Åh, jag håller tummarna för dig! Det är en av mina absoluta favoritraser och vad spännande med eventuellt första valpen också. 😍

#0 Håller tummarna här också  och grattis till (förhoppningsvis) din första valp 😃

Det är härligt, underbart…och 😈-ligt jobbigt att ha valp, haha. Det är lustigt hur det är…man glömmer liksom lite av hur galen man kan bli på de små…tills man står där med en ny valp och inser varför man älskade när de vuxit upp lite. Lite avis blir jag ju dock ändå på de som har valp…det är ju väldigt mysigt trots allt ❤️ 

Kan inte fatta hur det gått fyra år sedan min yngsta var valp…hur gick det till!? Han känns dock väldigt "valpig" fortfarande, det är en busig tokstolle😍 så det kompenserar liiite för valplängtan. 

Du får "bombardera" med söta bilder på den lilla sen. Hoppas verkligen att det går vägen och du får din drömhund. Stort lycka till med din lilla "bebis" 😃

Mvh/Chinesecrestedlover

Låter positivt! Grattis!

Tack alla. ❤️Snart är det på riktigt. Weeee

Så, vad tusan ska jag tänka på då? Bomba med tips. Jag har redan börjat kolla på försäkring.

#4 Åh! Va roligt! Grattis! 🥳

Se till att teckna en försäkring som täcker så mycket som möjligt, en bra försäkring är verkligen guld värd om/när det inte går riktigt som man hade hoppats. Jag lärde mig det den hårda vägen med Cain, där  jag inte hann höja "ersättningstaket" innan allt började…och sen följde 10 år av veterinärkostnader som var betydligt högre än de hade behövt vara. 

Ta så hög ersättning/år som du har möjlighet till, ja det är dyrare årskostnad då, men den är en bråkdel av vad det kan kosta om det går illa. Sookie blev inlagd under några dygn och behövde intensivvård m.m. = ca 30 000 kr utöver det försäkringen täckte och hon har en bra försäkring . Dessutom så väger hon ju bara 2 kg, så med en större hund så skulle det ju bli betydligt dyrare (mycket går ju på vikt som medicin m.m.). 

Tips! Teckna en försäkring som även täcker rehabilitering (kan bli dyrt annars…tro mig) och medicin, om du har möjlighet. Kan vara mycket bra att ha.

Vad mer ska jag säga…satsa mer på att utveckla en bra relation med valpen i början än att i någon slags panik försöka lära den allt den behöver kunna som vuxen. Var där, visa att du är valpens trygghet och försök njuta av valptiden…så mycket det nu går, haha (kan vara väldigt frustrerande med valp). 

"Regeln" med att den ska kunna ditt och datt innan den är 12 veckor är bara stressande och onödig. Den har tid på sig att lära sig det den behöver, det finns inget utgångsdatum vad gäller att lära sig saker.  Jag skaffade t.ex. Cain då han var sex månader gammal (och trots att han var extremt svår, problemhund och hade inlärningssvårigheter m.m.) så lärde han sig saker under hela sitt liv. Ta det lugnt helt enkelt, finns ingen anledning att flänga runt som en galning och stressa både dig och valpen. 

Miljö och socialträning är bra att börja med ganska tidigt dock, men inte heller det behöver vara speciellt allvarligt eller stressas fram, man tar ju liksom naturligt med sig valpen på små "kolla-läget-promenader" osv. ändå.

Stort lycka till och återigen grattis till din bebis 😃

Mvh/Chinesecrestedlover

#5 Jag har hittat några bra försäkringar. Bra pris osv.

Jag har inte pluggat på ALLT om valp faktiskt, så jag måste typ gå någon nätkurs "min första brukshundsvalp" el dyl. 

Har hört det där om 12 veckor och undrar lite över det. Vad är det för fönster som stängs då? Vad är det man absolut måste göra med valpen innan den blir 13 veckor? Är det miljö- och socialträning? 

Jag har ju bara haft omplaceringar och håller med, det går absolut att lära dem allt. Finns inget utgångsdatum på hundar.

#6 Ja, du vet inte vad för fönster de menar som stängs. Sookie som jag t.ex. hämtade hem då hon var 14 veckor är inte ett dugg osäker i nya miljöer eller dylikt och hon älskar typ. alla. 

Samtidigt så har jag Ianto som jag fick hem då han var 8 veckor och han är osäker i nya miljöer/med okända människor (eller en stund med de han inte träffat på länge). 

