Hundens huvud eller skuldra ska vara i höjd med förarens vänstra knä. Det är fritt att välja själv vilket man föredrar

#1 Okej, tack!

Hej ts, Jag tävlar inte i lydnad så regler kan jag inte säga något om men om du har en speedad/ofokuserad hund (vilket min kan bli när vi tränar) så föreslår jag att du tar en sak i taget och nöter det tills det sitter. För att det inte ska bli tråkigt för hunden så träna korta stunder och belöna med det han gillar. Jag kör tex: - få upp en kontakt med hunden genom att ta hans leksak och vänta på att han tittar på mig, då kastar jag den, gör så ett par gånger - Visar gå fot och när han fixar det (mitt i gången alltså) säger jag snabbt varsågod och tokhoppar iväg med hans leksak och vi busar - gå fot ett par varv till och upprepa belöning - gå fot och sitt (ökar kraven) o belöning Sådär håller jag på och med en hund som jag trodde detta var supersvårt med så vet jag nu att det handlar om att förtjäna hans fokus. Han vill ju busa, bli överraskad! Jag säger heller aldrig nej eller fy eller fel när vi tränar, då börjar jag bara om och belöning uteblir. Vänta in tills han gör rätt, belöna. Min sitter också snett från mig, vänd mot mig men det tror jag man får till antingen mha target eller genom att finslipa med en ätbar belöning som hunden måste komma riktigt nära för att få. Dit har vi inte kommit än :). Märkt att han naturligt kommer närmare mig om jag gör många snäva svängar åt vänster (samma sida som han går på) innan vi gör halt. Min vovve har lättare för kroppsspråk och gester än röstkommando så det väntar jag alltid med att lägga till tills det sitter. För att få honom att skilja på tricks/kommandon försöker jag se till att han kan vart och ett för sig, sen tar jag den godaste belöningen så han är dreggel-fokuserad haha, och varvar tricksen. Passar även på att väva in tex "tass" när han vill gå ut och väntar vid dörren eller "sitt" när han ska få sin mat etc, lite då och då helt enkelt! Upprepa är grejen i vårat fall och få en bra kontakt med hunden. Lycka till, du får säkert massor av bra tips av de som är mer erfarna än mig här på forumet!

#3 Ha nyligen provat att ha godisen i munnen och spotta ut den när han gör rätt, en helt annan kontakt har jag fått! Riktigt roligt, träningen är helt plötsligt jätte rolig och hunden är hela tiden på gång utan att gå till överstyr.
Sittandet har satt sig riktigt, han sitter riktigt fint bredvid nu. Vilket jag fick till genom att enbart belöna riktig position och ignorera felaktig, nu behöver jag bara klappa handen på sidan av låret så kommer han som ett spjut och sätter sig bredvid. Ibland har han lite för mycket fart så han springer förbi en meter innan han kommer, haha!

Godis/leksak i handen fungerar inte alls för oss, han tappar kontakten helt, blir totalt ofokuserad och helt enkelt bara tappar allt. Med godis i mun som spottas ut så har det blivit en helt annan sak, en otrolig skillnad!
Kollar man bara hur förra veckan såg ut så blev jag jätte frustrerad, nu är det bara roligt igen. Jag har bara provat detta 3ggr och träningarna har aldrig varit roligare! =D

Har inte kommit så långt ännu men jag tränar in gåendet och sitt för sig än så länge. Jag har själv inte haft problem med sittandet mer än några enstaka gånger och då backar jag ett steg och för tillbaka honom in i positionen jag vill ha. Har turen att min hund verkar ha fattat att han ska sitta rakt själv. 

Men på en av träningarna för några veckor sedan hade samma problem som du att huden satte sig snett. Då fick hon tipset att belöna utifrån. Har inte träffat dem sedan dess så vet inte om det funkade. Jag fattade de tipset som att man har armen över hunden så belöningen kommer från hundens vänstra sida(om hunden står på din vänstra sida).

Ja men precis, det gäller att hitta vad som funkar för just er! Min tar ut så mkt energi på leksaken så det är lättare än godis, plus att han ratar typ allt vanligt hundgodis. Men då har du hittat hans "bensin" och kan använda den rätt, så kul! CissiD: det har jag sett en kompis som är hundförare göra med goda resultat, leverpastej i handen som hunden fick slicka på när den gjorde rätt, handen över huvudet på hunden :)

#5 Att belöna utifrån gör att hunden riktar huvudet utåt och får därmed kroppen inåt, ett väldigt bra sätt att få sittandet rakt 🙂  Även gången, om man använder target när man lär in det.

