammationsdämpande och smärtstillande så den inte lider så mycket iaf. Hoppas de kan få mer och bättre info snart.

#20:, Hur går det? ❤️
Förutom att det är hemskt för ägaren så blir man ju så fäst vid hundarna i ens sökgäng, måste vara jobbigt för dig med. Hoppas, hoppas, hoppas!

#21 Tack för omtanken! Klart jag tycker det är väldigt, väldigt ledsammet. Och ja, man lär ju känna de hundarna en del efter ett tag, interagerar med dem och så en hel del. Men det handlar oavsett inte om mig detta, det är ägaren det är ett helvete för..

Jag har dock ingen mer info. Varit upptagen med olika saker och borta hela dagen idag, inte sett nån update från ägaren och vill inte fråga. Får nog höra mer om nån dag/några dagar ändå. Oavsett vad det är så hoppas man ju på nått som det finns en chans att behandla bara.

Ugh, märker själv att det är så dumt, jag har haft så mycket att göra i helgen att jag inte hunnit tänka på detta alltför ofta, men så fort jag nu skriver om det blir jag fan riktigt ledsen. Sån glad och härlig hund, och en ägare som verkligen älskar den. Jävla piss-situation.

Tips till alla som har pengar och tid som ni inte vet hur ni ska slösa bort, börja med en skyddsgren! Vips är problemet löst och livet blir sig aldrig mer likt.

#23: Önskar jag hade intresset! Det lockar bara inte, tyvärr. Men grymt för de som tycker det är roligt!

#23, Tror att jag har liiite fel raser för det! :D
Har ju kompisar som kör skydd, min förra cairn gjorde succé när hon som valp roffade åt sig skyddsärmen och släpade iväg. Nu tycker jag ju inte att man ska "skoja" med skyddsträning men hon fick faktiskt köra lite när hon blev äldre.

Jag tycker att det är en intressant sport men inte tillräckligt för att skaffa en ras som är lämplig för det. Skulle jag någon gång ha en bruksras och hunden visar fallenhet för det så varför inte?