Tror snarare att det handlar om hunden ifråga, individuella skillnader helt enkelt. Visst, det är viktigt att hunden får följa med och vänja sig vid olika miljöer och träffa andra människor, se andra djur osv. men att det måste vara innan just 12 veckor…nja…men jag tror att det är viktigt då de är valpar/unga. 

Att det måste vara i det närmaste allt de eventuellt kan utsättas för i livet eller ett visst antal saker osv. tror jag inte heller på. Däremot är jag övertygad om att ju mer man har med sig sin valp till olika platser osv. desto bättre kommer den bli på att hantera saker som den möter senare i livet.  

När jag fick hem Cain (som ju redan var ett halvår gammal) så var han väldigt osäker…men å andra sidan så var han ju så extremt osäker att han t.o.m. behövde tabletter för att klara av en lugn vardag. Han var ju ingen "normal" hund. 

Tror definitivt att han hade varit mindre osäker för vissa saker (ex. bilar, cyklar osv.) som han var väldigt rädd för när han först kom hem, om han fått mer miljöträning då han var yngre. Alltså när det kommer till de saker som han lärde sig hantera bättre ju mer han "utsattes" för dessa och ju mer jag jobbade med att vänja honom vid hans nya hemmiljö (han bodde ute på landet och flyttade till ett villaområde). 

Dock så var han osäker hela livet och väldigt osäker, inte bara "normal-osäker" (som Ianto är, han kommer snabbt över det) och jag tror inte att all miljöträning i världen kunde ha fått bort det. Det var en del av den Cain var helt enkelt. 

Jag tycker att miljö/socialträning är viktig och det är det och att få valpen att känna sig välkommen, älskad och trygg, som jag lägger den största vikten vid, då jag får hem en ny valp. 

Detta eftersom jag har erfarenheten sedan Cain och hur rädd han var för vanliga saker när han kom hem. När Cain kom var han så rädd för bilar, cyklar osv. att han hoppade rakt ut i vägbanan i panik när en åkte förbi osv. Han skallade mig när jag bar på honom vid ett trafikljus med ljud m.m. Det tog mycket träning och tålamod att få honom lugnare på promenaderna. 

Däremot så överdriver jag inte och tar med valpen precis överallt eller så. Jag ser till vilken nivå jag tror att valpen är bekväm med och tar det lugnt och ökar försiktigt nivån. Att gå för snabbt fram kan säkert få negativa konsekvenser med en osäkrare/räddare valp och det är ju inte det man vill. 

Jag brukar t.ex. ta med valpen på korta bussresor och dylikt, åka kortare resor med bil (lite svårare då man inte har körkort…men ändå), sitta/stå utanför en mindre butik och titta på folk, gå till olika platser, gå valpkurs (svårt nu kanske…) för att den ska lära sig vara nära andra hundar utan att den måste leka osv. 

Jag arbetar mig uppåt mot att ex. åka in och gå en promenad i stadsmiljö/mer rusning av folk, följa med på Älvsjömässan (Sookie var med några gånger), gå på en marknad, stå utanför en större butik eller (där det är tillåtet) få följa med in på ett köpcentrum osv. den typen av miljöer är dock verkligen inte det jag börjar med. 

När det kommer till socialträning så är det viktigaste för mig att valpen kommer överens med hunden/hundarna jag redan har, samt kan klara att gå förbi hundar (hyfsat i alla fall) som jag möter ute. Valpkurs (och andra kurser) är bra träning för att kunna koncentrera sig på träning med andra hundar i närheten. En annan viktig del för mig är att hunden inte ska jaga eller på annat sätt stressa/vara "elak" mot andra djur, så jag lägger vikt vid att förklara att det inte är ok att t.ex. skälla på katter, igelkottar osv. samt på mina smådjur m.m. som jag har hemma. 

Andra saker som jag tycker är viktigt att börja med från start är att vänja valpen vid att bli undersökt, få klorna klippta (även om Sookie som var helt avslappnad som valp/unghund, av någon anledning numera fullkomligt avskyr kloklippning och gör allt för att åla sig undan) och i mitt fall; tycka att det är helt normalt att få kläder på sig😉.  

Ensamhetsträning kan man göra vilket som passar bäst för ens eget liv, börja direkt, efter ett tag eller långt senare eller aldrig; inget man måste stressa med. Bygg upp din och valpens relation först och ta det när det passar både dig och hunden. 