#6 Riktigt skönt, har haft ett helvete (ursäkta mig) att hitta hans motivation och fokus, nu är motivationen mycket högre, fokusen är betydligt bättre och kontakten förbättras mer och mer! Riktigt kul 🙂
Är dock lite avis på de som kan använda leksak, haha, det är lite små äckligt med vissa godisar i munnen. Jag är inte kräsen för smaken men konsistensen som blir av vissa godisar, fy 😃

#6 och #7 Vad roligt att det funkar har som sagt inte haft möjlighet att testa det själv eftersom min hund redan sitter rakt. Men kul att höra att det kan fungera. 

#6 Missförstod jag ditt första inlägg eller hade du problem med just rakt sittande? Om jag inte missuppfattade har du själv testat detta belöningssätt? Funkade det för er? :)

#8 Min satt inte rakt tidigare, han vred gärna ut rumpan så det blev snett men tränade med att belöna utifrån så hunden fick vrida ut huvudet och på så vis vrida in kroppen mot mig. Efter ett par gånger så satt han rakt, har även använt det sättet när jag försökt lära in fotgåendet med target. Visst gick han rakt men hade noll motivation och fokus, haha, så det fungerade ändå inte vid just gåendet.
Men sittandet är numer rakt, är när han slarvar som han sitter fel men annars sitter han bra =)

Nu är det gåendet som vi börjat ta tag i, samt att ligga i fotposition då han gärna kliver framåt så han lägger sig för långt fram. Har provat att använda target även där så han "låser" tassarna men helt utan resultat.

#9 Oj jag såg inte att inlägget va så gammalt trodde du gjort inlägget nyligen. Kul att det fungerade för sittandet iaf! :) När en hund ligger i fotposition hur ska det se ut? Min hund är ju inte mer än 30 cm hög så har svårt att se när han går rätt men liggande är ju något jag borde kunna börja träna utan hjälp iaf :)

#10 Det är rätt gammalt, ja ;) Men det gör inte mig något! Har nyss tagit upp detta med träningen igen efter ett längre uppehåll så även om sittandet sitter så är det lite annat som rör fotpositionen som inte gör det =)

Riktig fotposition är då hunden har antingen sitt huvud eller sin bog i höjd med förarens knä, det utgår jag ifrån när jag vill få in ligg. Jag har så bogen ska vara i höjd med knät, vilket jag vill att den ska fortsätta vara i liggande position. 
Men min har svårt att lägga sig så när han går från sitt-ligg, då han hellre kliver framåt med framdelen istället för bakåt med bakdelen. Något jag verkligen inte får till trots klossträning m.m….

#11 De e bra att använda gamla trådar då slipper man ju skriva samma sak igen. Det är jag som måste börja kolla datumen hehe. 

De där kan bli knepigt att lära in för mig med. Min lägger sig gärna framåt för att det är lättare än att flytta hela kroppen bakåt. Men ska ta och testa det senare och se vad jag har att jobba med. :)

#12 Gör så, kommer du på någon bra lösning så dela gärna med dig! =)

De skajag självklart göra får tests och sen klura lite på det :)

CissiD: nu kanske jag missuppfattar dig haha, men ja, jag har en hund som sitter en bit ifrån mig och vänd mot mig. Men det ser jag just nu inte som ett problem, utan det tar jag sen. Jag tränar faktiskt bara lydnad för att få bättre kontakt och trötta ut min schäferkille, inga ambitioner att tävla. Men: jag vet att man (jag också) ofta lär in "sitt" med hunden framför sig så det är inte lustigt att hunden tror att det är rätt att sitta så. Jag fokuserar mer på att få honom nära mig och sen säger jag sitt. Jag tror (av avd jag sett duktiga kompisar göra) att hemligheten är att få hunden så tätt intill sig som möjligt först, sen kan man börja med det övriga. Men jag kör som sagt bara på skoj. På en lydnandsplan skulle han skälla och flåsa, hoppa och pipa efter alla andra vovvar :). En dag kanske, vem vet!

