Debut lydnad
Gick in på SBK tävling och kikade lite, ser att min lokala BK ska ha lydnadstävling i december. Genast kom tanken upp, ska man ge sig på en debut i lydnads ettan?
Skulle ljuga om jag sa att jag inte är sugen, samtidigt drar jag mig enormt.
Sista anmälan är 21 november så har ju lite tid att tänka på, och träna på för den delen.
Hur såg era debuter ut i lydnaden? =)
Någon här som med har en överlycklig hund som känns omöjlig att få still vid tandvisning? Min kille känns hopplös där trots mängder med träning… 🤪
Men gud ja! Min älskar människor ^^. Nä men kör hårt hörru, jag ska själv debutera 18 okt så kan inte berätta än hur det gick, men även om det går jättedåligt så kommer jag lära mig jättemycket av den erfarenheten och på så vis kunna förbättra vår träning inför tävling. Det är bara att våga kasta sig ut!
Gällande tandvisningen kan du jobba fram en stillhet genom omvänt lockande. Hunden ska lockas att hälsa på tandvisaren men får enbart belöning då den sitter stilla krav vid din sida.
Tass Josephine
#1 Hehe, ja det är ju som du säger. Det blir ju erfarenheter man tar med sig, hur det än går. Frågan är bara när man ska våga sig ut, känner mig peppad till det samtidigt som jag är osäker. Men tur det finns tid!
Ja, man får önska lycka till då. Du får gärna berätta hur det gick efter =D
Har tränat massor på det här med att vara still, men han gasar på tok för mycket och för fort. Ser han att människan ifråga är påväg mot honom så börjar han genast varva upp sig, kan handla om att människan ifråga är 50m bort med. Märker han att det är oss den ska till, så ja… Har provat omvänt lockande men då han gasar som han gör så känns det hopplöst i överlag, det enda som hittills gett någon typ av resultat är att helt ta bort mänsklig kontakt. Han får helt enkelt inte hälsa, det har resulterat att han kan sitta någorlunda men det räcker med en blick från personen ifråga så tok trampar han, gnäller och gör allt för att ta sig fram.
Får han hälsa/bli petad på så är han minst tre resor värre nästa gång.
Är väldigt säker att detta kommer ifrån att våra grannar struntade totalt i att vi sa ifrån när han var valp för innan brydde han sig inte, men de både gick och sprang fram, drog han i skinnet, klappa, tryckte in godis i munnen, pussa och hade sig. De kunde vissla/locka på flera meters avstånd när vi träna/bara var ute, de har kastat godis från 3e våningen (nej, jag överdriver inte… tyvärr) och tog vi med honom och gick åt ett annat håll så kom de ikapp.
Efter en stund började han inse att människor = as roligt och godis. Så sen börja han med att sitta och trampa och gnälla som sjutton av bara åsynen av en människa, något som gjorde att fler kom fram med ursäkten "men han vill ju så gärna". Men sen när han vägde ett x antal kilo mer så började folk ta omvägar istället och slutade komma fram, då var han tydligen inte lika söt längre.
Så människor är fruktansvärt laddat för honom, är rätt nyligen vi kommit till den biten att vi faktiskt kan gå förbi människor på promenaden utan att han ska försöka sig fram. Nu viftar han bara som en tok på svansen men försöker som inget sålänge den vi möter inte gör något, men direkt den vi möter kollar/säger något så försöker han sig fram. Och då tränar vi på varje promenad m.m.
Så ja, känns lite smått hopplöst eftersom att en blick räcker och folk tycker han är jätte rolig att kolla på så de skrattar m.m, Vilket får honom ännu mer upp i varv.
#2 mängdträna med duktigt folk och kom ihåg att inte ens domarna engagerar sig särskilt i tandvisningen. Det ska liksom bara göras, hur är inte skitnoga.