Med Cain började vi (mamma var den som var hemma mest med honom, jag var tvungen att vara på praktik på vardagarna) träna ganska omgående han kom hem (inte precis då han kom hem men efter en "lära känna varandra period"), korta stunder osv. och det var svårt…han hatade det i början och vi hade en del bakslag, men han lärde sig tillslut att hantera ensamhet utan problem. 

Sookie hade jag möjlighet att vara hemma med på heltid väldigt länge och började inte träna henne i att vara ensam förrän hon var runt året eller ännu senare. Det var inga problem, inga bakslag, hon brydde sig inte ett dugg (hon hade ju dock Cain som inte brydde sig som stöd).  

Ianto började jag träna så smått när han närmade sig fyra månader eller så och han klarade det galant, brydde sig inte ett dugg (han hade ju dock Sookie vid sin sida som stöd).  

Blev…ehm…lite mer text än jag tänkte skriva när jag började svara…men hoppas du orkar läsa, haha.

Mvh/Chinesecrestedlover

#7 Tack för ditt långa svar. Jag trodde jag svarade då, men tydligen inte. 

Helt klart behöver jag en planering för vad jag ska göra med valpen vecka för vecka.

❤️

Nu har jag betalat handpenning! 😃

#8 Varsågod och grattis till att du officiellt bokat din bebis 😃

Jag behöver jättemycket information egentligen. Vill göra ett vecka för vecka schema. Kan någon hjälpa?

3 veckor kvar… är lite nervös (för jag har fortfarande inte fått svar på alla frågor, fortfarande inte kunnat gå någon "jag ska skaffa brukshundsvalp-kurs" ännu) och även oerhört lycklig. 

Någon av dessa är det. Jean Darks kennel (foto: J. Lemmeke)

#11 Åh…valpar!!!!❤️😍😃 Så galet söta! Jag har ju bara småttingar…men skulle så gärna vilja ha en större hund (på typ 20-35 kg) också…blev ju inte mindre sugen nu ju, haha.

haha, jag är inte alls intresserad av valpar… tur att det går fort.. vips så är den vuxen

(detta känns ju eg jättefel… jag är en omplaceringshundsmänniska… )

#13 Förstår hur du menar…men valpar är söta små odågor, haha. Jag har nästan bara omplaceringsdjur…men hundarna är köpta som valpar. Det har bara blivit så…men skulle kunna tänka mig en (yngre) omplaceringshund också.

Jag gillar omplaceringsgrejen. Det här är en helt annan sak. HELT annan.

Jaha, 1½ vecka kvar typ. Och jag vet inte vilken transportbur som passar till en 8 veckor gammal dobbisvalp. Den måste sitta i transportbur i a f en bit av färden. Jag har räknat med att köra själv, men ev får jag sällskap en bit och kan då ev sitta med den i knät.

Imorgon är det en vecka tills jag hämtar hem min Dobbisbebis.

#17 Jag hoppas verkligen att du vill dela med dig av massa söta valpbilder. 😍

Vet inte om du nämnde det tidigare i tråden, men blir det en tik eller en hane? 🙂

Det blir en hane! 

Vet inte vilken ännu. Det bestäms på måndag eller tisdag tror jag. Jag vill ju gärna försäkra den innan jag har den i bilen hem.

Nu vet jag. 😃

Det blir denna kille. Jean Dark Zipped foto: F. Lemmeke

#20 …men vilken liten gullegrabb😍 Grattis till din fina pojke😃

Aw. Tack! ❤️

Allt ska smakas på… snart får jag sätta på mig mössa, annars äter han upp allt mitt hår

#23 😍

förmodligen heter han nu Boriz

Vägde honom igår, han väger lite över 6kg. Vi har haft ett litet matproblem kan man lugnt säga…

Nu äter min valp färskfoder, är bra i magen och har god aptit.

#27 Färskfoder brukar göra mat-tjuriga valpar rätt matglada, fick byta över till färskfoder på både mellantiken när hon var valp och på "minstingen" nu när hon kom hit. 
Härligt att det funkar för dig!

#28 Hej Sugar Mist. 

#29 Hej Grodan ❤️

Min bus idag.

Nästa vecka börjar vi valpkurs. Lite tidigt, men bättre det än ingen kurs alls. Jag älskar kurs. 😃

Tejpar öronen just nu.