Jag såg inte heller att det var ett gammalt inlägg, men nu är vi ju igång så det var ju bara bra då :)

#15 Nu förstår jag inte riktigt. Skrev jag något dumt? Jag är också nybörjare i lydnaden. Jag har en hane på 1 år och 3 månader som är min förta hund så jag lär mig nya saker varje dag. Han har äntligen fått tillbaka hjärnan efter den än så länge värsta unghundsperioden med "vad menar du matte?" Och "varför ska ja göra de?" attityd varje gång jag bett om saker han kunnat sedan han var 8 veckor. Men han älskar att lära sig nya saker och är lättlärd. Jag däremot e lite trögare med inlärningen ;) Var absolut inte meningen att låta negativ på något sett. Tycker det är jätte intressant att diskutera träningstips/metoder/inlärnings sett och liknande. :)

Nej nej, du skrev inte alls nåt dumt! Jag fattade inte riktigt vilken belöningsmetod du undrade om jag testat, men jagvhar alltså inte själv testat "handen över huvudet". Så menade jag :). Unghund ja… Tålamod är ens bästa vän. Min är fortfarande som en kalv med trotsbeteenden ibland och han är tre nu, men det blir bättre och bättre! Är otroligt skönt att han lyssnar oftare iaf :).

#18 Jaha vad bra :) Jag har som sagt inte testat den heller utan jag brukar mest tjuvlyssna när andra får tips om utifall jag skulle behöva dem i framtiden :)

Jag hoppas det går fortare för min. Han är underbar att träna med när han är fokuserad och han kan fokusera länge. Men sen kommer det en störning så e de svårt att få tillbaka honom igen. Men det blir bättre och bättre både med tid men även ju mer han utsätts för störningarna. :)

Vad gäller störningar så kan min fokusera relativt lätt om det bara är människor, är det för många hundar så går det lättare att få han att fokusera än om det bara är ca. 10st. Är det bara 2-3 så går det också rätt bra, haha, alltid ska det vara något!
Han älskar andra hundar, alla är hans bästa vänner och alla ska det lekas med. Så han kan pipa och gnälla som sjutton, mot andra, men är bara att stå på sig 🙂
Men sen är han bara 13 månader också, han gick igenom sin första slyngelfas i februari och var ett rent helvete då 😐inte en enda gång gick det att ta ut honom utan att han skulle slänga sig i kopplet och springa runt som en galning, och en annan med ryggproblem var ju måttlig glad med 30kg+ hund slängandes i kopplet 😉

Idag väger han 42 kg, peppar peppar så har han näst intill slutat med sina "slänga-sig-i-kopplet-fasoner", det är bara när det blir för mycket stress i kombination med krav. Då kan han göra så men i överslagshandling istället för att vara allmänt djävlig som han var förut. Han har hittills inte kommit in i någon ny slyngelfas, nu är han typisk unghund som glömmer öronen och/eller hjärnan hemma 😃

Ja de där slyngel faserna e otroligt jobbiga! Det är i de stunderna jag är så glad att min hund inte väger mer än 8 kg. Han är starkare än han ser ut men nu börjar koppelgåendet bli bättre. Förhoppningsvis kommer det bli tillräckligt bra inom närmaste året för att gå över till halsband igen. Jag blir helt kär i lilla vovven när han har halsband på sig. Han ser så vuxen ut i jämförelse med när han har selen på sig  😍 Men så länge han har ryck och drag för sig så får vi fortsätta med selen. Han älskar också hundar över allt annat och harar. Fast harar e mer döda medan hundar är leka och busa. Förutom vissa unga hanar i ungefär hans egen ålder. Ursch för alla hormoner 🤪

Skönt att höra att det inte bara är min unghund som beter sig som ett monster emellanåt!

#31 Är knappast bara din unghund, de allra flesta unghundsägare har dagar då hunden är himla billig😉sen är det inte alla som vill eller ens vågar gå ut med att hunden är jobbig, många ser det som misslyckanden trots att det är så otroligt vanligt! Finns en anledning till att det är så många 8-18 månaders som säljs på blocket, man hade inte räknat med så jobbiga perioder och många kommer till insikt att det blir för mycket medan andra bara ger upp, tyvärr.

Men jag tycker man borde vara mer öppen om det, det är lika vanligt med super jobbiga unghundar som det är med ägare som tror de är ensamma med problemen en unghund kan medföra 🙂tänk vad mycket mer tips och råd man hade fått!

#22 Ja det finns gånger jag skäms över hur han beter sig men man får se de ur ett större perspektiv och då blir han faktiskt bättre och bättre för varje vecka som går. :) Ja de e ledsamt att folk inte tar mer ansvar än så. Det värsta är ju de som omplacerar sin nuvarande unghund och sen åker och köper en ny valp några dagar/veckor senare. Det är synd det pratas så lite om unghundstiden tycker jag. Jag som är förstagångs ägare och har läst på massor hade sten koll på valptiden även om den gav sina grå hårstrån. Men tyvärr så förstod jag inte att när valpbeteendet va färdigt så kommer unghundstiden. Det finns väldigt lite skrivet om just unghundstiden för förstagångsköpare. Mycket fokus ligger på de bitande valparna. Jag tycker unghundsfasonerna är 100gånger värre. 