#32: Tejpar man öron på dobbisar I Sverige? Varför då, de har väl normalt hängöron?

#32 Man tejpar ner dem, så att de inte står ut.

Klippte nyss upp tejpen. Kunde inte ta bort den, så han får ha den kvar så länge.

#34: Ahaa!

Min förra kille hade sådana där hemska öron som aldrig tejpats på plats.
(Bild på honom)

#36: Men åh, det är var ju bedårande! :D

Ger det några problem att ha öronen så?

#37 Nä, det är bara fult och inte direkt rastypiskt - så en dobbis med sådana öron göre sig icke besvär med utställning.

#38: Underbart, tack för svaret! :D

Jag drömmer om en egen liten dobbisvalp en vacker dag och jag vill så gärna att han/hon får såna öron som din i #36, men inte om det på något vis hade varit skadligt eller inneburit något negativt för vovven.

#39 Men så hemskt, det är verkligen inte så man vill att en fin dobbis med bra stamtavla ska se ut. Det är lixom gatukorsningsutseendet…

#40: Men det ser ju så charmigt ut. :D

#41 hm…

Såhär såg monstret ut igår, nu 18 kg

#42: Jag dör, så fin han är..! :D

#42: Snygging, även om öronen inte är perfekta!
Jag har blivit lite luttrad med åren, OM man kan få en hund med toppkvalitet även på utseendet så är det förstås bra, men det ligger rätt långt ner på listan för mig. I synnerhet när det gäller arbetande raser så ser jag hellre att de "tappar" aningen i exteriören men behåller sundhet och arbetsförmåga (surprise att jag har jaktlabbe och inte showlabbe!).

Det står möjligen längre upp i tråden men det strular lite här - hur ser planerna ut framöver? :-)
(Jag anser att även "trevlig familjehund" är en plan, man måste inte satsa på SM.)

#44 Min förhoppning är att öronen blir perfekta, eftersom jag tejpar dem.

Inte för att starta nån diskussion, jag kan förstå att man vill att hundar ska se ut på ett visst sätt inom rimliga gränser. Men hur kan det vara "icke rastypiskt" om öronen står ut mer naturligt, och folk tejpar dem för att de inte ska stå ut? :) Det låter för mig lite som om alla utställningssamojeder rakades och man sa "lång päls är inte rastypisk".

#46 Nej, det är inte rastypiskt att öronen står ut. Dobermann ska ha hängande öron, som hänger typ rakt ner. Problemet med för korta öron eller öron som reser sig och står ut beror på att man kuperat öronen i många år och avlat på hundar med kuperade öron och därmed inte har full koll på hur öronen ser ut. Delvis är det så i a f. Jag vet att flera med bra längd på öron, där lägger sig öronen tillrätta till slut ändå, men nu önskar jag gärna ha en hund som också ser ut som en vänstervarvare ifall jag får för mig att gå något sånt varv med honom.

Jag är hemsk. Jag tar inga foton på min valp. Han börjar i a f bli riktigt fin nu. 23 kg och 5 månader. Hörntänderna är bytta ÄNTLIGEN!!!

Vi tränar att gå i koppel, grundlydnad, börjat lite med spår, även bära saker + annat som jag inte tänker på. Det går åt en jäkla massa godis… (givetvis har jag massa träningsleksaker, men om jag inte vill ha honom toktaggad kör jag godis)

Saker jag måste ordna:

• vara nära andra hundar
• kunna gå förbi hundar och människor

Hade problem med skällandet, och det är väl rätt så fixat nu, mycket lugnare nu med hjälp av anti-skall…

Ska försöka få till foton. Om någon vill se förstås.

#48: Ja upp med foton nu!!!

#49 haha, men jag har inte så bra grejer att fotta med som andra har.

#50: Äsh spela roll, vad du än har funkar. Annars får du träna på dina tecknings-skills… ;)

#51 Bara för att du har en hund som är toklätt att rita av… en stor lång tunga och massa päls… 😜

#52: Haha, hur svårt eller lätt det än må vara så är det omöjligt för mig. Jag har vissa kunskaper och färdigheter - men att måla, rita eller teckna är INTE en av mina styrkor, kan jag lova !! :D

Äsch, mina bilder är bara suddiga. Tror jag tog närmare 30 bilder med min gamla telefon. En blev iaf halvbra. Så bilder vill vi se :D

#48: OM någon vill se?! Shoot!
Det går inte att få för många kort även om hälften är suddiga och resten bara är på halva hunden. 😃

#52: 😂
Ungefär som en cairnterrier, en raggig klump med två spetsade öron!

#55: Allt annat än spetsade öron om du menade min ;)

#56: Nej, jag menade cairnterrier med spetsade öron. Lite otydlig där, kanske. :-)

#57: Haha. Jag är nog bara för trött och har svårt att läsa och förstå rätt :P

Lyckades ta ett foto från köksfönstret. På en busig dobbis i trädgården.

#59: Vilken härlig uppsyn! Ser ut att finnas en del bus där, ja. :-)

Men liten, vad söt!

Igår blev jag tvungen att köpa ett sele. Hittills har jag lånat 4 st selen, men tyvärr gick det senaste sönder - han kan ryckdra så inni vassen ibland.

Så: 5½ månad (6 månader den sista nov), 25,3 kg, sele nr 5.

Så fin! 😍
Vad tycker han om ruskvädret?

#63 Han bryr sig inte längre. Förut kunde han tvärnita vid dörren om det regnade, men då jag inte gjort någon affär av det så struntar han i det. Spöregnar det måste han ha täcke och då kan jag inte alltid ha sele. Att ha halsband är inte bra då han ryckdrar så mycket och dobbis är mkt känsliga i 4-7 nackkotorna, så man måste undvika sådant.

#6: Kanske lite sent sådär men kan ändå vara kul att veta. Mellan 8 och 12 veckor är en hund som mest mottaglig för nya intryck, med andra ord det är då det är som lättast att vänja hundar vid nya miljöer och människor. Dock är det lite missledande att säga att det är ett fönster som stängs efter 12 veckor för man kan alltid vänja en hund vid nya miljöer och människor oavsett ålder. Däremot beroende på hund kan det ta olika lång tid, har man en naturligt stabil individ så är det kanske inte säkert man ens märker någon skillnad. Värst är det om man har en osäker eller reserverad individ för med ålder brukar de vara mer skeptiska och därmed vara svårare. Vissa reserverade eller osäkra individer vänjer sig aldrig även om de kan lära sig att hantera situationen.

Visst ska man passa på i den åldern men samtidigt ska man inte känna sig dålig om man inte gör det. Detta är relativt nya upptäckter och motsäger det man lärt sig tidigare om att undvika andra hundar tills valpen fått andra vaccinet. Det blir lite motstridig information och därför ska man inte klandra sig själv eller andra för vilka val man gör mellan 8 och 12 veckor.

För övrigt är det en väldigt söt dobbis 😃

#64: Det går att ha sele på hunden trots täcke. Jag har alltid sele på mina hundar oavsett om de har overaller, täcken, jackor osv. (vilket de ju behöver en hel del av som nakna fryslortar).

Ibland får man sätta selen innanför kläderna och ha kopplet antingen genom ett hål på ryggen (om sådant finns) eller genom halshålet/sidan av täcket. Ibland fungerar det bättre utanpå kläderna. Oavsett om det behöver sättas under eller ovanpå så kan man ha sele på hunden trots diverse kläder.

Om man vill kan man ha ett större sele för att ha utanpå kläder (större jämfört med när hunden inte behöver kläder alltså). Jag hade det ofta med min förra hund = problemhund som kunde bitas i diverse situationer och då bland annat vid på-/avklädning (men även han hade ofta ett täcke ovanpå selen trots allt). Det behöver man dock som sagt inte ha, det går utmärkt att ha selen under kläderna också (och då han den vanliga storleken oavsett vilka kläder hunden har på sig).

Jag äger inte ens halsband till mina hundar numera (eller jo till ena för att det var tvunget att användas då jag ställde ut henne på en blandrasutställning).

Jag hade halsband (halvstryp) på första hunden (Cain) ganska länge (svårt att få på sele då han försökte bitas hela tiden) men gick så småningom (då jag lyckades ta på honom en sele) helt över till sele även med honom.

Bilder med lite exempel på mina jyckar i klädda diverse kläder med sele antingen ovanpå eller under kläderna.

Mvh/Chinesecrestedlover

ps. alla hundar (oavsett ras) har känsliga nackar och man bör inte använda halsband på någon hund, då detta kan leda till nack- och ryggskador. ds.

Nu är Boriz 6 månader gammal.