Ja mer öppenhet om unghundars beteende i vardag och på träning så hade man varit mer förberedd och många problem hade nog varit lösta innan de uppkom. 🤪

#23 Du är inte ensam, jag kan skämmas lite smått när vår får nå ryck. Han må vara stor men han är snabb som sjutton när det kommer till dessa ryck, rätt som det är så är han längst ut i kopplet och har allt till sin fördel. Ju längre ut i kopplet han är desto starkare blir han, då pratar vi också om 42 kg muskler 😐 😂
Ser ju super bra ut med en liten tjej (159cm) i ena sidan kopplet som halvt slängs runt av hunden, är man inte tillräckligt snabb så kan han hålla på länge innan man lyckas vira in kopplet och ta i halsbandet. Jag far ju fram och tillbaka som en vante när han gör så, vilket är jobbigt då det känns som om omgivningen dömer en för att vara okunnig eller opassande ägare. Jag har blivit bra mycket snabbare så idag hinner han oftast inte ens börja innan jag håller i halsbandet, sen håller jag så tills han sätter sig och varvar ner. Sen går vi vidare.
Har hittills inte farit omkull, lyckligtvis har man bra balans i alla fall 😃
Men som någon sa, man ska inte behöva vara fysisk överlägsen sin hund för att kunna ha en. Det gäller bara att ligga steget före 🙂 eller rättare sagt, "bara".

Håller med dig, unghundsperioden är mycket värre än valpperioden…
Jag tror många tycker valpperioden är värre i och med att man ständigt måste passa på hunden, den kan inte vara själv, den tuggar på saker och den gör ifrån sig inne. Många får ställa klockan på nätterna och vissa får sova hela natten.
Fler borde vara öppna om deras unghundsproblem, tror det hade varit betydligt färre som gett upp för tidigt om fler öppnade upp och delade med sig av det onda och det goda. 🙂

#24 Ja de där med att folk dömer än är nog de värsta. Jag tror att hade jag inte funderat så mycket på vad andra tycker och tänker om vad som händer så hade det nog inte hänt hälften av sakerna. Det är svårt att veta i sådana situationer vad som egentligen händer som utomstående. Innan jag själv fick hund så va jag väldigt dömande mot hundägare. "De borde träna sin hund". Och ja de ska man ju men den där unghunden ser vuxen ut och många saker är sådant man måste träna på mycket innan polletten trillar ner. Det är tur man blir lite ödmjukare med erfarenhet. 

Ja skönt att man kan lite lite på hunden nu. Hade nog blivit helt galen om jag skulle behöva oroa mig för att han ska svälja allt som ligger runt oss nu också som han gjorde när han va valp. Jag behöver inte oroa mig för varken skor, väggar, kablar eller sådana saker längre tack och lov! Jag hade ingen aning om att hundar hade en unghundsperiod förrän efter att jag fått hem honom. Då fick man helt plötsligt kommentarer som vänta bara tills han blir unghund. Ehhh…? va? vadå han blir väl vuxen efter att han e färdig med valpbiten? Haha okunskap och då hade jag verkligen läst på massor både om raser, valpar, vuxna hundar, aktivering, motion, träningssorter, mat, leksaker, tränings metoder och allt jag bara kunde hitta som hade något med hund att göra. Det är tur hundar är så förlåtande när man får fel tips och inte får hela historien innan man får hem dem.

#24 Jag har börjat sluta bry mig, som du säger så är det väldigt lite man egentligen vet som utomstående - är det något så kan de gott gå ut och fråga så man får förklara istället. Många saker ser också värre ut än vad de är, vilket inte heller många tänker på.
 Liksom dig har jag dömt andra, men det har oftast också varit människor jag känner och vet om att de i överlag har dålig koll. Även den bästa har dålig koll ibland men när det hör till det normala, ja, då kan jag ibland ha lite lätt för att döma. Men det är ytterst få gånger det hänt, tack och lov.
Tror de allra flesta dömer för att de tror att hunden ifråga är vuxen och därmed bör kunna bete sig, man tänker inte på det att för många raser så landar inte hunden ifråga först runt vid 3 års ålder. Vissa tidigare, vissa även senare. Sen är det ju, som med allt annat, individuellt men i överlag =)

Haha, då skulle du haft vår… Visserligen äter han inte sådant men han ska av någon anledning sätta i sig alla pinnar som finns i hans närhet om man står still någonstans, finns det inte pinnar så ger han sig på och ska äta grus/stenar och är det inte det så är det gräset. SUCK säger jag bara, ingen godis/leksak/tuggben får honom på andra tankar så man får hålla sten koll eller inte låta honom lägga sig helt enkelt. Vet inte hur vi ska få ur honom det, känns som att man testat allt.

ja det är svårt att se på en hund om den är 1 eller 3 år gammal. Man får vara glad att med kunskap och erfarenheter så slutar man döma andra så mycket. Vilket man får hoppas är samma för de flesta. Att någon som inte kan något om hundar dömer mig är inget jag bryr mig något om. 

Haha ja Pascal älskar pinnar det är det bästa som finns! Om bara matte kunde sluta dra runt på honom när han bestämt sig för att det är pinntuggar dags ;) Nu älskar han tuggben av den godare sorten alltså typ oxmuskel eller liknande. Torkade öron och annat trams bör gömmas och marineras ett halvår eller så i soffan. Har du testat lära in ett låt bli kommando? Det är en av de bästa kommandona jag lärt min hund. Det är också det som sitter bäst eftersom jag behöver använda det ofta. Däremot skulle jag behöva få in loss ordentligt till de gångerna jag är för långsam. 

Denna videon följde jag när jag lärde in mitt låt bli kommando. Och efter att det satt så började jag i olika miljöer och med olika saker. Idag fattar han det på det mesta utom tikfläckar och harskit. Det är för gott 🤪

https://www.youtube.com/watch?v=hQdg0qOVik0

#27 Gällande "låt bli" kommandot så vet han att "mmm" eller "nej" är att han inte får, men när det kommer till grus/sten/gräs så blir han en helt annan hund. Han blir manisk och låser sig totalt, han kan stå på en gräsmatta och sen störtdyker han ner i gräset och hugger tag och ska äta. Något han börjat med nu då han vet att han inte får göra så, ju mer nej han fått desto värre har han blivit. Men att låta han hållas så han får äta sig trött går inte, han äter i evigheter. Och grus tänker jag inte låta han äta heller.
Idag såg svägerskan vad jag menar på, trots grimma så slänger han sig ner. Han dyker med huvudet, går heller inte att se när han ska göra det men när han gör det så blir han totalt låst och enda sättet att få bort han är att knuffa undan honom på ett smidigt vis eller dra iväg han i kopplet. Eller ha grimma så han tappar kraften mer.
Han är inte dum heller, han kan "låtsas klia" sig i ansiktet så han kommer längre och längre ner och när han är i backen så hetsäter han det han hinner. Han lägger ju all vikt i kopplet och blir tung att hålla upp så förr eller senare kommer han ner i backen, lyckas man mot förmodan hålla honom uppe så blir han frustrerad och ska börja djävlas istället… Samma sak om man går iväg när han börjar sådär.
SUCK säger jag bara 😕

Ja där är det ju en helt annan sak. Haha nä de är verkligen inte dumma. Här klias det också när han försöker få mer koppel eller vänta ut matte så man ska slappna av så att han kan dra iväg och få någon millimeter till i kopplet. 

När de blir maniska på något så är det ju jätte svårt då är det svårt att hitta något som är bättre. Det är otroligt att en sten eller lite gräs kan vara mer värt en bästa godiset eller bästa leksaken. Finns det något du hittat som går över stenar och gräs? 

Pascal är bara manisk på tik fläckar och det är ju något rätt vanligt för hanhundar. Han är ju bara 1 år så vi tränar vidare. Där har jag ju tur eftersom de inte är skadliga för honom medan sten inte är bra att få ner i magen.