Han har ett otroligt föremålsintresse, han greppar allt oavsett material och håller bra. Här har jag tränat mycket och det har gett resultat.

Han har ännu inte kommit helt på att man är helt fri när man är lös och kan sticka iväg, men om han får se något som skuttar eller springer så kommer han nog att dra efter det. Vad gör jag då?

Saker som vi måste träna på: passivitet ute, hundmöten, cyklar (han är fixerad vid cyklar, men han vill fram och sedan efter dem) m m.

En stor negativ sak är att jag inte klarar att ha tålamod när han ryckdrar och om jag påbörjar en promenad och han ryckdrar för femtielfte gången bara efter 5 min… då vänder jag och avslutar promenaden… (ja, jag vet… jag är tokdum, men jag får ont i händer, fingrar, handleder, rygg och knän och blir sur) Istället tar jag bilen till skogen eller så är vi på tomten… funderar på halti… ☹

#67: Det där med att dra efter vilt behöver tränas på i kontrollerade former för att man ska vara riktigt säker. Drar han på vilt när han är lös och din inkallning eller brytkommando inte fungerar så.. ja, då finns det inte mycket att göra annat än att ropa och försöka få fatt i honom.

Se till att ha ett halsband med en bricka med hans namn och dina kontaktuppgifter på där det även står att han är ID-märkt och hur. (Bra att ha med när hunden endast är märkt med chip eftersom att det inte syns) Det underlättar om han springer bort och någon hittar honom.

När jag tränade båda mina hundar på vilt så såg jag till att introducera dom till vilda djur när dom trodde att dom var lösa (spårlina eller 10 meter flexi) för att se hur dom reagerade. Det gav mig också chans att testa hur bra bryt och inkallningen fungerade på ett säkert sätt med vilda djur som frestelse.

Hade dom ignorerat bryt och inkallning hade jag fortfarande kunnat stoppa dom i god tid och förhindra självbelönande jakt. Det ger mig också en bild av huruvida jag kommer kunna ha hunden lös utanför inhägnade områden eller inte.

Är hunden helt låst och okontaktbar, hänger i kopplet/linan, gör utfall, hoppar, skäller och tjuter efter det vilda djuret.. ja, då ser det inte speciellt ljust ut för lösgående i framtiden.

Är hunden kontaktbar så kan man börja arbeta med vilda djuren som distraktion. Försök kalla in, belöna som tusan om det funkar. Börjar hunden gå emot viltet, kör brytkommando och/eller stanna och kalla in. Belöna allt som är rätt, hur halvdant det än må vara. Min kille hade en tendens att hoppa baklänges tillbaka mot mig i inkallningen för han ville inte släppa djuret med blicken, till exempel, men det kvittade att det var en "dålig" inkallning eftersom att han lyssnade ändå.

Jag kör en blandning av skvallerträning samt försöker få till associationen att om ett vilt djur dyker upp så kom till mig omedelbart för belöning och träning, vilket funkar jättebra för en belöningsmotiverad och arbetssugen hund. Dyker ett vilt djur upp = jag blir jätterolig och full av överraskningar och annat kul.

Alla träningsmetoder funkar tyvärr inte på alla hundar, men det enda effektiva sättet jag känner till för att hantera problemet med att hunden sticker efter vilt är att arbeta förebyggande.

#68 Jag kör skvallerträning också, på hundar, cyklar, vilda djur, men funkar inte alltid. Kommer inte till mig för att få belöning eller hör inte belöningsordet.
Är det en bra bit ifrån funkar det.

Jag får börja med linan nu då. Men jag går ju gärna mycket i skogen. Linan funkar inte där… den fastnar överallt ☹

#69: Han börjar ju komma upp i lite av den berömda "dövåldern" eller vad man ska kalla det. Alternativt så kanske belöningen inte är tillräckligt lockande?

När jag har en hektisk, stressig tid framför mig och inte hinner på att fixa med andra former av belöningar så kör jag med snittar. (lever eller lamm och ris) Everest är tokig i dom inomhus, men ute? Där är dom meh som bäst. Han lyssnar, men det är inte med speciellt stor glädje och entusiasm för den belöningen. Använder jag oxlunga ute däremot så har jag den lydigaste, mest följsamma och kontaktsökande hunden i världen.