#29 Haha, ja, då vet du ju hur jag har det fast med gräset m.m 😃

Tyvärr har vi inte hittat något som går över det, hade liknande problem när han avr liten fast enbart med gräs. Då åt han inte men att ha honom lös, som alla säger man ska ha sina valpar, gick absolut inte. Han gick fint med oss tills han hittade ett grässtrå, det kunde han stå och lukta/kolla på i evigheter och oavsett vad man hade för godis eller leksak så blev man ignorerad. Du kunde tjoa, prassla, pipa, springa iväg, sitta och gräva själv, försvinna helt, kasta godis m.m och han stog ändå där. Han sneglade knappt, var ytterst få gånger han sneglade på en men aldrig att han rörde huvudet en millimeter åt annat håll än strået.
Det är ungefär samma nu, han låser sig totalt fast numer ska han ju äta det han låser sig på. Stenen/sanden/gruset gör mig mest orolig…

Just nu känns det som om det vore lättare att han bara luktade på kissfläckar, där kan man ju i alla fall vara säker på att han inte sätter i sig något farligt… Och det är "bara" att gå iväg typ. Men vår bryr sig knappt om löptikar, grannens tik är i höglöp och det enda han gör är att vädra smått när vi är ute. Inget mer.
Nejdå, han struntar i löptikar och hetsar över grus och gräs istället, haha.

Ja det förstår jag att det är jobbigt med stenar. Pascal hade som sagt flera sådana saker för sig som valp. Åt spik, sten, glas och annat farligt. Men som tur va så blev han aldrig manisk på de sakerna och efter tillräckligt mycket träning så lyckades jag få bort beteendet helt. 

Men med det maniska beteendet är det mycket svårare. Det är egentligen bara tik fläckarna som vårat låt bli kommando inte fungerar på. Men när man inte har något att erbjuda som i hundens ögon är mer värt än det den äter/håller på med så är det inte lätt. Och i ditt fall är det svårt att undvika stenar och gräs. Det finns ju överallt. 

Är det i alla situationer han äter det eller kan du se något mönster på när det ökar minska? Typ mer aktivering i några dagar blir det värre eller bättre och andra liknande saker?

#31 Han blir värre vid träning bland andra hundar/människor, detta då hans stressnivå stiger lite för fort. Han blir alldeles för uppspelt och glad i de lägena, vilket gör att han har lite svårt att kontrollera sig själv och får lätt överslagshandlingar. Då ger han sig på marken eller börjar djävlas med den som håller han, får man honom att låta bli så börjar han nästan genast att djävlas med den som håller. Även här spelar det ingen roll vad man har, enda som funkat hittills ä att ta i halsbandet och hålla så tills han ger sig och sätter sig.
Dock ger han sig betydligt snabbare idag än vad han gjorde förr.

Man behöver inte träna heller, räcker att man bara vistas bland dom. På exempelvis utställning/tävling/stan. Men är man på stan så är han betydligt bättre, tror det är främst med andra hundar som det är värst eftersom han blir så uppspelt - trots massor med träning. Enda som hittills fungerat för att förhindra är att han ständigt får tänka, alltså jobba. Ben och sådant struntar han totalt i.
Tyvärr blir han då totalt slutkörd otroligt fort istället och börjar därför djävlas med den som håller honom, han blir dock inte lika manisk på marken utan kan faktiskt ligga och bara va en stund.
Och så gäller det att han behåller fokusen, har man väl tappat den hos honom så är det ett himla jobb att få tillbaka den.

#32 Nu känner jag ju inte din hund så kan ju inte säga så mycket men jag tycker det låter på din beskrivning som att det är en del av hans överslagsbeteenden. Om jag var du skulle jag öka på passivitetsträningen i sådana sammanhang där han ofta gör det. Så att han kan lära sig slappna av ordentligt runt andra hundar. Låter ju som ni kommit en bra bit med den träningen. Passivitetstärning e ju otroligt tråkigt att göra när man själv vill träna. 

Jag tränar mycket passivitet med min hane men han har fortfarande en hel del kvar att lära. Speciellt när andra tränar sina hundar behöver han lära sig att lugna ner sig.  

Hur funkar det om du skulle komma till klubben(eller dit du brukar åka och träna) och bara sätter dig och tittar utan att göra något med hunden? Hur reagerar han då?

#33 Passivitetsträningen har inte gett oss något än trots mycket träning, är bara att få honom att tänka hela tiden som gett någon typ av resultat. Men han blir, som sagt, ju då helt slutkörd inom kort istället.

Han går i omgångar, vilket han gjort hela tiden. Ena stundne är han lugn, andra får han frispel och så är han lugn igen. Vi är noga med att berömma när han är lugn, givetvis belönas han på ett lugnt vis då med så man inte drar upp honom igen 😛

#34 Okej, det måste vara svårt att träna bort ett sådant beteende. Skönt att ni lyckats få det att gå åt rätt håll i alla fall. När han är helt slutkörd orkar han bli manisk på gräs och sten då? Det är intressant vilka olika sorters problem man kan ha med olika hundar. De är verkligen individer med olika ideér för sig.