Everest är ganska jobbig ur godisaspekten för han tröttnar fort på godis om jag använder en sort för mycket så jag behöver variera en hel del och vara kreativ. Ge tråkigare godis en period innan jag återintroducerar det "bästa" igen, växla mellan dom bästa godissorterna, variera mellan bästa, gott och tråkigt på promenader och så vidare.

Ja, det där med lina i skog kan vara ett elände. Det var därför jag skaffade ett flexi för riktigt stora hundar på 10 meter för våra skogspromenader. Visst är det inte lika långt som en spårlina, men jag vill att min hund ska hålla sig i den radien runt mig oavsett så det funkade utmärkt i vår träning.

Plastlinor eller liknande är i min upplevelse bättre då dom tenderat att fastna lite mindre än linor av nylon till exempel.

Stora flexin är guld värd för skogspromenader. Annars kör jag själv ibland med släpande lina som sitter i sele som jag antingen håller i eller har görkoll på så jag kan ta tag i den fort vid behov.

#70 Bästa belöningen är kampleksak. Bästa godiset är leverpastej, eller kycklingpastej eller hans färskfoder i sprits. Så det har jag koll på, men… han blir ju blockerad… det var så på valpkursen också…

jag har ju nylonlina just nu…

känner att jag behöver besöka en hund-loppis… saker går fort sönder och det känns inte kul att köpa nytt hela tiden i dyra zoobutiker… jag har fått mindre jobb och tjänar inte superbra just nu…

Stora flexin.. hm ok… ska fundera… annars blir det väl bara vanliga koppelpromenader i skogen (givetvis med godisgömmor, några roliga spår och sökrutor mm). Han kan ju springa på tomten eller i typ hundrastgård… behöver ju inte springa lös i skogen…

Dagens bild på odågan

Dåligt med fotografering här, tyvärr.

Så kul att se! ÄLSKAR ÖRONEN :D:D

Boriz är 1 år nu! 🎈🎂

Grattis, Boriz!

Grattiz Boriz! Stora killen nu! 🎉🎈🎁

Boriz har ju inga hundkompisar, så han har fått en illerkompis istället. Han är så kär och glad. Det var en mycket bra sak för oss båda att illern flyttade in. Även om mycket i våra liv är tragiskt och negativt, så lyser våran iller upp det…

Foto: delar på smörslatt

#79: Nämen, grattis till nya familjemedlemmen! 🥰
Vill inte Boriz jaga sin kompis? Charlie hade blivit skogstokig…
Vad heter den lille? ❤

#80 Jodå. Boriz vill jaga allt som springer. Men jag är där och bromsar.
Efter en stund lugnar han sig och kan vara mkt snäll och tålmodig med illern, så han har lärt sig.
Men det finns ju en anledning till att han inte har några hundkompisar - han är för bordus och på och inga hundar och hundägare gillar honom.
Och jag orkar inte heller leta efter hundkompis.

Illern heter Dashing Ferrets Qotho, men kallas för iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih, iiiiiller, tjockis osv…

#81: Iiiiihhh är väl ett fint namn? 😁
Jag tror faktiskt inte att hundar måste ha kompisar.
En del uppskattar det helt klart men min Nikka skulle tex aldrig få för sig att leka med en annan hund och faktiskt trivs hon bäst som ensamhund trots att hon växte upp i flock.

Dessutom så är det ju en viss skaderisk att låta dem leka, i synnerhet om man inte känner den andra hunden (eller ägaren) väl. Jisses vilka idioter som finns därute…
"Min hund är jääättesnäll!" och så står de där med en vrålförbannad hund som helst vill flyga i strupen på ens egen.

#82 EXAKT så är det med min hund. Kommer han nära en hund så vrålar han, sliter och drar och ägaren till andra hunden tycker att han är aggressiv….
(MEN jag tvingar ingen, och säger inget om att han är snäll eller så… när det blivit skräp har jag istället bett om ursäkt - istället får han leka med mig och en iller)

illern lyssnar faktiskt nu på iiiiiihh och iiiiiillliiii, iiiiiilller och annat jag säger till honom
(kanske även tjockis? han är så himla tjock nu min lilla pälskrokodil - fast han är ju världens snällaste iller faktiskt)

Boriz blev inte ens 3 år. Han dog i sviterna efter kennelhosta.

feb 2022

Men neeej!
Fina killen, jag beklagar verkligen! ❤️

#84: Hjärtekrossande läsning.. Jag är så ledsen för er skull, Grodan. 😭❤