#35 När han bli slutkörd så börjar han djävlas med den som håller honom, eller så ger han sig på marken. Det slutar alltså ändå med att han sätter nosen i marken av fel anledning (alltså för att äta allt)… Han blir manisk även då, fördelen är ju att man behöver inte inleda ett träningspass med att trilskas med honom om man får han att tänka redan innan man är på plan. Men passet blir istället väldigt kort då han har så himla mycket i huvudet att hålla styr på, man ser verkligen hur han vill göra annat (äta) men han försöker samtidigt sköta sig.
Ja, visst är det roligt? Tycker det är himla fascinerande att se hur olika de kan vara, speciellt hur olika de kan vara inom samma ras dessutom. Att det kan skilja sig så mycket!

#36 Vad är det du har för ras på din hund? 
Ja verkligen det är jätte intressant att diskutera och höra om andra hundars problem. Jag tycker det sätter bra perspektiv på sitt eget hundägande. Alla har vi olika problem som är kopplat till olika saker så som man är som person och vilken individ man har. Tror även ras kan göra stor skillnad i hur "lätt" ett problem uppstår men inte på det viset att alla individer har det.

#37 Har rottweiler.
Precis, vi är nog väldigt lika där. Jag sitter gärna och läser/lyssnar hur andra har det, deras resonemang samt om deras eventuella problem. Gillar att spekulera också i vad det kan bero på och inte samt eventuella lösningar.

#38 De är fina hundar. De hade nog funnits på framtidslistan om de inte var så att min mamma är väldigt rädd för hundar och rottweilern ser för farlig ut i hennes värld. 
Ja verkligen det är intressant att höra andras erfarenheter och idéer om hur man kan lösa olika problem. Något av det bästa jag vet är att sitta och prata hund. Jag lyssnar gärna på andras idéer och andras metoder även de jag inte själv håller med om. Tycker det är intressant att höra hur de tänker och varför de tänker som de gör. Man kan aldrig få för mycket information.

#39 Tyvärr är den läskig i mångas ögon, riktigt tråkigt då det är en fin och rolig ras!

Instämmer =)

Trevlig diskussion ni haft sen jag kollade in :). Det är tyvärr så med stora hundar folk förknippar med vakt att man får ta en hel del som ägare. Jag får kritik om jag tar i min hund (absolut inte slå utan ta tag i honom för att stoppa ett beteende tex) eller inte låter honom gå och nosa runt där han vill i koppel och jag får kritik om jag är "för passiv" för "såna där hundar måste man ju uppfostra", jo jag håller ju påååå haha. Blivit mkt bättre på att släppa sånt och ta in det som är konstruktiva tips. Skönt att kunna diskutera utan skitkastning och sen ska man inte glömma att alla hundar är individer. De flesta ägare gör nog så gott de kan, och det är fasen inte lätt alltid med 40 kg vilja i snöret. Min är tre år nu och mkt har blivit bättre, nu har jag kastreras honom och hoppas att det blir lite lättare med kontakt så småningom även vid störning. Vore kul att gå en kurs och kunna utföra samma moment som han kan hemma :). Tålamod är ens bästa vän, förutom hunden då :).

#41 Ja, vi har fått höra diverse saker här hemma. Vi måste vara stenhård, hunden får aldrig morra, man får inte kampa med denna ras, den får aldrig dra, man måste riva den i öronen eller ta tag i kinderna och vråla m.m. Ja, listan kan bli lång - och dyster…
Vår hund morrar 9/10 gånger vid lek och då kampar vi nästan alltid, han får visserligen inte dra i kopplet men vi kommer att börja dra med honom sen, vi har aldrig tagit honom i öronen eller i kinderna MEN vi har tagit i nackskinnet som ett förtydligande. Alltså inte hårt eller så utan lugnt men bestämt, som när man tar ett barn i armen. Det gör inte ont men man visar tydligare att man menar allvar.
Tydligen är det betydligt värre att ta hunden i nackskinnet än att riva den i öronen som är full av känsliga nerver och som kan skadas rejält om det dras i dom, fascinerande är det vad som kan anses vara rätt och fel.

Vill han så drar han utan problem iväg med mig, det skiljer ca. 10kg mellan hans vikt och min vikt och en hund har ju alla fördelar i en dragkamp egentligen. Viker vi ryggen minsta lilla så är vi så gott som förlorade i en dragkamp eller om hunden drar iväg i kopplet. Haha, då följer man med vare sig man vill det eller ej!

Instämmer, riktigt härligt med en diskussion som hålls på trevlig nivå trots olika åsikter och tankegångar =)

Precis så tänker jag, det är som om du tar ett barn i armen om det gastar eller slår, inte skulle jag i det läget börja vifta med en godis framför barnets näsa haha. Och som du säger, påbörjar men en kamp i koppel så förlorar man. Jag brukar backa med min, så han måste komma bak innan vi går fram igen, en promenad tar lång tid då :). Själv har jag fått öva så otroligt mkt på att lugna mig och andas ordentligt då jag lätt blir stressad. Att själv vara lugn är bättre än att skrika alla gånger, även om man absolut får använda "stora rösten" ibland. Vi har också tänkt dra med våran, än så länge har han fått testa sele när husse åker rollerblades, det älskar han, men då drar han ju inte hela vikten av honom. Svårt med vallhund som vill bak och vända med drag men det ska vi nog klur ut ;).

#41 Håller med det är mycket åsikter om stora hundar. Tyvärr också väldigt konstigt beteende mot små hundar. Jag har själv en 8 kg liten hund och folk har en tendens att reta honom och sen om han gör det de försökte reta fram så säger de att jag har en ouppfostrad hund. Och detta kan vara från folk som har hundvana. Många saker folk gör runt min hund hade de aldrig ens fått tanken att göra mot en schäfer tex. 

#42 Att inte hunden får morra är ju en konstig sak att säga. Jag tillåter inte morr i vissa situationer men vid lek är det ju ett helt annat morr. Att inte tillåta det här hemma skulle ju vara samma som att inte tillåta lek för han vet inte ens om att han morrar. 

Håller med er båda i att det är skönt att inte ha massa skitkastning i diskussionen. Det händer allt för ofta att folk inte får ha olika åsikter i ett ämne. Det förstör många diskussioner. 

#43 Haha! Jag skulle vilja se reaktionerna på folk runtomkring om alla föräldrar började vifta godis framför barnen så fort barnet inte betedde sig. 

Har kört samma metod med min men den funkar inte förrän man själv slutar stressa och bara finner sig i att promenader tar jätte lång tid. Då helt plötsligt faller polletten ner hos hunden.  Vad är det du har för hund?

Ja, folk gör då diverse ibland… Tyvärr.

Vår struntade i människor förut, det var inte intressant för honom. Efter att alla grannar tillsynes gått ihop så blev det efter en stund ändring på det, de kastade nämligen godis, kunde komma godis från 3e våningen, de pep, tjoade, visslade, klappa händerna och sprang fram.
Efter någon vecka så började han väldigt fort gå upp i varv bara han såg en annan människa, han halv satt, trampa och trampa, slängde sig fram i kopplet, gnällde m.m. Trots att vi sa ifrån folket så sprang de fram - han ville ju så gärna hälsa. Till saken hör att även om vi gick med honom därifrån så sprang de ikapp, hur vi än gick ifrån så kom de ikapp.
Sen när han gick från söt 10kg valp till stor 30kg unghund så var det inte alls lika roligt längre. Han var inte lika liten och söt, istället tog de omvägar och sa på håll att han var fin. 
Idag väger han 43-44kg och gör fortfarande sådär när vi ska prata med någon. Då ställer han sig och gnäller som sjutton, trampar, kastar sig framåt m.m. Kan ta flera minuter innan han lugnar sig och sitter någorlunda still, men att hålla emot 40kg+ är INTE enkelt. Och vi har gjort allt vi kunnat med både hund och människor, gick så långt att vi vråla åt vissa av grannarna att ge f*n i hunden - nu räcker det att vi ger vissa en blick så blir de tyst igen och går ifrån. 

Nu kan vi ju gå förbi människor utan att han bryr sig, men att stå och prata kan vara hemskt… Och det värsta är väl egentligen för honom, han som i flera veckors tid fick så mycket uppmärksamhet och beröm när han hetsade upp sig på det där viset - nu vill ingen hälsa på honom och det förstår ju inte han varför.
Dessutom hetsar han så mycket att han stänger av allt annat, han blir blockad. Visst är han glad men jag undrar hur nyttigt det är egentligen och hur mycket som är ren glädje och hur mycket som är allmänt inlärd hetsbeteende…

Så himla irriterande, det är ett av de absolut svåraste vi har att jobba på. Att få han att varva ner och inse att man inte behöver hälsa på varje människa husse/matte pratar med. Människors idioti kan lämna så mycket onödigt arbete, i vår hunds fall även så mycket onödig stress. Dessutom, är det fel människa så tror ju dom att han är livsfarlig.